Döden och hur man överlever den. Del 4 av 47

Jag har tidigare tagit upp frågan om varifrån jag hämtar kraft. Och det är varken håning, spenat eller de snuttefiltar som tillhandahålles av diverse religiösa trosriktningar, vidskepelse eller kvacksalveri.

I det här inlägget tänkte jag ta upp varifrån jag INTE hämtar kraft. Men det finns så många fler områden där en välvillig omvärld vill att jag ska tro. Att jag själv inte tror, innebär fördenskull inte att jag inte värdesätter människor som kommer med goda råd om olika dekokter, eller människor, ja till och med församlingar, som ber för mig. Jag är oerhört tacksam, inte för bönerna i sig, men för att människor bryr sig och visar omtanke. En omtanke som kan ta sig väldigt olika uttryck.

Nu kommer säkerligen ändå en del människor finna mina ord respektlösa. Men detta bottnar nästan alltid i att jag inte hyser större respekt för någon tro framför en annan. Det vill säga att jag inte respekterar tron på bibeln mer än jag respekterar tron på spöken. Och det kan givetvis uppfattas negativt av de som tror på respektive.

När man blir allvarligt sjuk, så kommer frågan om religion upp här och var, ungefär som om det vore ett naturligt alternativ eller komplement till skolmedicinens cancerbehandling. Och detta oavsett om man har något intresse av dem eller inte. På svenska sjukhus har svenska kyrkan och frikyrkorna ensamrätt till religiösa lokaler och tillställningar. Till och med finansierat av landstingen med statligt avlönade präster (judar, muslimer, hinduer, agnostiker och ateister har här inget att hämta). Gideoniterna tycks också ha ensamrätt med att lägga ut svenska kristna biblar i väntrum (jag har aldrig sett koranen, en torah-rulle eller något exemplar av tidningen Humanisten eller Skeptics Magazine i något väntrum). Allt detta trots att man enligt Europakonventionen har rätt till frihet från religion.

För dem som kanske fortfarande går ovetandes om min ståndpunkt så kan jag härmed klart och tydligt säga: Jag tror inte på någon gud, ej heller på andar, tomtar, gnomer, älvor, änglar, spöken, varelser från yttre rymden, kvacksalveri, healing, indiska gurus, konspirationsteorier, psykometri, homeopati, urinterapi, scientologi med flera andra företeelser. Jag kallar mig inte för ateist, därför att beteckningen är något kristna troende har hittat på för att beteckna dem som inte tror på deras religion på "rätt" sätt. Det blir lika märkligt och man kallar sig akomunist, afascist, anazist eller ahungring då jag är mätt. Jag kallar mig heller inte humanist eller någon annan -ist (utom möjligen evidensfundamentalist), därför att jag vill inte att någon annans försök till paketlösning i form av en -ism ska definiera mig.

Jag föredrar att tro på sådant som ställts mot den kunskap vi har idag, som vridits och vänts på, som man fått kritisera och testa. Sådan kunskap som kommit till genom vetenskaplig metod. Alltså inte sådant som tillkomit genom fria fantasier, dogmer eller helt enkelt är baserad på föråldrad kunskap. Därför går jag till sjukhuset när jag blir sjuk istället för till kyrkan eller en homeopat. På sjukhuset vet jag att den vård och medicin jag får är prövad och testad. Jag känner att jag då får vård som är baserad på det bästa av vad vi vet idag.



Medicin (det som kritikerna kallar skolmedicin) är inte perfekt, men bristen på perfektion gör inte alternativen mer felfria. Det är därför jag hellre tar Ixotentabletter än ”Super Natural Silver” eller ber böner. Sen får konspirationsteoretiker komma och säga att skolmedicinen är i maskopi med läkemedelsindustrin, att ruskat vatten botar, att en punkt på foten motsvarar levern och mycket annat. Eller att det finns en gud som botar cancer bara man tror på honom (även om han de första 2000 åren inte har ett särskilt bra track record när det gäller cancer). Men det räcker inte för att jag ska tro på det.

