Drevet mot gravida och ammande mammor

Man kan nästan få en känsla av att journalisterna gillar att oroa gravida kvinnor och ammande mammor. På toppen av alla grisinfluensalarm som gäller gravida, kommer "nyheten" om att inflammation inte ökar risken för bröstcancer.

Och nu kommer den här nyheten om att risken att få bröstcancer när man är gravid är pytteliten, men den har fördubblats, och dessutom finns det ingen koppling mellan graviditet och bröstcancer. Förvirrande eller hur?

Den senaste "icke-nyheten", är den att "Bröstcancer vid graviditet ökar". Vilket i och för sig är sant. Man skriver vidare att: "Förekomsten av bröstcancer i samband med graviditet har mer än fördubblats i Sverige under de senaste årtiondena. Men trots ökningen är det fortfarande sällsynt att kvinnor som väntar eller nyligen fött barn insjuknar i bröstcancer".

Det är i och för sig inget direkt fel med nyheten om det inte vore för att den tycks försöka säga något annat. Budskapet mellan raderna är att om du är gravid kvinna ska du börja oroa dig för bröstcancer. Graviditet och bröstcancer hör nog ihop, och dessutom är det fler och fler som får bröstcancer.

Men det är inte det man kommit fram till i studien. Det man kommit fram till är att eftersom medelåldern för gravida har stigit, så ökar risken för att man får cancer under eller i anslutning till graviditeten, eftersom risken för cancer ökar med åldern. Dvs, det gäller även bröstcancer.

Man säger i och för sig att det är sällsynt med gravida som får bröstcancer. Det enda som jag fann värt att notera var att man uppenbarligen behöver förbättra diagnosmetoderna för att upptäcka bröstcancer under graviditeten.

Artiklar: UNT1, SvD1, SvD2, AB1, DN1

Bloggar: 1, 2,

Jacksons barn

Man behöver inte ens vara särskilt kritisk mot en idol. Och det gäller särskilt en hädangången sådan, för att folk ska bli upprörda. Jag tror att det framförallt gäller idolens fans (fan kommer för övrigt av ordet fanatic - fanatisk).

Att Jacksons död förmodligen är den största enskilda Internet händelsen talar statistiken från Mashable. Under och strax efter nyheten om hans bortgång rapporterade Twitter att 30% av all trafik handlade om det, Jacksons Wikipediasida hade 1.8 miljoner besökare mot 20 000 en vanlig dag, Yahoo news hade 16.4 miljoner besökare, vilket kan jämföras med 15.1 miljoner besökare på valdagen då Obama vann.

Det finns många skäl till att man skriver om Michael Jackson. Många gör det därför att de av olika skäl dyrkar hans musik/dans, andra gör det kanske mest av inställsamhet (mot vissa väljargrupper), och givetvis dem som mer störs över hur man kan bortse från de mindre smickrande karaktärsdragen.

Någon (Elvis Costello?) har sagt: att skriva om musik är som att dansa om arkitektur. Fast det är inte skälet till att jag inte skriver om Jacksons musik.

Det är mer fenomenet Jackson, och särskilt medieuppbådet kring hans död som fascinerar.
På en ”Jackson-blogg” har det inkommit 432 081 kommentarer/minnen från hans fans. Hans död liknar hans liv, fullt av paparazzi-vårdnadstvister-pengatvister-osmakligheter. Det måste vara hemskt att trots att han varit så omtyckt av så många, så är så många beredda att göra allt för att tjäna pengar på hans död, inklusive smutskastning och sjuka spekulationer. Man kommer dock dela ut 11 000 biljetter till hans begravning/minnesgudstjänst, alldeles gratis.

De som drabbats hårdast är nog ändå hans tre barn (7,11 och 12 år gamla). Inte nog med att de förlorat en far, de jagas ständigt av en blodtörstig hord av journalister och paparazzi-fotografer, som bland annat konspirerar om de verkligen är hans barn och i så fall vilka av dem som är hans barn. Att man även i svensk media kan sjunka så lågt att man beskriver barnens reaktioner på pappans död är svårförståeligt (man kan bara spekulera i att de journalisterna saknar alla empati och därför inte själva kan förstå hur t.ex. en 11-åring reagerar som just fått reda på att hennes pappa dött).

Något som fått Jackson att stiga något i min ranking är att han tycks ha varit en äkta bibliofil . Något jag inte kände till.

Artiklar: DN1, DN2, DN3, DN4, TMZ, Fox, AB1, AB2, AB3, Metro1, Metro2, Time, E24, Expr1, Expr2, Expr3

Att offra trovärdigheten för lite uppmärksamhet

The ant "Bully". Warner Bros. Entertainment Inc.

