Bloggistens synliggörande

(English version below)

Idag vill jag börja med att synligöra bloggens betydelse för ett människovärdigare samhälle. Som bloggare söker jag ge röst åt det spruckna och undanskuffade. Ibland tror jag att det är det mest radikala i en tid där mänsklig erfarenhet är så impopulärt.

Vi är alldeles för låsta vid redovisning och revision enligt gamla mönster och strukturer. Istället för att stirra oss blinda på siffror, intäkter, antal läsare till största ekonomiska effektivitet måste vi på allvar utmana tanken på hur man skulle organisera bloggandet på ett annat sätt och modernisera den bloggmässiga revisionen.

Man bör inrätta en grupp norrkonsulenter som jobbar för att sprida bloggar till barn, ungdom och vuxna i de nordligaste länen. För att arrangera blogg-access i kommuner som Sorsele, Gäddede och Ånge behövs mer pengar. Man kan fråga sig vad som händer om bloggen vänder ryggen mot norrlands inland. Ett beprövat och billigt och effektivt sätt för att öka utbudet av bloggaccess är att staten och landstingen ökar sina stöd till bloggare som arrangerar fria bloggsajter.

Ett annat förslag är att bidragsstöda ettårskontrakt, s.k. residencies för bloggare på alla statliga institutioner. Dvs en bloggare ska kunna arbeta på en annan blogg med full betalning under ett år.

Stöd och uppmuntra även bloggar som ingen vill läsa. Byt fokus från bloggläsare till bloggare.
Livstidslön till alla bloggare. Skattebefria all bloggverksamhet. Lika stort statligt stöd till bloggverksamhet som till sport. Subventionera bloggares datorer. Hyresbefrielse för lokaler där bloggar produceras.

Ja, det är nog bäst jag slutar här innan någon blir alldeles övertygad om att något slagit slint.

Byt ut orden ”blogg”, ”bloggare” etc. i texten ovan mot ordet ”kultur” och ”kulturarbetare”, så får ni ett stickprov av vad den nya skuggutredningen (Den alternativa kulturutredningen) tycker om hur kultur skall hanteras och finansieras i Sverige.

I en tid när hela världen hamnat i en finansiell kris, länder störtdyker in i en lågkonjunktur och troligen en depression, när tiotusentals varslas, blir arbetslösa, förlorar sina hem. Ja, då slåss man för att mer skattepengar ska gå till att finansiera konstyttringar som ingen vill se, ingen vill betala för på platser där ingen bor. Man vill sätta ihop stora kulturarbetargrupper som får arbeta på långtidskontrakt med vad de själva vill oberoende av om någon är intresserad av resultatet eller inte. Dels därför att man på så sättet sysselsätter så många andra (jag antar att de menar alla vi andra som tvingas arbeta och betala skatt för att försörja dem), dels därför att med en fri men ändock statligt finansierad kultur, så blir kommunikationen mellan människor så mycket bättre, människovärdigheten kommer tillbaka, det blir fred på jorden och alla människor lyckliga. Se vidare http://www.skuggutredningen.se/web/pages/inkomna.php.

Visst är kultur viktig, men det måste ju också finnas dem som drar in lite pengar till statskassan. T.ex. så jag kan få min sjukpenning och mina läkemedel betalada. Men snacka om dålig tajming.

För övrigt så har väl dagen inte varit den bästa. Jag hörde från en kompis att en av de tidigare cheferna på jobbet: Ingvar Larsson, hade avlidit, bara 57 år gammal. Det stod inte hur, men oavsett det är det tråkigt när någon går bort i förtid. Tankarna går givetvis till hans maka och 5 barn.

De senaste dagarna har jag gått omkring med en lite retlig hosta och lite tungt att andas tidvis. Det är inte någon infektion, även om jag ett tag trodde det när temperaturen gick från 37.1 till 37.3 på 10 minuter. Men när den sedan stannade där så insåg jag att det inte var det. Återstår då att det är återbildningen av slemhinnor som retar och bildar slem i bronkerna (eftersom hostan kom redan när jag kom hem från sjukhuset), eller så är det en liten blodpropp i lungan (inte helt otroligt med tanke på alla andra proppar jag har i bröstet och det höga kolesterolvärdet). Eller så är det alternativet jag inte vill tänka på. Om det inte blir sämre men ändå kvarstår nästa vecka så ska jag höra med läkaren på dagvården dit jag ska för blodprover, vad det kan vara. Fingers crossed.

Och ändå, så borde det vara vad som helst utom det. Förra gången tog det 6 månader, att det nu efter en dunderkur av cellgifter skulle komma tillbaka så snabbt är helt enkelt inte logiskt eller trovärdigt. Men man kan inte låta bli att oroa sig.

English Version

The Swedish government is doing an investigation and review of the Swedish culture, and especially on how tax money is spent on different forms of culture.
At the same time a group of people working in independent theater groups and other culture organizations, groups and so on, started a parallel review and investigation. Of course with the perspective of those being financed by tax money and those who are not financed by tax money but argue that they should.

