Rosenbergs beprövade erfarenhet

Göran Rosenberg skriver i en debattartikel i DN att jakten på det evidensbaserade har gått för långt. Han resonerar att eftersom allt inte kan bevisas vetenskapligt, så ska man tillåta kvacksalvare som vill tjäna pengar på att sälja verkningslösa preparat och dravel till sjuka människor. Han tar fram homeopatin som exempel och att det kan komma att förbjudas. Jag kan lugna Rosenberg om att det inte kommer att förbjudas. Eftersom homeopatisk medicin består av vatten och sockerpiller kan de inte förbjudas. Vad som däremot kan förbjudas är att sälja det med påstående om att det botar något.

Antroposoferna har alldeles för länge tillåtits (på dispens nu senast av Göran Hägglund) att sälja ruskat vatten som cancermedicin. Göran Rosenberg tycker att man ska få fortsätta med det, därför att det finns en viss placeboeffekt. Placeboeffekt uppnår man hos alla som kvacksalvare lyckas lura.

Rosenberg säger att: "..vilket betyder att verksamheter där sådana samband (evidensbaserade) inte kan fastställas riskerar att dömas ut som onödiga, oseriösa, rent av farliga, i alla händelser ineffektiva och därmed oekonomiska."

Ja, är det inte det vi vill ha? Effektiva, säkra, nödvändiga och ekonomiska mediciner och behandlingar. Det är åtminstone till det jag vill att mina skattepengar ska gå till, inte till kvackare.

Att beskriva vetenskap som "konst" och hävda (helt korrekt) att vetenskapen inte har svaren på alla svåra frågor, leder inte med nödvändighet till att man därför kan ta till enkla och obevisade svar (som religösa svar, anekdotisk information och ren kvacksalveri). Man får nästan intrycket av att Göran Rosenberg vill minska betydelsen av den vetenskapliga metoden och på så sätt i nästa steg jämställa tro med vetenskap, för att sedan återgå till debatten med Humanisterna om guds existens.

Ett råd till dig Göran är att du nästa gång du blir sjuk, åk då inte till ett sjukhus. Där är ju ändå bara en massa evidensbaserad medicin. Drick lite ruskat vatten eller varför inte köpa en spikmatta. Så slipper du belasta en redan tyngd svensk sjukvård. Eller är det möjligen så att din beprövade erfarenhet säger dig att den mest effektiva och säkra vården får man på ett riktigt sjukhus.

Tidigare inlägg: Antroposofi, Homeopati, Spikmattor, Kvacksalveri,
Andra bloggar och artiklar: 1, 2, 3, 4, 5, Expr, TED.com

Döden och hur man överlever den. Del 4 av 47

Jag har tidigare tagit upp frågan om varifrån jag hämtar kraft. Och det är varken håning, spenat eller de snuttefiltar som tillhandahålles av diverse religiösa trosriktningar, vidskepelse eller kvacksalveri.

I det här inlägget tänkte jag ta upp varifrån jag INTE hämtar kraft. Men det finns så många fler områden där en välvillig omvärld vill att jag ska tro. Att jag själv inte tror, innebär fördenskull inte att jag inte värdesätter människor som kommer med goda råd om olika dekokter, eller människor, ja till och med församlingar, som ber för mig. Jag är oerhört tacksam, inte för bönerna i sig, men för att människor bryr sig och visar omtanke. En omtanke som kan ta sig väldigt olika uttryck.

Nu kommer säkerligen ändå en del människor finna mina ord respektlösa. Men detta bottnar nästan alltid i att jag inte hyser större respekt för någon tro framför en annan. Det vill säga att jag inte respekterar tron på bibeln mer än jag respekterar tron på spöken. Och det kan givetvis uppfattas negativt av de som tror på respektive.