Efter att ha misslyckats med att driva en kommersiell blogg så försöker nu Alex Schulman bli kompis med den forna fienden. Detta gör han genom att hoppa på hela bloggosfären och konstatera att ”den svenska bloggosfären är rakt igenom ointressant och fullständigt betydelselös”. Jag håller inte med. Dessutom har andelen seriösa och duktiga bloggare ökat. Särskilt sedan Schulman lämnat scenen.

Det som dock gör mig ledsen, eftersom jag försöker bli en duktig bloggare är att jag fortfarande inte passar in i den Schulmanska mallen.

Så jag ska för söka bättra mig och skriva blogg inlägg som mer ligger i linje med all mänhetens bild av en blogg skribent så där för tänkte jag börja med att be skriva dagens out fitt:

I dag har ja själv klart mina svarta stöd strumpor (120 kronor paret från Apoteket), mina blåa tofflor, märkes lösa jeans samt ur tvättad Battistini skjorta från Dressman (lite retro, för modligen in köpta på slutet av 90-talet). Idag åt jag K-special med yoghurt och en kaffe latte sans lait till frukost. Tim spelar golf. Själv bloggar ja, duh.

Morgon dagens out fitt från Dressman (försökte hitta en bild som liknade mig, denna var det närmaste jag kunde komma).

Å enligt Schulman har ja nu med alla de komponenter ja behöver för att bli en stor blogg. Schulmans logik är ju dess utom helt klar, ba: ”den svenska bloggarenan består av en liten grupp unga tjejer. Dessa tjejer skriver om mode eller andra saker som är ointressanta för den absoluta majoriteten av svenska folket, varför de allra flesta också väljer att avstå från att läsa dem.”

Alltså, de största bloggarna är unga tjejer som skriver om ointressanta saker och därför läser ”ingen” dem. Till skillnad från Schulmans blogg där det skrevs om intressanta saker som alla läste, och som sedan havererade ekonomiskt (till skillnad från de sär skrivande tonåringarnas bloggar som fortfarande tycks vara lönsamma).

Självklart finns det dåliga bloggar, liksom det finns dåliga papperstidningar, liksom det finns idioter till människor, omogna människor, människor som är ytliga, människor som kanske inte är så intelligenta, människor som kanske inte har så starka åsikter.

Så om man bara begränsar rättigheten att blogga till:

Män (eftersom intresset för mode är något mindre där), i säg 45-46 årsåldern, överviktiga och tunnhåriga för att vara representativa, självklart boende i Stockholmsområdet, eller ska vi säga Västerort, för där bor ju så många intelligenta människor. Och så måste de ha tagit politisk ställning, dock inte för något extremt parti på någon kant. Självklart talar vi om vit medelklass, fast lite multikulturell. Och så måste han ha något som gör honom speciell, t.ex. att han har blodcancer.

Så om vi bara gör denna lilla begränsning (säkerligen möjligt som ett appendix i FRA-lagen eller IPRED), då skulle vi kunna vara säkra på att den svenska bloggosfären blir den intressanta maktfaktor Alex Schulman saknar.

Fast vem skulle han då mobba?

Artiklar: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, Newsmill1, Newsmill2

Metro, Den här är särskilt intressent (från Badlands Hyena, som i sin tur fått tipset från B)

Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 , 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18,

Solkigt

Att jag gillar böcker och att böcker ska vara fysiska, vackert inbundna, kännas sköna i handen. Alltså inga e-böcker och sånt trams. Det ska också vara en taktil upplevelse att läsa en bok.

Med tidningar är det tvärtom. Papperstidningarna känns solkiga. Och de blir solkigare och solkigare även till innehåll.

Ingen kan ha undgått tragedin med flight AF 447. Ingen normal människa kan undgå att förstå vad det innebär för nära och kära att få veta att man har en familjemedlem eller vän på det flygplanet.

Utom solkiga svenska tidningar. Svenska Dagbladet har på första sidan en bild som visar chockade, sörjande anhöriga. Vad vill man åstadkomma? Visa människor att man blir ledsen och chockad? Förnedra anhöriga? Det är väl dessutom lättare att fläka ut några stackars privatpersoner som troligen inte kommer se tidningen. Fler bilder på anhöriga finns inne i tidningen. DN lägger bild på högst upp på nätupplagan under den för anhöriga så finkänsliga rubriken, "Planet kommer aldrig att hittas"

Vad blir nästa steg? Lägga till ljudet av gråtande barn i på nätupplagan?

