Kort status

Jag var och fick blod igår. Jag passade samtidigt på att köpa stödstrumpor. Jag måste erkänna att jag innan inte riktigt hade någon bra bild av vad det är. Dels visste jag sen barndommen att stödstrumpor också var ett gäng militanta feminister med mustasch och hår under armarna som terroriserade omvärlden typ 1968 eller nåt (Ok, jag var bara 5 år 1968 så mina minnesbilder kanske är något snäva).

Den andra bilden jag hade var av dessa ljust hudfärgade saker som kvinnor 60+ hade. Eller snarare gummor, ni vet den där momorsvarianten som alltid trugade i en en massa pannkakor när man var liten. Fast med jättetjocka vader. Så här i efterhand så inser jag att min bardom var fylld av fördomar och missförstånd, dock utan mina föräldrars skuld.

Så, jag blev lite förvånad när jag köpte strumporna, svarta, som såg helt vanliga ut. Tills jag försökte få på mig dem. Eftersom jag inte har så värst mycket känsel i fötterna väntade jag bara att det skulle börja droppa blod från dem när jag äntligen lyckats dra och slita och trycka på mig dessa plågoverktyg.

Men när de väl var på så kändes det klart bättre.

Och idag kommer Tim hem från Yxlan. Visserligen lär han drälla in vid 21-tiden, släppa ryggsäcken på golvet innanför dörren, stappla sig in i köket och länsa skafferiet på kakor och läsk och sedan ta sig till soffan framför TVn och säcka ihop där till kl 24, då han släpar sig in till sitt, av FN utlysta katastrofområde, dvs hans eget rum. Där han sedan kommer att ligga och tryna till framåt eftermiddagen på fredag.

Men det är skönt att ha honom hemma några dagar igen.