Deja Vu - På sätt och vis

På 90-talet reste jag ofta till England. En gång råkade jag hamna i Business Class och på raden framför Ingvar Kamprad. Den första tanken var förstås att den där Kamprad och hans "snålhet som affärskoncept" var nog bara båg, tills jag insåg att han säkerligen köpt en ekonomiklassbiljett och uppgraderats. Det fanns nog flera skäl till det. Ett av dem var att i British Airways egen tidning, vars namn jag nu inte kommer ihåg, fanns en lång artikel om just Ingvar Kamprad. Så att sitta framför honom och samtidigt läsa en artikel om honom kändes lite märkligt.

Idag på tåget, så såg jag Stefan Einhorn (överläkare på Radiumhemmet och linslus). Han satt några rader bort (om det nu var han, det kan ju ha varit Lasse Berghagen, men jag tror inte det). Jag har läst flera av hans böcker och tycker han har rätt bra idéer, utom möjligen att han som vetenskapsman även anser sig vara agnostiker.

I Dagens Industri - Weekend, ja, tidningen heter faktiskt så (Svengelska i slarvigt tal går väl an, men när man blandar språken, och dessutom helt i onödan. Jag undrar om det står "Sale" i skyltfönstren i Vistträsk - jag måste komma ihåg och fråga brorsan någon gång) fanns en artikel om Einhorns nya bok som kommer ut om några veckor. Den handlar om vishet.

Intressant att man talar om "en vis man" men säger "en klok gumma". Förmodligen är det för att skilja gumman från alla andra kvinnor som ju inte är riktigt kloka, hmm.. Men i alla fall, är inte den viktigaste egenskapen hos en vis man, insikten att han vet så lite av det som finns att veta. Och att hans kunskaper inte nödvändigtvis är rätt. Så, om man vill ha ett säkert svar, så är det nog inte till en vis man man ska vända sig, utan till en helt vanlig messerschmitt, som ju alltid är helt övertygad om att han/hon har rätt.