Behandlingar o prover

Jag nämner ofta i mina små statusrapporter alltifrån nålar till CVKer till PET-scan. Jag har i tidigare inlägg beskrivit en del av dessa saker. Men det finns också en hel del saker som jag kanske tar för givet att alla vet vad det är. Det förutsätter dock att man legat inne på sjukhus av någon anledning för att överhuvudtaget ha kommit i kontakt med dessa. Så en kort genomgång av de vanligaste behandlingarna och proverna man genomgår, framförallt när det gäller cancer, men även i andra sammanhang.

N.B. Jag är ingen läkare. Det jag skriver är baserat på mina erfarenheter och det jag läst/hört. Man ska aldrig försöka ställa diagnos på sig själv, framför allt inte cancer och framför allt inte baserat på vad man läst sig till på Internet

En infart/nål
För att kunna ta emot något intravenöst så behöver man en infart. Små mängder kan man givetvis ge i form av en spruta, men så fort det gäller lite mer så behöver man sätta någon form av nål. (Behöver man ha en infart under lång tid, månader, så får man mer permanenta infarter som CVK, Picc-line, Port-a-Cath m.m.).

Det som faktiskt sitter i armen är inte en "nål" utan en plastslang. Det är alltså fullt möjligt att böja armen även med en nål i armvecket.

Den här typen av infarter är oftast inte lämpliga för cellgifter.

Cellgifter

Det finns en mängd olika cellgifter. Oftast består en kur av flera olika typer av cellgifter som ibland ges enligt ett särskilt schema (cellgift 1,2,3 dag 1, cellgift 4,5 dag 7 etc). Vissa är starka gifter som kräver skyddskläder för vårdpersonal (t.o.m. urinet från en patient som fått cellgifter ska hanteras på ett särskilt sätt för att inte förgifta vårdpersonal). Vissa cellgifter är "svaga" och tas i tablettform, men de flest ges i form av intravenöst dropp. Ofta har man också en droppräknare på droppställningen som ser till att cellgifterna kommer in i en förutbestämd takt, dvs under en viss tid. Trots att man ofta får flera cellgifter under en kur/delkur, så får man givetvis ett cellgift åt gången. Före och efter får man också mediciner mot eventuella biverkningar framförallt mot allergiska reaktioner och illamående.

Benmärgsprov

Benmärgsprov tas bland annat för att se om cancern spridit sig till benmärgen (lymfom, leukemi etc). Det görs med en grov nål under lokalbedövning. Man ligger på mage på en brits. Nålen förs in i höftbenet och ett litet prov från benmärgen tas. Precis när man suger ut benmärgen kan det kännas litegrann. Dock är provet inte alls så smärtsamt som man skulle tro. Man kan få lite värk en tid efteråt dock.

Nålar som används vid benmärgsprover.

Biopsi/punktion

När man har en tumör eller t.ex. en svullen lymfnod eller något annat som kan tänkas bestå av cancerceller gör man en biopsi eller punktion. Det innebär att man med en nål tar ett cellprov. I ytliga prover används en mycket tunn nål som inte kräver någon bedövning (bedövningssprutan är ändå mycket grövre). När man gör en djupare punktion ges lokalbedövning. Givetvis kan biopsier göras under narkos när "tumören" finns på mycket svåråtkomliga ställen eller om provet tas när man opererar bort delar eller hela tumören.

Biopsi/punktionsnålar

PET-Scan

Positronemissionstomografi. Liknar en datortomograf men med längre "tunnel". Den innehåller också en datortomograf. PET-scan ger en bild av tumörer och canceraktivitet. I kombination med en datortomograf-bild som också ger form och "färg" så kan man få en bra bild av tumör och canceraktivitet i kroppen. En undersökning tar ca 30 minuter, men förberedelse 1-2 timmar (framförallt behöver man få i sig ett radioaktivt kontrastämne, glukos och därefter en stunds vila). (Det syns inte på bilden med PET-scan tunneln är öppen i båda ändar och man befinner sig bara några sekunder med huvudet i tunneln. Den största delen av tiden ligger man med huvudet "ute" på andra sidan.

Lungröntgen

Traditionell röntgen. Görs dels för att se eventuella tumörer och även infektioner, vätskeansamlingar i lungar. Tar ca 10 minuter och kräver inga förberedelser.

Datortomografi (CT-scan)

Ger en 3-dimensionell bild av innanmätet (skivar upp hela kroppen i bilder). Man får via en nål i armen kontrastvätska under själva fotograferingen. Britsen man ligger på åker fram och tillbaka genom "badringen", samtidigt får man hålla andan (10-30 sekunder åt gången). Undersökningen tar ca 20 minuter.

