Kort status

LK 1.7, Neutrofila 0.8, HB 79, CRP 14, Trombocyter 60. Alltså, de vita är på väg upp (yippee), HB lågt och måste in för transfusion idag. CRP tyder på att jag inte har någon infektion. Trombocyterna har fortsatt rasa. Vet inte varför och det är inte så bra. Men jag misstänker att det är kombinationen cellgifter och Neupogen som gör det. Än så länge påverkar det inte ens min Fragmindos och det var ett par månader sedan jag fick transfusion av trombocyter. Nackdelen är att man inte kan ge hur mycket transfusioner som helst eftersom det kan leda till att antikroppar bildas och att man sedan inte längre tål trombocyttransfusioner. Om det dessutom är cellgifterna enbart som gör att de går ner så innebär det att man inte tål cellgifterna. Men än så länge är det inget jag oroar mig för.

Måndag - Status

(English version below)

Infektionen verkar under kontroll så tillvida att jag inte har några nya feberfrossor. Frossan från lördag och söndag har dock resulterat i träningsvärk i hela kroppen. Dagens blodvärden gav att jag behövde en blodtransfusion, trombocyterna hade gått ner något och de vita är kvar på 0. LD, ett specialare som brukar visa om min cancer är på gång har nu efter en vecka på 6-7, gått ner till normala 3.5. Snabbsänkan fortsatte att stiga idag till 360, men den brukar ta tid på sig att bromsa in. Så, bortsett från lite småfebrig och lite värk så är det rätt ok.

English Version for friends and family abroad

I got a quite severe infection of the blood during the weekend, which on Saturday evening resulted in a fever that rushed up to 40.1 C, in 30-45 minutes. Had to take an ambulance to hospital. And is now hospitalized for a couple of more days. Infections of these types are quite common with the condition I have, as with no immune system fighting off the infection, the body functions tend to run amuck. However, sepsis is a serious condition. But it seems that it is going the right way, and I am feeling quite well (up and running. Sort of)

Dreadlocks

(English version below)

Idag fick jag ett samtal från min diabetesläkare. Vi hade kommit överens om att höras efter att resultaten från mina blodprover kommit. Alla värden såg mycket bra ut, inklusive blodsockret. Dock med undantag för kolesterolvärdet.

När jag fick diabetesdiagnosen, så insåg jag ju att mycket av livets goda var nu förbjuden frukt. Ingen mer sushi, pasta, wienerbröd, kakor, bullar, godis, färskpressad apelsinjuice, öl och så vidare. Däremot upptäckte jag snabbt att sådant som fläskkarré med gräddsås och smörstekta kantareller gav inget som helst utslag på blodsockret. Så, jag är nog ganska övertygad om att kolesterolen gått upp en del de senaste månaderna just av det skälet. Det man förlorar på karusellen får man ta igen på gungorna.

Så, nu inser man ju att man är inträngd i ett hörn, med endast en väg ut. Alternativet är att på sikt få blodproppar, hjärtinfarkt eller något annat hemskt. Så, med det i åtanke, så är det bara att inse. Det finns ingen återvändo, jag måste börja äta grönsaker. Som om man inte lidit nog.

Sagt och gjort. Jag åkte ner till affären och köpte lite runda gröna, runda röda, avlånga gula och en lång grön. Jag köpte också ett lite paket med Beccerel eller vad det nu hette. Jag har ännu inte kommit på vad jag ska göra med dessa saker. Jag har lagt dem i kylen tills jag kommer på något.

En god nyhet är dock att jag i morse när jag stod och borstade tänderna, såg att om jag ställde mig med ljuset kommandes snett bakifrån, så trodde jag mig kunna ana att mitt hår har börjat växa igen.

Eller, ja, hår och hår. Fjun är kanske en mer beskrivande term. Men om det som förra gången blir tjockare och mörkare, så kan jag nog till sommaren se mig själv i långa svarta dreadlocks.

English Version

This morning I got a phone call from my endocrinologist. We had agreed last week that we should have a talk when the results from my blood tests were ready. Everything looked great, even the blood sugar level looked great, apart from my cholesterol levels. They were far too high.

