Mina fördomar

Jag var till Karolinska på eftermiddagen för att lämna blodprover (de viktigaste såg bra ut, vita uppe igen, de röda uppe, och plättarna på väg upp). Tim som har haft idrottsdag (väldigt kort sådan), idag följde med mig eftersom vi skulle förbi Solna Centrum och shoppa lite på hemvägen.

Eftersom jag nu är på kortison igen, och dessutom bloddopade mig i måndags, så är jag mentalt väldigt pigg särskilt i jämförelse med att ha varit hög på opiater under de senaste veckorna. Men nu är jag lite speedad och det innebär att jag pratar mer än vanligt (och bloggar mer än vanligt kanske också).

I taxin på väg till sjukhuset så pratade vi mycket om att åka till USA som utbytesstudent. Till att börja med i Highschool, vad som krävs, hur man kan få stipendier, var man ska bo och så vidare. Jag tycker det allra bästa vore att bo på östkusten eller möjligen i Chicago trakten eftersom vi har släkt där. Jag sa att jag dels tror att kulturchocken blir mindre, för det är trots allt en ganska stor skillnad mellan Sverige och USA, på vissa områden, och att dessa nog är större ju längre söderut och västerut man kommer.

Givetvis ska man inte generalisera och jag sa till Tim att även om jag tror att du skulle tycka det var jobbigt om du kom till en strängt religiös familj, t.ex. i Utah, inte bara på grund av religionen som sådan, utan för att man har en väldigt konservativ syn på många områden och att det är så långt ifrån ett sekulärt samhälle man kan komma även om man inte tror det. Jag har inte så mycket annat än böcker och TV-dokumentärer som bevis för alla dessa påståenden. Och självklart så inser jag att det kan vara en hel del fördomar, för jag vet ju att det finns kristna/religiösa människor som är både utbildade, fina, rar, hjälpsamma människor med stora hjärtan, sen tycker jag det kan vara tragiskt om allt det är styrt av någon religion.

Men sedan kom sköterskan som skulle ta mina prover, och jag presenterade min lille pöjk för henne. De hade inte setts tidigare, men hon visste att det var den berömde amerikanske fotbollsspelaren (ja, jag har väl nämnt det några.. hundra gånger för varje anställd på hematologen, så alla vet vem han är).

När jag berättade att vi just pratade om att han ville bli utbytesstudent och gå på highschool, så frågade hon var han ville gå någonstans. Tim svarade då Chicago, varpå hon replikerade. "Ja, det låter bra, för se till att komma till en storstad. Själv hamnade jag i en liten håla i Utah, hos en mormonfamilj. Vi åkte häst och vagn till skolan varje dag. Och eftersom hela staten är sådan, så.., man drack ju inte alkohol, vilket pappa kanske tycker är bra. Men det blev liksom inga fester eller danser man gick på. Och som tonåring så kändes det lite udda att det stora fredagsnöjet, det var att gå ner till ängen till korna. Där brukade vi tonåringar leta upp kor som stod upp och sov. Och så sprang man fram till dem och knuffade omkull dem.

Så, gillar du ko-knuffning som lördagsnöje är väl Utah okej. Annars välj en storstad.

När ens fördomar överträffas av verkligheten är det verkligen illa. Och det gäller väl även mitt föregående inlägg