När man blir allvarligt sjuk, så kommer frågan om religion upp här och var, ungefär som om det vore ett naturligt alternativ eller komplement till skolmedicinens cancerbehandling. Och detta oavsett om man har något intresse av dem eller inte. På svenska sjukhus har svenska kyrkan och frikyrkorna ensamrätt till religiösa lokaler och tillställningar. Till och med finansierat av landstingen med statligt avlönade präster (judar, muslimer, hinduer, agnostiker och ateister har här inget att hämta). Gideoniterna tycks också ha ensamrätt med att lägga ut svenska kristna biblar i väntrum (jag har aldrig sett koranen, en torah-rulle eller något exemplar av tidningen Humanisten eller Skeptics Magazine i något väntrum). Allt detta trots att man enligt Europakonventionen har rätt till frihet från religion.

För dem som kanske fortfarande går ovetandes om min ståndpunkt så kan jag härmed klart och tydligt säga: Jag tror inte på någon gud, ej heller på andar, tomtar, gnomer, älvor, änglar, spöken, varelser från yttre rymden, kvacksalveri, healing, indiska gurus, konspirationsteorier, psykometri, homeopati, urinterapi, scientologi med flera andra företeelser. Jag kallar mig inte för ateist, därför att beteckningen är något kristna troende har hittat på för att beteckna dem som inte tror på deras religion på "rätt" sätt. Det blir lika märkligt och man kallar sig akomunist, afascist, anazist eller ahungring då jag är mätt. Jag kallar mig heller inte humanist eller någon annan -ist (utom möjligen evidensfundamentalist), därför att jag vill inte att någon annans försök till paketlösning i form av en -ism ska definiera mig.

Jag föredrar att tro på sådant som ställts mot den kunskap vi har idag, som vridits och vänts på, som man fått kritisera och testa. Sådan kunskap som kommit till genom vetenskaplig metod. Alltså inte sådant som tillkomit genom fria fantasier, dogmer eller helt enkelt är baserad på föråldrad kunskap. Därför går jag till sjukhuset när jag blir sjuk istället för till kyrkan eller en homeopat. På sjukhuset vet jag att den vård och medicin jag får är prövad och testad. Jag känner att jag då får vård som är baserad på det bästa av vad vi vet idag.



Medicin (det som kritikerna kallar skolmedicin) är inte perfekt, men bristen på perfektion gör inte alternativen mer felfria. Det är därför jag hellre tar Ixotentabletter än ”Super Natural Silver” eller ber böner. Sen får konspirationsteoretiker komma och säga att skolmedicinen är i maskopi med läkemedelsindustrin, att ruskat vatten botar, att en punkt på foten motsvarar levern och mycket annat. Eller att det finns en gud som botar cancer bara man tror på honom (även om han de första 2000 åren inte har ett särskilt bra track record när det gäller cancer). Men det räcker inte för att jag ska tro på det.

Så, för att travestera domprosten Åke Bonnier,

• Det finns de som tror på en gud
• Det finns de som vet att gud inte finns
• Och det finns de som inte ens vet vad de tror på, om de ska tro, eller om de tror på vad de vet.

För mig är FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna samt Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, en bas av moraliska och etiska ställningstaganden som jag helt och fullt ställer upp på. Och det innebär att jag tror på människorna och på en sekulär stat. Och med tanke på diskussionerna som varit tidigare kring detta, en sekulär stat är en stat där lagar och styrande sker oberoende av relgion. Det betyder alltså inte en stat där religion är förbjuden, vilket vissa velat framhålla.

Jag tror på den vetenskapliga metoden. Därför tror jag inte på komplementär och alternativ medicin, av det skälet att de inte underkastar sig den vetenskapliga metoden för att fastställa att de: 1. inte är skadliga och, 2. är verksamma, utöver placebo-effekten. Och detta oavsett hur länge man använt metoden. En metod eller en svamp fungerar inte bättre för att man använt den sedan den tid då man trodde jorden var platt. Inte heller tror jag mer på något därför att någon, någonstans, någon gång, säger att det fungerat för dem. Sådant må mycket väl vara sant för den personen, men det innebär inte att medlet eller metoden bevisligen fungerar. Jag tror heller inte på att en religion blir mer sann bara för att fler tror på den. Se bara på mormonkyrkans fullständigt rabiata fantasier som hittats på av en amerikan som funnit guds guldplåtar i sin trädgård i Palmyra, New York, på 1800-talet.

