Döden och hur man överlever den - Del 1 av 47

Alltid när man ska skriva om döden så är melodramapedalen nedtryckt i botten och pekoralvarnaren skriker rött. Men det behöver ju inte vara så. Sofia Jannok (i gårdagens sommarprogram) gav en samisk bild av döden. Den innebär att du blir till en fjällripa som flyger upp till himlen och där blir du till en stjärna på natthimlen. Jag som inte har en religiös tro, tycker ändå bilden är både bra och vacker. Det var inget snack om att du blir en fulripa om du levt ett dåligt liv eller att din stjärna snabbt övergår i ett svart hål. Inte heller har du någon annan uppgift än att lysa och vara till påminnelse för de efterlevande och eftervärlden.

Bland kristna har man en hel radda nivåer att placeras i, åtminstone om du lyckas komma ända upp (limbo, skärselden m.m). Och muslimer kan få 40 jungfrur om de dör i kampen för islam (mot alla andra?). Frågan är vad muslimska kvinnor som är självmordsbombare blir? De kanske inte blir martyrer, för i så fall vad får de? En Gucci-väska och en vecka på spa? För riktigt så jämlik är väl inte islam att de får 40 hunkar?

Min bild av vad som händer när man dör är att livet släcks, dörrnyckeln vrids om och livet går hem. Själv är man kvar i ett totalt mörker som man visserligen är helt omedveten om. Och det ska man nog vara glad över med tanke på alternativen, både vid kremering och jordbegravning. Döden är för mig att somna.

Victor Frankl skriver i hans bok “Viljan till mening”, “Ofta jämför man döden med en sömn. I själva verket borde emellertid döendet jämföras med att bli väckt. Åtminstone blir det genom denna jämförelse lättare att förstå att döden faktiskt är något som ligger utom vår fattningsförmåga. Tänk på en älskande far som ömt väcker sitt barn med en lätt smekning. Barnet vaknar upp med ett ryck, gripet av skräck, därför att den rätta meningen med denna lätta smekning inte kan uppfattas i dess drömvärld dit denna beröring tränger in. Också människan vaknar med skräck upp från livet till döden. Och om hon räddas till livet efter att kliniskt sett ha varit död, är det förståeligt att hon inte minns någonting. Den som vaknar kommer ihåg sina drömmer, men drömmaren vet inte att han sover.

Video med intervju med Dr. Viktor Frankl.