Bloggar: 1

Exklusiv intervju med Expressens chefredaktör

Chefredaktörn!?

(Bloggvaktmästare Gottlieb i en exklusiv (kvalitetsgaranterad) intervju med chefredaktören.)

På frågor om redaktörns förhållande till Wanja och deras 8 kärleksbarn, säger sig chefredaktören inte har några som helst kommentarer eller vetskap om detta. Inte heller hur detta påverkar hans fru, övriga barn eller ordförandeskapet i föreningen för starka sexuella avvikelser.

På min fråga om hans senaste bonusutbetalning så trycker han bara ner sitt headset ännu mer över sitt pluffsiga ansikte och låtsas inte förstå någon av mina fortsatta frågor. Detta är givetvis en skandal och ett hån mot demokratin och mot läsarna.

Artiklar: DN1, Resume, SvD, AB, Expr1, Expr2
Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6

Igår hade DN en artikel av mediaforskaren Thomas E Paterson på sin debattsida. 'Teve och nät förlorare när tidningen tynar bort" med underrubriken: En framtid utan tidningar innebär en framtid utan nyheter. Men om nu inte papperstidningar kan åstadkomma bättre nyheter än den ovan (eller för den delen, nyheten om Wanja Lundby-Wedin som Expressen presterat idag), kan det då möjligen vara något lite självförvållat trots allt. Dvs, alla dessa erfarna välutbildade journalister till trots och till skillnad från oss inkompetenta skvallerbloggare.

Att möjligen tidningar som Aftonbladet, Expressen, News of the World kanske kan ha något att göra med nedgången både bland läsare och annonsörer är kanske ändå inte alltför långsökt. Det är i alla fall inte troligt att det är pappersformatet som sådant, eller kanske ens tidningsredaktioner som arbetsorganisation som är den nödvändiga garanten för kvalitet eller lönsamhet. Det kanske inte ens kan garanteras trots journalistutbildningar.

Bloggare: 1, 2, 3, 4, 5

Gamla gubbar och moderna media

• Första rådet: Du måste inte hinna läsa alla bloggar.
• Andra rådet: Du mår bättre om du inte ödslar tid på bloggtyckeriet.
• Tredje rådet: Läs tidningar i stället och lyssna på P1 i radio och P2:s Aurora
• Fjärde rådet: Identifiera seriösa tyckare från haverister.
• Femte rådet: Inse att bloggarna inte alls är den nya demokratin.
• Sjätte rådet: Tro aldrig att bloggskrivarna har de viktigaste argumenten.
• Sjunde rådet: Träffa riktiga människor i den riktiga världen och tala med dem på riktigt.

(Artikel)

Så skriver en av våra mest ärkekonservativa gammelmedia journalister Siewert Öholm. Hans logik är svår att följa. Men hans budskap tycks vara att tidningar är en garanti för kunniga skribenter som har de viktigaste argumenten och som representerar demokratin. Detta i motsats till de 100 000-tals svenska bloggarna. Och i slutklämmen av hans artikel, efter att ha raljerat om vulgariteter och okvädningar, så säger han att hans främsta skäl till de 7 råden är att ”bloggeriet leder oss in i ett formidabelt elitsamhälle där samhällsdebatt, kultur, politik, nöje blir en exklusivitet för ett fåtal.” Duh? Så om vi överlåter samhällsdebatten till ett 50-tal tidningar, där redaktörer kan censurera fritt, och tar bort de 100 000 bloggar så minskar risken för elitsamhället.

Fast kanske är han bar sur på bloggar som denna: blogglänk

eller det faktum att ”hans” tidningar, Världen idag har en upplaga på 8300, och Hela Gotland 22 300. Vilket är färre än både Blondinbella och Kissie. Även Gaybloggen har fler läsare än Världen idag. Och nej, de håller kanske inte särskilt hög kvalitet, men de är alla skrivna av tonåringar ( dvs, de kunde vara Siewerts barnbarns barnbarns barn, åtminstone mentalt). Och ändå lyckas de få så många fler läsare.

En mer intressant artikel är Sydsvenskans artikel om hur sociala medier genererar trafik till traditionell media (traditionell medias internetversioner ska man kanske säga). Visserligen 8% vilket kanske inte är fantastiskt mycket, ,men ändå betydande. Det är dock många små aktörer, men där Facebook faktiskt är störst (lite förvånande för mig). Bloggare står inte specifikt, men en gissning är att det är en lång svans som genererar hälften eller mer än hälften av de 8 procenten.

Det som vore riktigt intressant är att få lite statistik på hur mycket av traditionell medias artiklar bygger på, influerats av eller direkt refererar till svenska bloggar.