Att ifrågasätta något inom ”trosvärlden”, dvs religioner, sekter, kvacksalveri, spöken, tomtar och vad det nu må vara människor tror på, är känsligt. Känsligt därför att antingen har dess anhängare byggt hela sitt liv och kanske till och med livnär sig på det (präster, förkunnare, missionärer, sektmedlemmar, imamer, gurus osv), eller så livnär man sig enbart på det (kvacksalvare av olika slag).

Det har jag också märkt i bloggen, att varje gång jag angriper en sekt eller ett kvacksalveri, så får jag också de mest aggressiva kommentarerna. (För dem som tänker kommentera det här inlägget, kan jag redan nu säga att jag inte är intresserad av en debatt, jag tror fortfarande inte på era teorier eller argument, oavsett hur många länkar ni skickar med). När det gäller religion finns det även de som anser att man inte får ifrågasätta och känner sig oerhört förnärmad om någon skulle likställa tron på att det finns någon övernaturlig varelse som är orsak till universums uppkomst med tron på andra övernaturliga varelser som är orsak till universums uppkomst.

Problemet är att det inte går att debattera dessa frågor eftersom vi inte erkänner varandras syn på vad som är sanning. Och det är helt ok. Jag tänker inte försöka övertala någon till icke-tro, och jag förväntar mig också att andra ska respektera min ståndpunkt.

Visst underlättar det att närma sig döden om man tror att det finns något annat på andra sidan. Men det gör morfin också. Om detta andra dessutom i en föreställningsvärld är bättre än den värld man lever i, så mycket bättre. Då behöver man ju varken bry sig om när man dör eller sina efterlevanden. Man behöver ju inte ens bry sig om att källsortera eftersom dit man ska finns ändå ingen global uppvärmning.

Men om man nu inte tror på det, så blir döden en punkt, varifrån inget mer utgår. Du blir en samling minnen och en näve mull. I det läget är det viktigt att man försöker göra det bästa av det liv man lever och sörja för de som ska fortsätta sina liv efter dig. Det innebär att du måste ta ansvar för dig själv, dina medmänniskor och miljön.

Jag vet att det kliar i fingrarna på många människor att komma med sina svar till mig. Men, tyvärr jag är inte intresserad och inte villig ens att diskutera dem (av skäl som jag redan angivit).

Min död kommer innebära slutet för mitt liv. Och det accepterar jag. Förhoppningsvis har jag inte ställt till alltför mycket elände på jorden och att mina närmaste kommer att ha mestadels goda minnen av mig.

Döden och hur man överlever den
Några av mina vänner tyckte att jag borde skriva en bok. Kanske inte så mycket om mitt liv med cancer, som de strategier jag valt för att överleva vardagen. Något jag fått höra många gånger är att:”Hur kan du vara så stark?” eller ”Jag förstår inte hur du kan vara så positiv?”. Svaret är enkelt: man har inget val. Men att skriva en bok om något som är ganska jobbigt att tänka på för att inte tala om att genomleva. Så skriver jag istället dessa blogginlägg som kanske mer än annars upptar mina tankar och funderingar. Titeln till trots, så hoppas jag att självdistansen, humorn och glädjen ändå lyser igenom. Allt är långt ifrån nattsvart. Jag hoppas att texterna kanske kan komma andra till tröst och stöd, andra i samma situation eller för dem som ännu inte insett att de faktiskt också kommer att dö en dag.

Tidigare inlägg:
Döden och hur man överlever den. Del 3 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 2 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 1 av 47
Och hur långt har du kvar då?

Homeopater

Samuel Hahnemann

Jag har börjat inse att det är mer än bara min mor som läser den här bloggen. 26 unika läsare i torsdags. Hon den där mode-bloggerskan, bimbo-britta eller blondin-bella eller vad hon heter får kanske börja se upp.

Nja, det kanske inte är riktigt samma målgrupp. Men i den här takten så har jag 1000 läsare vid den här tiden nästa år.