Tidigare inlägg:

Port-A-Cath
Allogen stamcellstransplantation
Lymfom frågor och svar
Blod och blodprover

Trögg

(english version below)

Igår var det så dags för en skvätt cellgifter igen. En par timmar på Medicinska dagvården på St Göran ,så var det klart. På dagvården är det två specialistsköterskor, samma sköterskor som tog hand om min cellgiftsbehandling hela förra året. Så jag känner dem väl vid det här laget. Jag frågade om ena sköterskans semester, och hon sa att den varit mycket bra men att hon tänkt på mig också en hel del (vilket förvånade mig, jag trodde nog att man höll en viss distans till arbete och patienter, särskilt när man arbetar hela dagarna med människor med cancer, men samtidigt gjorde det mig glad att man brydde sig så mycket och dessutom om mig).

Man känner sig alltid lite drogad efter en kur och tröttheten kommer tillbaka. Men i kombination med kortison som gör en väldigt pigg så är jag idag både trött och pigg. Dvs Trögg eller heter det pi.., ja i alla fall, man blir sömnig och sover i 15 min så är man pigg igen. Det är nog inte bra i det långa loppet.

I förra veckan frågade jag Tim vad han önskade sig till sin födelsedag. Nya axelskydd (han har bytt position i laget från Center till andre Quarterback och behöver nya skydd för att kunna passa bollen). Jag beställde via internet i fredags och förväntade mig inte att de skulle komma än på flera veckor. Saken är den att Tim fyller år samma dag som det är SM final, dvs säsongen är då slut. Men så igår dök de upp, Tim var överlycklig (det finns väl ingen unge som inte vill ha presenter i förväg).

Även mitt bokpaket som jag beställt i söndags kom, med Randy Pausch bok. Jag började läsa i den. Han berättar om sin barndom och säger att det finns två sorters familjer, de som inte kan ta sig igenom en middag utan ett lexikon (som hans familj) och sen andra familjer. Jag känner igen mig i det också. Jag kan inte påminna mig att min far någonsin svarade "jag vet inte" på någon fråga som jag eller min bror ställde när vi var små. Men ganska ofta återkom han just med ett lexikon och serverade oss svaret.

Jag såg också att Randy tyvärr gick bort förra fredagen. Han var imponerande, inte bara hans budskape, som egentligen är sunt förnuft, men det enkla är ofta det mest genialiska, men också den styrka han visade. Jag tror nog han gjorde mest under sitt sista levnadsår. Efter sig lämnar han fru och tre barn, som kan vara mycket stolta över sin man/far.

Jo, och en glad nyhet. Svaret på mitt benmärgsprov fick jag igår. Det finns inget spår av lymfom där. Det var väl kanske inte väntat att det skulle vara något spår i det. Men hade man hittat det hade det varit hemskt. Det hade då minskatc hanserna till en lyckad transplantation markant. Så det var härligt att höra.

Idag har det varit ganska lugnt. Packat inför trippen till Skövde imorgon. Och så en lunch med Håkan.


(English Version)

So, yesterday I had a pint of chemo. It only took a couple of hours at the outpatient medicine department at St Görans hospital. At the department there are two specialist nurses taking care of all the lymphoma patients. I know them quite well by now as the handled all my R-chop treatments last year. I asked the nurse if she had had a nice vacation, and she said yes, but she had also been thinking a lot about me. I was quite surprised, I thought that nurses, especially those dealing with cancerpatients might try to keep a distance to their work and the patients, but it made me happy at the same time, that they cared that much and about me.

After chemo you feel a bit drousy and tired. But with the cortison that makes you wide-awake, it is a peculiar feeling. You get tired, and then you manage to sleep for about 15 min and then you are wide-awake again. Its probably not that good in the long run though.

Last week I asked Tim what he wanted for his birthday. A new pair of shouldpads was his answer (he has shifted position in the team from center to 2nd Quarterback now so he needs new ones for sure). As I will probably be in hospital around the time of his birthday, and also the fact that the national finals are on that same day as his birthday (i.e. the last games of the season), I thought I could give him them early. I ordered them last friday through internet and was not really expecting them for a couple of weeks. They arrived yesterday , and Tim was thrilled (ok, what kid does not want presents early). Anyways, now he can use them in Skövde as well.

My books that I ordered on Sunday also arrived early yesterday. Among the books was Randy Pausch's book. I started reading it yesterday. He talks about his childhood and says that there are two types of families, those who cannot get through a dinner without a dictionary and those who can. His family was of the former type. And so is mine. Whenever I or my brother asked a question, the reply was really never "I do not know". But quite often my father would come back with a dictionary or some other referencebook with the extended explanation to the question.