Så, för att travestera domprosten Åke Bonnier,

• Det finns de som tror på en gud
• Det finns de som vet att gud inte finns
• Och det finns de som inte ens vet vad de tror på, om de ska tro, eller om de tror på vad de vet.

För mig är FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna samt Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, en bas av moraliska och etiska ställningstaganden som jag helt och fullt ställer upp på. Och det innebär att jag tror på människorna och på en sekulär stat. Och med tanke på diskussionerna som varit tidigare kring detta, en sekulär stat är en stat där lagar och styrande sker oberoende av relgion. Det betyder alltså inte en stat där religion är förbjuden, vilket vissa velat framhålla.

Jag tror på den vetenskapliga metoden. Därför tror jag inte på komplementär och alternativ medicin, av det skälet att de inte underkastar sig den vetenskapliga metoden för att fastställa att de: 1. inte är skadliga och, 2. är verksamma, utöver placebo-effekten. Och detta oavsett hur länge man använt metoden. En metod eller en svamp fungerar inte bättre för att man använt den sedan den tid då man trodde jorden var platt. Inte heller tror jag mer på något därför att någon, någonstans, någon gång, säger att det fungerat för dem. Sådant må mycket väl vara sant för den personen, men det innebär inte att medlet eller metoden bevisligen fungerar. Jag tror heller inte på att en religion blir mer sann bara för att fler tror på den. Se bara på mormonkyrkans fullständigt rabiata fantasier som hittats på av en amerikan som funnit guds guldplåtar i sin trädgård i Palmyra, New York, på 1800-talet.

Att ifrågasätta något inom ”trosvärlden”, dvs religioner, sekter, kvacksalveri, spöken, tomtar och vad det nu må vara människor tror på, är känsligt. Känsligt därför att antingen har dess anhängare byggt hela sitt liv och kanske till och med livnär sig på det (präster, förkunnare, missionärer, sektmedlemmar, imamer, gurus osv), eller så livnär man sig enbart på det (kvacksalvare av olika slag).

Det har jag också märkt i bloggen, att varje gång jag angriper en sekt eller ett kvacksalveri, så får jag också de mest aggressiva kommentarerna. (För dem som tänker kommentera det här inlägget, kan jag redan nu säga att jag inte är intresserad av en debatt, jag tror fortfarande inte på era teorier eller argument, oavsett hur många länkar ni skickar med). När det gäller religion finns det även de som anser att man inte får ifrågasätta och känner sig oerhört förnärmad om någon skulle likställa tron på att det finns någon övernaturlig varelse som är orsak till universums uppkomst med tron på andra övernaturliga varelser som är orsak till universums uppkomst.

Problemet är att det inte går att debattera dessa frågor eftersom vi inte erkänner varandras syn på vad som är sanning. Och det är helt ok. Jag tänker inte försöka övertala någon till icke-tro, och jag förväntar mig också att andra ska respektera min ståndpunkt.

Visst underlättar det att närma sig döden om man tror att det finns något annat på andra sidan. Men det gör morfin också. Om detta andra dessutom i en föreställningsvärld är bättre än den värld man lever i, så mycket bättre. Då behöver man ju varken bry sig om när man dör eller sina efterlevanden. Man behöver ju inte ens bry sig om att källsortera eftersom dit man ska finns ändå ingen global uppvärmning.

Men om man nu inte tror på det, så blir döden en punkt, varifrån inget mer utgår. Du blir en samling minnen och en näve mull. I det läget är det viktigt att man försöker göra det bästa av det liv man lever och sörja för de som ska fortsätta sina liv efter dig. Det innebär att du måste ta ansvar för dig själv, dina medmänniskor och miljön.

Jag vet att det kliar i fingrarna på många människor att komma med sina svar till mig. Men, tyvärr jag är inte intresserad och inte villig ens att diskutera dem (av skäl som jag redan angivit).

Min död kommer innebära slutet för mitt liv. Och det accepterar jag. Förhoppningsvis har jag inte ställt till alltför mycket elände på jorden och att mina närmaste kommer att ha mestadels goda minnen av mig.