Jag är förvånad, när man skriver var och varannan dag (vilket förresten många gör, t.ex. på tidningars ledarsidor osv), så hinner i alla fall inte jag göra någon särskild kvalitetsgranskning, utan skriver texten mer eller mindre rakt av. Ändå finns det snälla människor i min omgivning som tycker jag ska fortsätta. Det påminner lite om en del av de som söker till idol. Ni vet, de som börjar med att säga att deras sånglärare och alla i deras släkt och vänskapskrets tycker att de sjunger fantastiskt. För att sen bryta ut i något fruktansvärt falskt bräkande. Så, antingen har jag väldigt snälla och hänsynsfulla vänner eller så är det jag skriver rätt ok. Nu råkar jag veta att alla mina vänner är snälla och hänsynsfulla.

Kvack-område 3: Homeopati

Jag tänkte knyta an till min tidigare serie och kvackar och deras mediciner. Dels därför att jag påbörjat det och det finns mycket att säga om detta, men också därför att jag dels på cancerfondens diskussionsforum gick i svaromål där han påstår att B17 är svaret på cancerbehandling samtidigt som han förvånas över att det inte finns några forskningsprojekt för det. En kvinna i en av de sjuttielva lymfom/blodcancer grupper som jag är med i på Facebook, förvånar sig över att Grönt te inte slagit igenom i USA. Detta trots att grönt te hjälper till att döda cancerceller och dessutom förbättrar immunsystemet. Man kan tycka det oskyldigt, men det är egentligen ganska syniskt att hävda att något kommer att göra dig frisk eller åtminstone friskare utan att ha några som helst belägg. Att någon berättar att de blivit frisk av att käka tallkottar innebär inte att tallkottar gör dig frisk. När man sedan vänder sig till människor som är desperata därför att den vanliga vården inte klarar att bota dem gör det ännu värre.

Så som den fruktansvärt ödmjuke världsförbättrare jag anser mig vara, kommer här en liten faktaruta om Homeopati.

Homeopatin startades av en tysk vid namn Samuel Hahnemann på 1800-talet. Homeopatin har två grundprinciper. Den första är att man botar lika med lika. Dvs., för att bota en sjukdom så ska medicinen vara något som kan orsaka sjukdomen. Ta t.ex. hög blodtryck, enligt Homeopatin, så botas den med en dekokt som innehåller salt. Den andra principen är att Homeopatiska dekokter är starkare ju mer utspädda de är (så länge dekokten också skakas/vispas på ett särskilt sätt).

En normal Homeopatisk utspädning motsvarar, i fallet med saltvattnet mot högt blodtryck, av att en saltmolekyl späds ut med motsvarande 3 olympiska simbassänger med vatten. Det innebär att de allra flesta med högt blodtryck får en dekokt som inte ens innehåller en enda saltmolekyl. Man hävdar då att vattnet har ett minne (hur vattnet lyckats glömma alla annan skit som funnits i det tidigare har jag inte lyckats hitta någon information om). Det finns även ännu högre grader av utspädning som blir rent löjeväckande då de i princip innebär att en molekyl ska spädas med motsvarande hela universums samlade molekyler. Att de flesta inte direkt avfärdar Homeopatin baserat på dessa grundprinciper kan möjligen förstås om man sätter sig in i patientens situation. Ofta är det personer som inte blivit kurerade av den vanliga skolmedicinen eller som känner att de inte tagits på allvar av de utbildade läkarna. Homeopatiska läkare lägger avsevärt mer tid på sina patienter (lönsamhet får de väl ändå med tanke på att de säljer billiga mediciner dyrt). Så patienten känner sig väl omhändertagen och tror att dekokten kommer lösa hans eller hennes problem. Placebo-effekten är verklig och ger i många fall en upplevelse av förbättring.

Att sedan tomtar som Prins Charles i England stöttar verksamheten och ger den legitimitet trots att han saknar all form av vetenskaplig bakgrund, gör inte saken bättre. Det sägs att även drottningen släpar med sig en drös burkar med vatten då hon ska ut och resa, både för henne och för hennes hundar.

Men man använder väl inte Homeopati för att behandla cancer?

