fredag 18 september 2009

Utmaningar


Igår kväll mådde jag bra, följaktligen passade jag på att äta litegrann. Vilket i sin tur ledde till att jag fick så där hemskt ont igen. Efter att försökt somna kom jag till slut till det läget då det bara var att inse att det inte skulle gå med mindre än att jag åkte in akut och fick mer smärtlindring. Så, någon gång vid 04.00 så kom jag in till akuten på KS. En akut som var riktigt tom för en gångs skull. Jag hann knappt sätta mig ner innan jag fick träffa läkare och fick min morfin. Jag kan dock ännu inte komma in på avdelning, men min förhoppning är att kunna bli inskriven men att sedan får helgpermission. Dvs, att får jag ont igen kan jag snabbt komma in på avdelningen oavsett vid vilken tid på dygnet jag får ont. Det handlar om att justera min smärtlindring så att jag får tillräckligt. Det är jättesvårt och kan vara farligt att göra det själv,så jag hoppas att det ska fungera så här.

Varför jag fått så ont, är väl delvis beroende på att det är först nu som jag kan komma igång med cancerkurerna igen, och under den här tiden så har det hunnit växa lite, lite till.

Men jag orkar inte oroa mig särskilt för det här. Det är ju SM-final imorgon!!

4 kommentarer:

MiaS sa...

Jag har ju hängt med ett tag här på bloggen nu och jag vill bara säga att jag tycker att du är helt fantastisk.
/Mia

David sa...

Tack Mia,
Roligt att höra.
Kram
David

Liba sa...

Hej David,
läser din blogg lite sent på natten, varit på en fest. Som du vet, är jag ganska ny här. Jag läser tillbaka alla dina blogg. Det är dina tankar som du delar med oss som hjälper mig att se nyktert på livet. Kämpa på, är med dig. Liba

David sa...

Tack Liba,
Som jag nog någon gång nämnt tidigare, så är förmågan att fortfarande kunna hjälpa någon annan, ett bevis på att min själv fortfarande lever. Så, trots att man själv kan vara i ett ganska eländigt tillstånd, så känns det bra att kunna stötta någon annan.
Kram
D