Döden och hur man överlever den
Några av mina vänner tyckte att jag borde skriva en bok. Kanske inte så mycket om mitt liv med cancer, som de strategier jag valt för att överleva vardagen. Något jag fått höra många gånger är att:”Hur kan du vara så stark?” eller ”Jag förstår inte hur du kan vara så positiv?”. Svaret är enkelt: man har inget val. Men att skriva en bok om något som är ganska jobbigt att tänka på för att inte tala om att genomleva. Så skriver jag istället dessa blogginlägg som kanske mer än annars upptar mina tankar och funderingar. Titeln till trots, så hoppas jag att självdistansen, humorn och glädjen ändå lyser igenom. Allt är långt ifrån nattsvart. Jag hoppas att texterna kanske kan komma andra till tröst och stöd, andra i samma situation eller för dem som ännu inte insett att de faktiskt också kommer att dö en dag.

Tidigare inlägg:
Döden och hur man överlever den. Del 3 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 2 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 1 av 47
Och hur långt har du kvar då?

Americans, christian fundamentalists and, the pope

(English version below).

Idag känns det som första dagen på ett nytt jobb. Jag är rätt pigg och börjar ta tag i saker, har suttit nästan hela förmiddagen med att kontakta läkare, ordna med nya recept, boka tid för Tim hos sjukgymnast, fixat blodprover, ordnat med sjukhusräkningar (bestridit dem), jagat Racom-kort till min jobbdator m.m. Imorgon är det "dental make-over day".

I flera av mina tidigare blog-poster har jag tagit upp alltifrån hemlösa, till organdonationer, till det här med att hjälpa sin nästa. Det kanske har givit intrycket att jag är en sådan där fin människa som alltid tänker på andra och hjälper andra. Helt fel, jag är precis lika hopplös som alla andra. Tittar ofta bort när jag ser någon a-lagare ligga i hög i ett hörn, tycker ibland att varför ska jag hjälpa till, jag som betalar så mycket skatt redan.

Men, jag försöker bättra mig, jag försöker stärka min empati. Och det är väl det som är mitt budskap. Man kan alltid ändra sig till det bättre, men det krävs bara lite engagemang.

Som ni förstår så mår jag bra idag. Det märks kanske också på att kaxigheten kommit tillbaka. Så, som hedersmedlem av ”the grumpy old men community”, vad ska vi gnälla på idag om inte amerikaner, fundamentalister och påven:

I den amerikanska presidentvalskampanjen verkar en stor del av frågorna kretsa kring kandidaternas syn på religiösa frågor eller frågor där religion kan ha betydelse. Att McCain är abortmotståndare och Obama inte är helt klart. Vad som förvånade mig var att McCain är för embryonal stamcellsforskning. Jag ville då försöka förstå varför religiösa grupper är motståndare till stamcellsforskning. Vad är det för bibelcitat som säger att stamcellsforskning är oetiskt.

Det finns olika sätt att få fram stamceller för forskningsändamål, det mest omdiskuterade är att man från provrörsbefruktade ägg eller från embryon som är aborterade, tar stamceller innan de slängs bort. Sen kan man även ta stamceller från navelsträngen från nyfödda.
Den kritiska frågan är när ett embryo blir ett liv och bör ha de rättigheter en levande människa har.

Lite terminologi först: Direkt efter befruktning bildas en Zygote. Efter ca 5 dagar bildas en blastocyst (ca 50-150 celler, det är också här stamcellsproduktionen börjar). Under perioden 0-14 dagar kan det ske celldelning (enäggstvillingar) eller om det finns två befruktade ägg, ett sammangående (s.k. Chimera, vilket innebär att embryot har 2 uppsättningar DNA. Vilket är ganska vanligt).

Nu verkar det inte finnas ett bibelcitat, utan det handlar om att någon inom kyrkan gör en definition som passar in i en religiösförklaringsmodell.