When I was diagnosed with diabetes, I realized that most of the things that I liked were now forbidden. No more sushi, pasta, cakes, candy, orange juice, beer and so on. But I soon discovered that things like pork chops with creamy gravy and butter fried mushrooms did not affect the blood sugar at all. I guess that my cholesterol values have increased the last couple of months just because of that.

So, now I realize I do not have any option any more, there is only one way out. The alternative would be to wait for some cardio vascular problems, a heart attack for example. So, with that I mind, I realized I had to do it. Start eating vegetables that is. As if I have not suffered enough.
So, I went done to the grocery store and bought some green things, some orange things, some read things and a box of Becquerel or whatever it is called (it is said to lower your cholesterol levels). Still I do not really know what to do with it all, so I have just stored it in the fridge until I come up with something.

Good news is that this morning when I was brushing my teeth, I discovered, that if I had the light coming from behind at a certain angle, I could see in the mirror that my hair has started to grow again. Well, hair is maybe exaggerating a bit; it is more kind of fluff. Anyways if it is anything like last time when it got darker and thicker, next summer I might have black dreadlocks.

“Every new day gives you another reason to smile”

Blodtransfusion

Så, sitter man här med sin papperslapp, och funderar varför inget blir skrivet

Jag läste att amerikanska staten (ja, jag vet inte varför jag fått sådan hatkärlek till USA, kan vara att presidentvalet är en sådan bra såpa), tagit över bolåneinstituten Freddie Mac och Fannie May. Visst är det intressant att en högkonservativ regering tar över finansinstitut, men det som är mest intressant tycker jag, är hur man kan döpa ett finansinstitut till Freddie Mac och Fannie May. De ska väl heta ”Johnson, Boyleyn, Fitzgerald & Partners” eller något i den stilen. Jag undrar om någon skulle ha förtroende för svenska bolåneinstitut om de hette ”Nisse Strut” eller ”Kussimurra Maj”?

Ja, den här veckan har varit tuff. Mot slutet av veckan kände jag mig både trött och misshandlad. Fredag morgon var det tandläkaren och senare dagmottagningen för spolning av porten och sedan blodprover. När jag kom hem vid tvåtiden, så åt jag och lade mig sedan att vila. Vid tretiden ringde telefonen. Jag orkade inte svara. Vid fyratiden ringde det igen. Då blev jag lite sur. Kan man inte förstå att om jag inte svarar så kanske jag ligger och vilar mig eller något? Så jag svara de till slut. Det var dagvården. Mina blodvärden var dåliga (HB låg på 80, istället för 130-140). Så dels behövde jag en annan dos av blodförtunnande och dels behövde jag komma in för en blodtransfusion. Vi kom överens om att jag skulle in på lördagen. Spenderade sedan 6 timmar på dagvården på lördagen med att få blod.

Kvällen blev i alla fall bättre. Efter att ha ätit lade jag mig för att vila en stund. Efter 5 minuter ringde det på dörren. Det var Tim och hans mamma som kom på överraskningsvisit Det var i alla fall trevligt att ha dem här på kvällen.

Idag (söndag) tänker jag och Tim åka till Bergshamra för att se på en seniormatch. Tim har förbjudit hans mamma att komma med eftersom det ska vara en Pappa-son dag. Känner mig också lite piggare idag av att ha fått lite fräscht blod i kroppen.



English version

This week has been quite tough. Towards the end of the week I was feeling both tired and beaten. On Friday morning I went to the dentist and after that to the hematology day center to get my vein port flushed and to get some blood tests taken. When I got home around two o’clock I had something to eat, and then went to rest for awhile. The phone rang a couple of times, but I did not answer until around 4 o’clock. It was the nurse from the day center. Apparently my blood count was bad; I had 80 and should have had at least 130. So I needed to change my Fragmin (Warfarin / Heparin) to a lower dose, and I also needed to get a blood transfusion. So, we agreed that I would come in on Saturday. So, I spent six hours at the hospital on Saturday.

In the evening was quite tired after dinner, so I went to rest on my bed. After about 5 minutes it rang on the door. It was Tim and his mother who came on a surprise visit. Even though I was tired it was a nice surprise. They stayed a couple of hours and kept me company.

Today (Sunday) I am going to Bergshamra to see a senior football game together with Tim. Tim has told his mother that she cannot come as this is a dad-son day. Well, today I feel much better and quite happy. I guess the new blood was not that bad after all.