Man undrar ibland om det är tiden som gör idolen. Eller om en idol från förr även skulle ha varit idol om han levde i en annan tidsålder.
När min far var 14 (1944), så jobbade han som springpojke (vad annars, det gjorde väl alla pojkar på den tiden). En gång hade han ett manus till John Botvid, en av Svensk Pilsnerfilms storheter, tillsammans med Thor "strålande tider, härliga tider" Modén. Min far fick sitta och vänta länge innan John Botvid tog emot, och han frågade om han kunde gottgöra väntan på något sätt. En autograf blev svaret.
Utseendet må man säga vad man vill om men det var nog hans röst som utmärkte honom mest. Här i Pensionat Paradiset från 1937 (mannen halmhatt).
Inlägg
2 kommentarer:
hehehe, honom har jag aldrig hört talas om. Han såg ut att vara en kul prick! :-)
jag var tvungen att lägga till videon, så du får höra hans ljuva stämma också. :-)
Skicka en kommentar