Fram till 1974 verkar det främst ha varit Thomas av Aquino (1225-1274), som hade bestämt när livet startade. Definitionen av livets start var när Gud stoppat in själen i fostret. Enligt Thomas av Aquino skedde detta för män 40 dagar efter befruktning och för kvinnor efter 80 dagar (antar att skillnaden beror på samma faktorer som att det går fortare att tillverka en Trabant än en Rolls Royce. (min inställsamheten mot kvinnor är gränslös, jag vet)).

Definitionen var väl baserad på vad man vid den tiden kände till om de biologiska mekanismerna för befruktning och ett fosters utveckling. Dvs. ingenting alls.
Den här definitionen skulle dock ha fungerat ganska väl idag, både vad gäller abort och stamcellsforskning.

Men så, 1974, kommer påven et al på att nä, Gud ploppar in själen redan vid befruktningsögonblicket. Vilket innebär att så fort vi har en Zygot, så är det mänskligt liv. Hur man hanterar enäggstvillingar som då bara har en halv själ, eller en Chimera, så får tvä själar, framgår inte.

Men det är den här definitionen som sedan både inom katolska kyrkan och inom den ortodoxa kristenheten leder till fanatiskt abortmotstånd och motstånd mot embryonal stamcellsforskning. Trots att det egentligen inte finns ett befruktningstillfälle (det är en process), eller att det för övrigt både skapar biologiska och filosofiska komplikationer.

Inom vetenskapen använder man ofta 14-dagars regeln, dvs. att efter 14 dagar behandlar man embryot annorlunda (även om det fortfarande bara är ett kluster av celler).

Så, hade man bara låtit Thomas av Aquino fått stå för definitionen så skulle vi inte ha de här problemen idag. Genom stamcellsforskningen kan vi göra stora framsteg inte bara inom cancerforskningen utan inom många olika områden. De resultat som kommit fram hittills har hjälpt barn att få en framtid, cancersjuka bli friska, liksom dementa, människor med reumatism osv.

(Läs mer på t.ex. http://www.counterbalance.net/stem-brf/souls-body.html)



English Version

Today it almost feels like the first day on a new job. I feel pretty good and have started to take care of a lot of practical thing. I have spent most of the morning contacting doctors, getting new medicine, made appointments for Tim to see someone regarding his back problem, given blood samples, settled some hospital bills (that I did not want to pay), and chasing my RACOM-card for my work PC and so on. Tomorrow its dental make-over-day.

In several of my earlier blog-posts I have discussed things like the homeless, organ donation, and the importance of helping others. I may have given the impression that I am a really nice guy. But the matter of fact is that I am really no better than anyone else. I am also the guy who looks away when I see some old drunk fart lying around in the gutter, I am also complaining about why I should have to help, especially with all the taxes I am paying and so on.
But I try to better myself, I try to develop my empathy. And that is really the message. It is never too late to start changing. It just requires some time, effort and, focus.

As I said, today I am really feeling great. It is probably also noticeable in the cocky attitude. So, as a member of the grumpy old men appreciation society, today I have selected the following to complain about: Americans, fundamentalists and the pope.

In the presidential election campaign, a lot of questions are related to large religious groups and how the candidates may attract these.
It is no secret that McCain is “pro-life”, i.e, against abortions, and Obama is “pro-choice”, ie., pro abortions. But what I found a bit surprising was that McCain is pro embryonic stem cell research.

So, I got curious about what is really the foundation for the anti stem cell research groups among the religious fundamentalist. What part of the bible says that this is wrong?

There are different ways of getting hold of stem cells for research purpose. You can get it from the umbilical cord of a newborn, but you can also get it from embryo created in a test-tube.
The key question is at what point in time an embryo becomes a human being, with all the rights attached.

So, just to brush up your biological knowledge: directly after conception a Zygote is created. It really only means that now we have a new set of DNA. After about 5 days the Zygote becomes a blastocyst (a cluster of 50-150 cells, it is also now that the production of stem cells is started). During the first 14 days after conception, things can happen. For instance, the cells can split up into two embryos, i.e., we get twins. Or if there are two eggs, they can merge and become what is called a Chimera, which means that we have one embryo with two sets of DNA. It is quite common according to scientists.