So, at the same time the world is being hit by a financial crisis unheard of since the 1930s, where people are losing their jobs, their homes, these guys argue that culture, and especially those forms of culture that are not asked for, nor having anyone wanting to pay for, to be financed so that they can be spread to areas of the country where nobody lives.

As, part of their arguments is of course that culture improves communication between people, improving respect for human rights and ultimately peace on earth and everybody's happiness.
Of course culture is important, but not everybody can sit all day and read my blog. Some one needs to be out there working and paying tax, so that I can get my sickness benefits and medical bills paid.

Well, the timing for the review was pretty awful.

Today has not been the best of days. The weather was awful; it got dark already at 3.30 pm. Then a friend told me that one of the former managers at work had passed away only 57 years old. I read the obituary, but it did not say how. It is sad when someone dies so young. My thoughts go to his wife and 5 children.

The last couple of days I have had a cough and from time to time a bit hard to breath. I know it is not an infection (no fever). I am still guessing it has to do with the recovery of my mucous membranes and that it could cause irritation and maybe fluid in the lungs, secondly it could be a small blood clot in my lungs causing it (not improbably with all my clots I have in my chest and the high cholesterol level). And then there is the alternative I do not want to think about.
If it does not get better until next week, I will try to meet one of my doctors next week when I go for some blood tests. Fingers crossed.

Still, medically, logically, time wise it should be anything but that. Last time it took 6 months to come back. And after all these much heavier chemo sessions, that it should be back after just a month I just cannot believe. Still, you cannot stop worrying.

Den inbillade sjuke

Den inbillade sjuke av Molière

(English version below)

När man som jag varit sjuk en längre tid, och särskilt om man har en massa olika symptom och krämpor, så tappar man bort referenser till vad som är normalt. Visst, jag känner mig bättre, men är jag bra? Hur vet jag att jag mår normalt?

Varje litet tänkbart symptom blir ett möjligt återfall och måste analyseras och vägas för att helst helt kunna förkastas. Så, svullnaden i halsen är det en växande lymfkörtel som trycker på matstrupen? eller beror det bara på att jag sovit med öppen mun och snarkat så att fönsterrutorna skallrat? Beror hugget i ryggen på att lymfkörteln vid vänster njure vuxit och trycker på, eller beror det bara på att jag legat i en konstig ställning? Och så håller det på. När det gäller den försvunna känseln i fötterna (blodpropp?), hostan (lymfkörtel som trycker på bronkerna), svedan i magen.

Nej, det mesta går nog att förklara som symptom av att slemhinnorna i halsen och magen håller på att återställa sig, att neuropatin i fötter och händer är ett diabetes symptom och en rest från förra årets cellgifter (Vincristine). Man har kanske gått och blivit hypokondriker.

Det är egentligen bara när jag äter och när jag gör något som är lite mer fysiskt ansträngande som jag märker att jag inte är helt frisk (vilopulsen ligger på 100+).

Idag var jag till diabetesmottagningen. Inte särskilt spännande, men det verkar som jag antingen i december eller senast i februari ska kunna skippa insulinsprutorna och gå över till tabletter. Det långa blodsockervärdet är nere på normalt och i övrigt ser allt mycket bra ut. Mera prover behövs och jag ska också minska insulinet ännu mer för att se vad som händer.


Imorgon blir det lunch med Håkan på Drottningholms golfklubb. Vi lär väl sitta inne den här gången antar jag.


English Version


After being ill for so long time as I have, and especially if you have a lot of different symptoms, you lose track of what is normal. I am feeling a lot better, but am I feeling ok? How do I know when I am feeling normal again?

When every possible new symptom becomes a possible evidence of a relapse, it has to be analysed carefully and hopefully proved wrong. So the swelling in my throat, is that a lymph node pushing on esophagus? Or is it just because I have been snoring loudly all night causing my throat to be sore? Is the pain in my back because of a node growing close to my left kidney? Or is it just because I have been laying down reading in an awkward position? And it goes on. The tingling feeling in my feet is that because of a thrombosis? The coughing is that because of a node pressing on my lungs? And the burning sensation in my stomach?

Well, most of it could probably be explained by the membranes in my stomach being restored, the neuropathy in my feet and hands as a symptom of my diabetes (as well as a side effect of last years chemo).

It is really only when I eat and when I do something that requires more of a physical effort (lift heavy things, long walks etc), that I really notice that I am not yet back to normal.

Today I went to the diabetes clinic. Not very thrilling, but it looks like I will be able to change out the insulin pens to pills instead. Probably in December or in February at the latest. I need to check with a lower dose of insulin as well as do some blood tests.

Tomorrow I will have lunch together with my friend Håkan at the Drottningholm golf club. I guess we will have our lunch indoors this time.