Jovisst, på http://www.cancure.org/homeopathy.htm kan man läsa att Homeopati är “a tool for empowering someone to heal themselves of cancer. Man säger visserligen att det är helt beroende på hur duktig Homeopat kvacken är och att det görs i kombination med andra nödvändiga behandlingsformer (nej, inte skolmedicin, utan i kombination med andra diet och avgiftningsprogram, näringstillskott m.m.).

Man säger dessutom att Homeopatin är extremt säkert och har inga som helst skadliga bieffekter.

English Version

I have discovered that it is not only my mother who reads this blog. Last week I had 26 different readers in one day. Even though my target group is not that big, I calculated that with the current growth rate I will have more than 1000 unique readers per day, this time next year.

I am a bit surprised actually as when I write every other day (which is quite common if you look at journalists and others), at least I do not have the time to do any quality checks or rework the text before I publish it. Still there are so many kind people around me, which think that I should continue to write this. It sort of reminds me of some of the applicants for Idol. You know the type that says that everyone around them say that they sing great. And when they open their mouths, it sounds just terrible. So, either I have very kind and considerate people around me, or what I write is quite ok. Now I happen to know that all my friends and family are very kind and considerate.

Quack area 3: Homeopathy

Now I going to continue my series on quack medicine that I started a while ago. One reason is that I have started it and should continue, but also because I have had a couple of discussions both on the Swedish Cancer foundation’s discussion forum, where I had to reply to a person that promoted the use of vitamin B17 as the solution for cancer (he also complained over the fact that there are no research projects in the area. Duh), and also on Facebook, where a woman stated that green tea kills cancer cells and improves the lymphatic system (she was also surprised that this had not caught on in the USA).

One could think that this is quite innocent and why bother if people want to believe in things like this. But really, it is quite cynical to state that something will cure your sickness or at least improve on it, where there is no scientific evidence whatsoever. If someone tells you that they have been cured by eating Pretzels that does not mean that Pretzels can cure you. If you then target people that are desperate because the school medicine cannot cure them, makes it even worse.

Now, as the tremendously humble social reformer I am, here is some information about Homeopathy.

Homeopathy was started by a German named Samuel Hahnemann in the nineteenth century. Homeopathy has two main principles. First it assumes that you can cure people with substances that cause same or similar symptoms. So for instance, high blood pressure is cured with salt. The second principle is that the Homeopathic medicine becomes stronger the more it is diluted (you also need to shake and stir it in a certain way). A common dilution would be, for the blood pressure medicine, to take one salt molecule and dilute it in three Olympic size swimming pools of water. Now the probability of a patient actually getting the salt molecule is somewhat low. But they then state that water has some kind of memory and is therefore still effective. How the water manage to forget all the other stuff that has been there, I have not managed to find any information of. There are also even “stronger” medicines that are claimed to be diluted corresponding to one molecule diluted in all the existing molecules in the universe.

It is a bit odd that people do not just dismiss Homeopathy, just based on the information above. However, I think that you can find the answer by looking at it from a patients view. The person that for the first time goes to a Homeopathy practitioner (and yes, I am somewhat speculating), is someone that has tried the conventional medicine and not got the help he or she expected. Now he/she meets a “doctor” that spends much more time listening to the patient. The patient starts to believe in the remedy, and you get the placebo in full effect.

Of course the fact that people like prince Charles in England supports Homeopathy and gives legitimacy, despite that he does not have any scientific background whatsoever, does not help. I also read that the queen drags around a large number of bottles of these water-medicines on her travels. Even her poor dogs are treated with this stuff.

But surely Homeopathy is not used to treat serious conditions such as cancer?

Sure they do. On http://www.cancure.org/homeopathy.htm you can read that Homeopathy “is a tool for empowering someone to heal themselves of cancer”. They do say that the effect is totally dependent on the skills of the Homeopathy practitioner, and that it has to be done in combination with other necessary treatment. No, not conventional treatment, but dietary- and detox-treatments).

They also say that Homeopathy is totally safe and has no harmful side-effects whatsoever.