söndag 12 juli 2009

Ord

Min själsfrände i växtriket. (Foto: D.Gottlieb) - Klicka på bilden för större

Ibland är det attans så svårt att finna inspiration för skrivandet. Det är ungefär som med mina dagliga promenader. Jag vet att jag borde. Jag mår förmodligen bättre av att ha gjort dem. Men när jag vaknat på morgonen så inser jag att det inte blir någon promenad. Det är först en timme senare, när också min kropp har vaknat, som jag inser att det mycket väl kan bli en promenad. Så då står hoppet till vädret. Några gråa moln eller temperaturer under den mänskliga gränsen (ca 17 grader), brukar kunna ge mig tillräckligt med motivation för att inte gå ut.
Men, det slutar oftast med att man fastnar framför datorn tills solen kommer runt husknuten börjar göra det svårare att läsa på datorskärmen.

Man kan i dagens AB läsa om att bland annat skånskan har av Unesco äntligen benämnts som utrotningshotad. (Jo, jag är född i Lund. Men när jag som 4-åring insåg att de läten människorna omkring mig kontinuerligt utstötte, var det språk som skulle komma att bli mitt om jag inte gjorde något drastiskt. Så, jag tog mina föräldrar och min bror och flydde till Uppsala. En stad jag nu har att tacka för mitt språk.)

Att skånskan nu är utrotningshotad är inte en dag för tidigt. Denna räliga rotvälska som man ibland tvingas utstå därför att TV och radio av misstag anställt någon från Sibbhult. Eller när man gått vilse i Malmö och försöker nalkas någon av de inhemska och får ett "Skau du hau pau flabben ällur" till svar. (För denna del av inlägget ber jag mina skånska vänner, Jonas, Anki, Totte, Julie-Anne mfl om ursäkt ifall ni uppfattat det som ett påhopp på något annat än själva dialekten).

Till övriga utrotningshotade dialekter hör även Gunde Svanmål (Dalmål), Keinoanska (Gotländska) och Jojkrap (samiska).

Riktigt varför just dessa dialekter och dess specifika ord ska bevaras förstår jag inte. I rikssvenskan finns en massa fina ord som är väl värda att bevaras. Men om ingen tänker använda dem så kanske de mest hör hemma i något museum (Skansen?).

Därför skulle jag vilja slå ett slag för de rikssvenska orden: rafistulera, prokrastinera, kapriciös, ingenium, hackelse, valen, regalera samt protegrigerande.

Säkerligen kan man söka EU-bidrag för detta. Och visst, verkligheten är mer komisk än vilket amatörmässigt kåseri som helst. Organisationen: Swedish Bureau for Lesser Used Languages - SWEBLUL hanterar dessa frågor.

Nä, jag får nog ta den där promenaden i alla fall. Kanske kan jag då få lite inspiration till att skriva något vettigt.

(Förresten, ordet protegrigerande finns inte. Men alltid lurar det någon Messerschmit som sprungit och hämtat ordboken för att kolla upp det. )

3 kommentarer:

Ingrid sa...

Skånskan är inte vacker... det är kanske sant... men visst är den rolig.... (extra roligt är det att reta Stockholmare genom att diftongera (och ibland kan man även lyckas triftongera) orden... (speciellt uppretad brukar Stockholmaren bli om han/hon har hemvist "på Liiiidingö. :-)
-säger jag- Ingrid- född och uppväxt i Malmö.

David sa...

Skånskan är rolig därför att den ligger så långt ifrån Stockholmskan. Och visst finns det väl en del skånska som är vacker (Edward Persson et al).
Fast Lidingö-bornas iii kallas ju för Viby-iiii. Men om det är Viby i Skåne som menas låter jag vara osagt. Språk och dialekter är roligt i alla fall.

pysan sa...

Skånskan har varit utdöd sedan länge.. det var visst någon kung som bara är känd för att ha gjort hårt bröd som stod för det... eller hans efterkommande gelikar...

För det var rena "etniska rensningen" i skåne under denna tid.. och riktig skånska försvann alltså i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet..

Så tyvärr.. så är UNESCO ute flera hundra år försent...

Kram Pys