torsdag 24 september 2009

Status

No, I am not the saddest dog in the world, but I love that picture.

(Short English Version Below)

Jag ska in till KS senare i eftermiddag för nya prover och uthämtning av roliga smärtstillande. Mina blodvärden tycks vara på väg åt rätt håll alla, möjligen med undantag av LD, men det vet jag nog inte förrän på tisdag i nästa vecka.

Min lilla fotbollshjälte har hela den här veckan deltagit i uttagningen till Stockholmsdistriktets distriktslag som ska spela turnering i Västerås på Lördag och söndag. Tim har nog varit mer nervös för den här uttagningen än han var för SM-finalen. Men stressigt har det varit, jag har fått hjälpa honom med inplanering av läxor, middagsätning, packning, busstider eftersom de varit på olika planer och tränat varje dag den här veckan. Varje dag har de också haft utröstning (ungefär som på Idol, Robinson, Hells' Kitchen, Top Model och så vidare). Spännande värre. Men det ser ut som han nu kommer med i laget. Himla kul, men jag är så sugen på att åka och titta själv, men jag vet inte om hälsan eller orken finns där för en resa till Västerås över dagen.

Jag har just haft besök av enheten för Avancerad sjukvård i hemmet. Ett litet hitteam bestående av överläkare, läkare och sjuksköterska som kan hjälpa mig med akuta och lite mer avancerade prylar, så att jag inte behöver åka in akut varje gång jag behöver lite extra morfin eller nåt. Det blir rätt skönt att slippa en del Solna resor, särskilt som de då inte kommer behövas.

Jag har ännu inte lyckats bli helt smärtfri även om det blir bättre och bättre. Jag måste hela tiden anpassa doserna av smärtstillande för att hitta den där lite längre perioden som behövs för att kunna sova ordentligt. Just nu är man både väldigt trött och dåsig, men får s.k. smärtgenombrott tillräckligt ofta för att man inte ska kunna få sova ut ordentligt. Jag skrev ett längre blogginlägg igårkväll och nu på morgonen, men det var fasligt svårt att få ihop det eftersom jag nickar till hela tiden och inser att det senaste jag skrivit var "lkjkdf ddd jkjjfjk ll2", och får då liksom börja om från början igen.

Det är svårt att blogga när man inte ens lyckas få till en verbal huvudfoting än mindre något av litterär karaktär och kvalitet.

English Version

All my blood count values seems to go in the right direction. I still do not know if the LD count has started to drop yet, but as all the other values are ok, it might just be a sign that LD shows that the cancer is growing but my bonemarrow is also working great.

I have had the ER-team here today. It is a small team with 3 persons (2 doctors and a nurse) that can give special emergency service to you at home. In my case it will mainly be helping me to adjust my level of painkillers. Hopefully I will be getting me some kind of sleep soon. At the moment I have only been able to take short 1-2 hour naps, so after a couple of days you get pretty exhausted.

Later on today I am going to the hospital for new blood testing and then next tuesday I will have a phoneconference with my doctor. I guess there will be a new regime of medicines and then just take it from there.

On the upside, there is always Tims football. Now he is trying out for the district team, It looks of course good, so I am on him playing for the Stockholm Districut in the tournament in Västerås this weekend. After that I guess the next step will be the depeloping National Junior Team.

2 kommentarer:

Liba sa...

Hej David,
en liten hälsning inför helgen. Skönt att smärtan börjar ge sig. Jag läste din blogg igår. Djupa
tankar som faktiskt hjälper mig att förstå sådant som jag kanske
tidigare inte reflekterade efter.
Tack vore dig, får jag lära känna mer mig själv. Ha en skön helg och glädje över sonens fotboll. Liba

David sa...

Hej Liba,
det var roligt att höra att det jag har att berätta kan beröra. Det är ändå mycket man inte tänker på förrän man själv hamnar i en sådan här absurd, men ändå vanlig situation. Och då man hamnar är det inte alltid man har någon att diskutera det med. Särskilt inte någon som man kan diskutera det med på ett objektivt sätt.

Ja, och smärtorna börjar ge med sig vilket också tycks få mig att somna i tid och otid :-), men det är nog bara tecken på något gott.

Önskar dig och din familj en riktigt vacker helg.