Now, there does not seem to be anything in the bible on the point in time when life is created, so instead the church has made this definition to fit into the religious model.
Up until 1974, Thomas of Aquino (1225-1274), had made a definition. It was defined as the point in time when God inserted the soul into the embryo. According to Thomas of Aquino this happened for men after 40 days and for women 80 days after conception.

The definition was as I assume, based on what scientific knowledge they had at that time of the biological mechanisms for conception and the development of an embryo to a baby, I.e., nothing whatsoever.
Even so, the definition would work well together with today’s science, both regarding abortion as well as stem cell research.

But then in 1974, the pope came and said, no, God puts in the soul already at the time of conception. Which means as soon as there is a Zygot, we have human life and that should be protected as a human being. How to handle twins, which now only have half a soul, or a Chimera that now has two souls, is not discussed.

But it is now this definition that is used both in the Catholic church as well as within the orthodox christens that leads to a fanatical anti-abortion movement as well as movements against embryonic stem cell research.

Despite the fact that there is no point in time you can call conception (it is a process), and it also causes a lot of biological and philosophical complications to use such a definition.
In science they often use the 14-day rule (even if there is still only a small cluster of cells there after 14 days).

So, if they only had left Thomas of Aquino and his definition alone, we all had been fine.
Through stem cell research we are able to get new knowledge leading to new ways of curing, not only cancer but a lot of other diseases, helping kids to have a future.

(more reading: http://www.counterbalance.net/stem-brf/souls-body.html)

Transportsträcka

Söndagen förlöpte ganska lugnt. Ändå hände det en del. Den jättehöga kortisonkuren gör att man får svårt att komma till ro och sova. Så, det blev inte förrän frammåt 4-tiden på morgonen när jag väl kom i säng. Tiden fram till dess hade jag betat av ett par videofilmer. Vaknade till vid 9-tiden ganska pigg.

Men nu har nattsvettningarna kommit. Ett vanligt b-symptom för lymfom. Försöker väl intala mig att det likaväl kan vara ämnesomsättningen som gör det. Men det är svårt att bortförklara de här svettningarna.

I torsdags köpte jag en lottokupong på Huddinge sjukhus innan jag lämnade. Vet egentligen inte varför. Kanske bara för att se om det fanns någon tur med något. Vann 2500 kronor. Borde ha blivit glad av det, men det lämnade mig ganska oberörd. Det störde mig lite. Men det visar väl att att jag både medvetet och omedvetet har annat i tankarna.

Min gamla moster från England ringde. Berättade att de nu höll förbön för mig i deras lokala kyrka. Glad och rörd över deras omtänksamhet.

Det är alltid lite problematiskt för mig när religiösa människor visar omtänksamhet och värme. Jag tycker ju om människorna men har så svårt för religionen. En företeelse som under 1000 år motarbetat vetenskapliga framsteg, allt från Kopernicus, Darwin, till dagens abortmotstånd, antipreventivmedel och motstånd mot stamcellsforskning.

Min gamle gode danske vän Leif bjöd över mig på lite grillmat idag. Han är en fantastisk vän. Vet inte hur jag kan gjort mig förtjänt av honom. Inget knussel här inte. Det går inte att tacka nej, det är bara att pallra sig över. Han förstår hur jag känner (han har ju jobbat som skötare inom cancervården i många år), och han ställer alltid upp och ser till att man mår så bra det bara går.
Det kändes i alla fall riktigt bra och komma bort och prata om annat. Hans galna hund var på mig hela tiden. 75kg New foundland som ska formligen slicka på en överallt och hela tiden.
Imorgon ska jag försöka ta mig för något vettigt. Jag kommer nog inte höra något från läkaren förrän sent på eftermiddagen. Funderar på om jag inte ändå ska börja hacka ihop fotbollsklubbens hemsida. Det är kanske inte det roligaste, men då kan jag kanske tänka på annat.