Visar inlägg med etikett stamcellsforskning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stamcellsforskning. Visa alla inlägg

onsdag 16 september 2009

Stamcellsforskning kring myeloid leukemi belönas med årets Lasker Award

En av Amerikas förnämsta medicinska utmärkelser är The Lasker Awards, som är något av USAs motsvarighet till Nobel priset. I förrgår tilldelades The Lasker-DeBakey Clinical Medical Research Award, till tre forskare som förvandlat en dödlig cancersjukdom, Myeloid leukemi, till en hanterbar sjukdom genom deras upptäck av drogen Gleevec (imatinib mesylate).

Brian Druker, 54, från Oregon Health & Science University, Nocholas Lydon, 52, tidigare på Novartis Pharmaceuticals Co, och Charles Sawyer, 50, från Memorial Sloan-Kettering Cancer center, får priset för ett arbete de gjort under 1990-talet. Drogen förhindrar ett protein som skapas av en onormal gen som är orsaken till den här formen av leukemi. Vidare forskning har gjort det möjligt att stoppa resistans mot drogen hos vissa patienter.

Video: Länk

Lasker Basic Medical Research award går till John Gurdon, 76, vid Cambridge University och Shinya Yamanaka, 47, från Kyoto University och San Franciscos Gladstone Institute of Cardiovascular Disease. De får priset för deras arbete som gjort det möjligt att individanpassa stamcellsbehandlingar.

Video: Länk

Artiklar: UsaToday, 3quarks, Blomberg, Pressrelease, laskerfoundation, WSJBlogg, Scientist

Länk till Svensk medias alla artiklar om den här nyheten:
Länk till andra nyheter: DN1, SvD1, SvD2, AB1,

onsdag 15 oktober 2008

Mårfint

(English version below)

Så är man verkligen i en dvala där det inte spelar så stor roll om det är 3 på natten eller 3 på dagen. Jag har börjat få lite feber, stiger den mer så gör man en blododling för att se vilken bakterie det är så man kan sätta in rätt antibiotika. När kräkattackerna gått över och jag fått morfin, så mår man rätt ok.

Nu har jag varit här i 2 veckor. Det känns som det kanske finns ett ljus i tunneln därframme någonstans.

English version

I am now in a kind of hibernating state, where it does not really matter if it is 3 at night och 3 in the afternoon. I have started to get a fever, if it increases they will do a blood culture to find out what kind of bacteria it is causing the fever, then they can give me the exact antibiotics for it.
When I have got morphine, and between the womit attacks, there are moments where I actually feel quite ok.

I have been here for 2 weeks now. It does not feel that it is the end of the treatment, not even the start of the end, but maybe it is the end of the start.

söndag 13 juli 2008

Transportsträcka

Söndagen förlöpte ganska lugnt. Ändå hände det en del. Den jättehöga kortisonkuren gör att man får svårt att komma till ro och sova. Så, det blev inte förrän frammåt 4-tiden på morgonen när jag väl kom i säng. Tiden fram till dess hade jag betat av ett par videofilmer. Vaknade till vid 9-tiden ganska pigg.

Men nu har nattsvettningarna kommit. Ett vanligt b-symptom för lymfom. Försöker väl intala mig att det likaväl kan vara ämnesomsättningen som gör det. Men det är svårt att bortförklara de här svettningarna.

I torsdags köpte jag en lottokupong på Huddinge sjukhus innan jag lämnade. Vet egentligen inte varför. Kanske bara för att se om det fanns någon tur med något. Vann 2500 kronor. Borde ha blivit glad av det, men det lämnade mig ganska oberörd. Det störde mig lite. Men det visar väl att att jag både medvetet och omedvetet har annat i tankarna.

Min gamla moster från England ringde. Berättade att de nu höll förbön för mig i deras lokala kyrka. Glad och rörd över deras omtänksamhet.

Det är alltid lite problematiskt för mig när religiösa människor visar omtänksamhet och värme. Jag tycker ju om människorna men har så svårt för religionen. En företeelse som under 1000 år motarbetat vetenskapliga framsteg, allt från Kopernicus, Darwin, till dagens abortmotstånd, antipreventivmedel och motstånd mot stamcellsforskning.

Min gamle gode danske vän Leif bjöd över mig på lite grillmat idag. Han är en fantastisk vän. Vet inte hur jag kan gjort mig förtjänt av honom. Inget knussel här inte. Det går inte att tacka nej, det är bara att pallra sig över. Han förstår hur jag känner (han har ju jobbat som skötare inom cancervården i många år), och han ställer alltid upp och ser till att man mår så bra det bara går.
Det kändes i alla fall riktigt bra och komma bort och prata om annat. Hans galna hund var på mig hela tiden. 75kg New foundland som ska formligen slicka på en överallt och hela tiden.
Imorgon ska jag försöka ta mig för något vettigt. Jag kommer nog inte höra något från läkaren förrän sent på eftermiddagen. Funderar på om jag inte ändå ska börja hacka ihop fotbollsklubbens hemsida. Det är kanske inte det roligaste, men då kan jag kanske tänka på annat.