"The report of my death is an exaggeration" (Mark Twain)

Man borde vara glad att man inte är en kändis. Patraskmedia i USA gick ut med nyheten att Patrick Swayze hade dött. Swayze har sedan ett år tillbaka kämpat mot dels en av de dödligaste cancerformerna, bukspottkörtelcancer, och dels ett patrask inom media som gjort allt för att rapportera om hans närastående död. En googlesökning ger att 358 artiklar rapporterat om Patrick Swayzes död, dock de flesta med tillägget NOT. Alltså, en sketen radiostation någonstans i USA rapporterar att han dött av sin cancer. 358 tidningar världen över skriver om detta. Det är väl bara en tidsfråga innan vi på ett svenskt löp ser ”Svenska kungen, inte död” eller ”Lill-Babs kommer att dö”.

En annan kändis, Christina Applegate, ni vet den lilla bimbon i ”Våra värsta år” (”Married with kids”), som nu vuxit till en stor bimbo (om man får tro media) har opererat bort båda brösten efter att ha haft bröstcancer. Tänk vad lycklig hon måste vara som blivit frisk från cancern. Men, nej, rapporterar media, ”hon gråter varje dag” över förlusten av sina bröst. Och media fortsätter med att hon trots att hon blivit av med sina bröst fortfarande är en av de vackraste kvinnorna i världen. Ytligheten firar triumfer i tuttfixeringens USA.

Även om det finns många ytliga män, så har jag ändå svårt att tro att t.ex. Brad Pitt efter t.ex. att ha överlevt testikelcancer skulle berätta att han gråter varje dag över sina saknade ballar. Eller att media skulle skriva att han även utan ballar trots allt är eftertraktad. Men det är väl bara en tidsfråga.

Artiklar: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5
Bloggar: 1, 2, 3, 4

Kändiscancer

(Short English status below)

Gammelmedia har ett lite speciellt förhållande till det här med cancer. Dels så tycks det vara oväsentligt om det är sant eller inte om det är en kändis som säger det.
Likaså, om det är en kändis som blir sjuk i cancer, så gottar man sig i det på ett sätt om är ovärdigt så till den grad att motsvarighet saknas.

Gwyneth Paltrow, egenhändigt utbildad hälso- och cancerexpert hävdar nu (efter att tidigare häftat att rå mat botar cancer) att schampo ger cancer till bebisar. Är inte det fantastiskt! Av alla vetenskapsmän och Nobelpristagare, läkare, biologer, kemister, så visar det sig att den som förstår vad som orsakar cancer och hur den botas är en Hollywood skådis (hon har en oavslutad utbildning i konsthistoria på UCLA).
Artikel: 24

Farrah Fawcett är inte döende i cancer. Hon har en sällsynt variant av coloncancer och har nyligen tvingats läggas in på sjukhus efter att ha genomgått en alternativmedicinsk behandling mot sin cancer. Hon sägs dock må bättre nu.
Artikel: TimesofI

Expressen skriver under rubriken ”Skräckbilderna på Patrick Swayze”, där man visar en svårt sjuk man, ”Här är chockbilderna som får Patrick Swayze att rasa”. Så därför finner Expressen det viktigt att visa dem igen. Man refererar också till Expressens amerikanska motsvarighet, National Enquirer, och deras rubrik ”fem veckor kvar att leva”. En rubrik som bara satts i rent sensationsjournalistiskt syfte. Den 27 November skrev samma skitblaska (National Enquirer) och upprepas av den svenska dito, ”Patrick Swayze nära döden”.
Bloggar om gammelmedia: 1, 2, , 3

För egen del har jag brottats lite med feber på kvällar och nätter. Inget alvarligt, men mina vita blodkroppar har minskat något istället för ökat, och min sänka har stannat av istället för att sjunka. Det är lite vänta och se. Det som inte får hända är att det vänder igen så jag måste skjuta på onsdagens operation (ny CVK), eftersom jag behöver 10 dagar för att läka innan cellgiftsbehandlingen börjar. Dvs då blir det en förskjutning av hela tidplanen och det vill vi inte.

English version

I have been getting nightly fevers. Not very high, but three nights in a row I have been getting a temperature. My whites has decreased slightly rather than increased, and my CRP has stopped to drop. I will have to wait and see. If it gets worse I need to go to hospital and get some more antibiotics, and in worse case, I will have to move my surgery planned for Wednesday (getting a new catheter). And that I really do not want, as it would jeopardize the whole time plan for the transplant. So, fingers crossed.