I also saw on the internet that Randy Pausch passed away last friday. A big loss, I think he was great, not only his message, which is really just a lot of common sense, but also the strength he showed. He did a lot during his last year. He left a wife and three kids that should be really proud of their husband/father.

One happy news. I got the result from my bonemarrow test that I did a couple of weeks ago. It is clear, no trace of cancercells. We did not expect there to be any, but if there had been it would have significantly reduced my chances of a successful transplant. So, I felt really relieved that it was ok.

Today not much has happened. Had lunch with my friend Håkan. And did some packing and preparation for the trip to Skövde.

Club 33

(english version further down)

Så, var man då incheckad på avdelning 33. Tydligen i folkmun kallad Club 33. Orsaken kan vara att det är en allmänmedicinsk avdelning och att det då bl.a. finns en del patienter med leverproblem (av olika anledningar).

Det känns i alla fall bra att vara här. Jag har varit här några gånger och känner igen de flesta i personalen, som verkligen är fantastiska. Det är litet, slitet osv men stämningen är så bra så man känner sig trygg och välkommen här vilket betyder mycket.

Sedvanliga blodprover och andra stick. Inklusive benmärgsprovet. Det är egentligen inte alls så hemskt. Man får bedövning osv vidare, men bara det här med att ligga på magen och vänta på att någon ska köra in en lång nål i höften, in i benet och suga ut lite benmärg, skapar lite inital oro.

Eftermiddagen tillbringade jag med att vara fastlänkad med infusionsapparaten som matade mig med ca 3,5 liter av 4 olika cellgifter. Känslan efteråt kan väl summeras med drogad.
För övrig mår jag rätt bra. Några kul människor har jag funnit på avdelningen, det betyder så mycket att kunna träffa nya människor som många gånger har jätteintressanta berättelser.

Samtidigt känner man att man är inne i en lite kokong. Allt börjar kretsa kring sjukdomar och sjukvård och förmodligen kommer man tråka ut sin normala omgivning med all medicinsk information. Men det blir väl så, när ISP-rapporten inte längre är så mycket i focus, eller cost of poor quality analyser.

Det ser ut som de första två månaderna nu kommer vara helt ok. Jag kommer få cellgifter nu i fem dagar och sedan dröjer det en månad till nästa gång. Frågan är hur man mår i mellantiden. Det kommer säkerligen bli en mängd undersökningar och prover i mellantiden. Dessutom verkar det som lagningen av min tand inte kommer göras av min tandläkare utan av tandvården på Karolinska (undrar om det innebär att jag slipper betala. Hoppas kan man ju). Måste i alla fall fixa det innan man påbörjar stamcellstransplantationen eftersom det annars kommer leda till infektionsproblem.

Morgondagens höjdpunkter, ny katet inoperarad i halsen (CVK). Nya cellgifter och en CT scan. Och så viktigast av allt Tim kommer hem från semestern i Norge.

Swenglish version

Finally checked in at the hospital. The section I am in is a general medicin section, meaning that there are a lot of different types of patients here. Including a lot of patients with liver problems.
So, at the moment I think I am the only cancer patient here.
Anyways, having been here several times before, it feels great. It is a small hospital and not fancy in any way, but the staff here is great. It is almost a bit cosy. I have met almost everyone in the staff before.

Started off with some blodtesting and then the dreaded bonemarrow test. It is not that awful, it is more the anticipation when you are lying on your tummy, waiting for someone to push a needle into your hip, into the bone and suck out a piece of bonemarrow, than any pain. You get aenastetics so it does not really feel that much.

The afternoon I spend getting fed with about 3,5 liters of 4 different chemo substances. Feelt a bit lightheaded after the session, but in all quite well.
I have also met some really interesting people here so this day has been quite pleasant.

At the same time I also feel that my world is decreasing. A lot of my activities and thoughts are on medical issues. Naturally, but it is also a loss. Things that you used to worry about, think about are now replaced by medicines, treatments and so on.

Well, for the near future, at least the two coming months, it looks quite ok. I will get chemo now for 5 days and then it will be another month before the next session. Eventhough I do not know how I will feel after the chemo. And there will surely be a number of testing and other things going on in the meantime. Also, I had previously a dentist appointment to fix an old tooth. Now it has become more urgent to fix it before the stemcell transplant, it looks like that can be done at hospital instead (at no cost?).

Tomorrows highlights will be a new cathet (a so called CVK, meaning that they will have to go in and cut in my throut again), new chemo and a CT scan.
But most important of it all, Tim is coming home from his vacation in Norway.