Döden och hur man överlever den. Del 14 av 47

Solna Chiefs U15 - SM-Silver 2009. Klicka på bilden för större (Foto: D.Gottlieb)

Ja, nu har ännu ett år gått. 15 år gammal, men på det senaste året känns det som han vuxit många år på kort tid. På gott och ont kan tyckas, men faktiskt mest på gott.

Det har varit mycket fotboll på bloggen den senaste tiden. Skälet till det, är kanske inte som man skulle kunnat tro, att det beror på att han har en sportnörd till far. Nej, det handlar mer om att någon bättre födelsedagspresent än gårdagens silvervinst i SM tror jag inte någon ge min son.

Fotbollen för mig, handlar inte om att vara bäst, eller ens bättre än någon annan. Det handlar så mycket mer om att vara bra, men framförallt att ha förmågan och att ha tilltro till den egna förmågan att kunna bli bättre. Att veta att man kan bli bra om man vill, att veta att man kan bättra sig om man behöver, det är grunden till ett bra självförtroende. Och ett bra självförtroende ger styrka att gå vidare i livet i så många situationer.

Vinnare av SM-Guldet i U-15 publik. Klicka på bilden för större (Foto: D. Gottlieb)

Styrkan och självförtroendet kan man sedan bygga på olika sätt. Jag minns när Tim var ca 10 år gammal och spelade i ett fjollbollslag. En sport där man av tradition slår ut småbarnen så tidigt som möjligt för att fostra starka individualister och ordet lag mer är en benämning på en grupp av en viss storlek, än som beskrivning av en grupp individer som kommit samman kring ett gemensamt mål och där man stöttar och bygger varandra till en enhet som är större och starkare summan av individerna.

Men i det laget han då spelade i var det viktigt att toppa laget. Annars fanns risken att de duktigaste skulle sluta och hur skulle de då gå. Så, på avslutningsmatchen för säsongen var inte ens alla i laget ditbjudna. Tim var visserligen inte ensam om att vara bänkad sista matchen, men att inte ens få vara med att fira säsongsavslutningen, var mer än till och med en härdad far kunde ta. Nästa sport blev handbollen, och där började man inse att det fanns sporter som både tyckte laget och lagandan var viktigt och där alla fick en chans. När vi sedan upptäckte amerikansk fotboll och dessutom i den tappning den körs av Solna Chiefs klubben så var lyckan gjord.

Så vad är egentligen ett SM-silver mot att få en son med gott självförtroende, som förstår att arbeta i ett lag, som trivs lika väl med att stötta sina kompisars framgångar som sin egen.

Det är därför det är så härligt att se Solna grabbarna spela för de är verkligen ett lag. Många av de andra duktiga "lagen" har s.k. playmakers, dvs duktiga individualister som om inte helt så åtminstone delvis kan bära upp ett helt lag. Men det blir ju inte lika roligt för de andra spelarna.

När man lyckas bygga ett lag där man utgår från vars och ens förmåga och talang och utifrån dessa ser till att varje förmåga och talang får växa på bästa möjliga sätt, så kan man till slut få riktigt lag, där alla ser till lagets bästa och inte bara till sitt eget varumärke. Ett lag där kanske inte alla "platsat" från början, men som fått växa sig in en roll där de passar i laget. Ett sådant lag blir mycket starkare än vilket annat lag som helst som består av duktiga individualister. Och ett sådant lag är Solna Chiefs U15 metoden de använt för att komma dit, är med duktiga coacher.

Och det här gäller ju inte bara i sportens värld, det gäller i minst lika hög grad i arbetslivet, där det även finns dem som inte från början kanske platsar fullt ut, men som med lite stöd, motivation och gott ledarskap kan komma att växa sig starka och nyttiga för hela organisationen Och framför allt gäller det som förälder, att se till att stötta och motivera sina barn så att de kan växa sig starka in i rollen som vuxna människor.

En egen liten supportklubb är betyder så mycket. Klicka på bilden för större. (Foto: D.Gottlieb)

När jag väl lyckats somna igår kväll, så var det inte med ett stort malligt leende på läpparna, inte heller som stolt far, en far stolt över vad "jag åstadkommit". Nej, jag var en som somnade stolt med ett stort leende i hela hjärtat. Leende i vetskapen att min son vet vad han kan åstadkomma, vet att kan kan bli i princip hur bra som helst om han vill, leende i vetskapen att han har ett befogat gott självförtroende för att klara ett framtida vuxenliv.

Döden och hur man överlever den
Några av mina vänner tyckte att jag borde skriva en bok. Kanske inte så mycket om mitt liv med cancer, som de strategier jag valt för att överleva vardagen. Något jag fått höra många gånger är att:”Hur kan du vara så stark?” eller ”Jag förstår inte hur du kan vara så positiv?”. Svaret är enkelt: man har inget val. Men att skriva en bok om något som är ganska jobbigt att tänka på för att inte tala om att genomleva. Så skriver jag istället dessa blogginlägg som kanske mer än annars upptar mina tankar och funderingar. Titeln till trots, så hoppas jag att självdistansen, humorn och glädjen ändå lyser igenom. Allt är långt ifrån nattsvart. Jag hoppas att texterna kanske kan komma andra till tröst och stöd, andra i samma situation eller för dem som ännu inte insett att de faktiskt också kommer att dö en dag.

Tidigare inlägg:
Döden och hur man överlever den. Del 13 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 12 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 11 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 10 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 9 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 8 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 7 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 6 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 5 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 4 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 3 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 2 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 1 av 47
Och hur långt har du kvar då?