Jag checkade in på sjukhuset imorse. Jag hade haft en ordentlig körare i njurarna vid 4.30-tiden imorse, men jag tänkte att det då ändå skulle ta en timme innan jag kom till sjukhuset och då skulle mina mer långsamverkande morfintabletter redan börjat verka så behovet av intravenös morfin skulle inte vara lika stort. Jag skulle ju ändå vara inne till 09.00, och nu fick jag chansen att vinka av Tim imorse istället. Han har skola och sedan, guess what? fotboll! Uttagning till distriktslaget efter skolan varje dag den här veckan, som sedan avslutas med buss till Västerås på fredag och turnering i helgen. Så, jag lär inte se honom så mycket i alla fall.
Väl på sjukhuset så fick jag dela rum med Lars. Lars är en av alla de spännande människor man kan springa på när man ligger på sjukhuset, dvs i princip vem som helst. Nu är inte Lars vem som helst. Han är hemlig. Hamilton släng dig iväggen säger jag bara. Så, vi hade en del att prata om, eller rättare sagt, jag lyssnar. För jag tror mig vara en god lyssnare ibland.
Datortomografi, klockan 11.00 och sedan ännu mer väntan. Jag skulle egentligen fått träffa en smärtläkare som skulle hjälpa mig hantera smärttabletterna. Visste inte att det fanns så mycket att välja på och så många olika varianter. Jag ska träffa läkaren imorgon, men så länge så fick jag några Fentanyl-tabletter. Tydligen ska de vara mycket starkare än morfin. Fass-kapitlet var rätt skrämmande. Och kanske till och med spännande. Alla dessa biverkningar, och inte vilka bivärkningar som hällst utan jätteflodhästbiverkningar. Ja, vi får se om jag törs prova dem, hoppas att jag inte behöver, men jag skulle gärna vilja sova lite inatt. Jag får nog vänta tills Tim kommer hem dock, dels så jag innan, kan berätta för honom att skälet till att pappa dansar naken i köket och låter som en mexikansk struts på speed är att han har nya tabletter. Dels kan det vara bra om man skulle få allvarliga andningsbesvär att han kan ringa någon.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar