Nya tag, nya mål och imorrn är det fotboll

Jag tänkte försöka skriva om lite annat än min egen situation och min cancer. När jag skriver om mig själv tenderar inläggen till att bli öppna brev till allmänheten, mitt tal till nationen osv. Lite väl personligt osv. Men jag vet att det finns en (för mig viktig) grupp som vill veta. Så innan jag börjar spy galla över allehanda företeelser eller söka larviga videoklipp igen:

Tack för all support under de här jobbiga dagarna. Det är ovärderligt. Sen vill jag passa på att tacka alla som bidragit till Barncancerfonden. Jag har varit avsiktligt ett ”pain in the ..”, dels som utmaning, dels för att se hur man kan locka folk till att ge. Det har varit intressant. Vi har nog inte riktigt samma kultur som i de anglosaxiska länderna när det gäller välgörenhet, det är nog bara att inse. Stort tack också till Kennet Kjellsson på Ericsson och Pysan, som båda stöttar insamlingen genom att påminna och banka på sin omgivning. Det ger mig en viss känsla av mening och värde att driva insamlingen. Givetvis är insamlingen fortsatt öppen för bidrag (Barncancerfonden).

Läget med undertecknad. Jag sitter just nu på Karolinska och inväntar resultat på dagens blodprover. Jag misstänker att mina röda är för låga och att jag behöver en transfusion igen. Det vore bra att få den idag eftersom jag då blir pigg till imorgon då det är fotbollsmatch!!

Känslan man har när man har lågt HB (hemoglobin=röda blodkroppar) är dels ett flås utan dess like. Man blir andfådd av att resa sig upp och det kan snurra till rejält när man gör det. Så en blodtransfusion är rena bloddopingen, fast tillbaka till ”normala” nivåer. (Ja, inte riktigt. Jag får blod när mina värden går under 80. Efter transfusion stiger de till 90-100. Normalvärde på HB är 134-170).

En guldstjärna till Olle Westling. Jag tycker han är stjärnan i Daniel Westlings transplantation. Men all media tycks fokusera på kungafamiljen och Daniel. Jag hejar på pappa Olle. Att transplantera en njure må vara rutin idag, men det krävs ändå en del mod och styrka för att faktiskt göra det, även om det är ens son det gäller. Om ni inte har donatorkort så kan ni skaffa det via länken till höger.

Slutligen, slötittade jag i veckan på ett program om falska erkännanden. Och där fanns en kille med som suttit oskyldigt fängslad i en massa år. Han tillfrågades hur han klarade av det. Han sa att man andas in och man andas ut, och så länge man klarar av det så kämpar man. Jag tänkte att han har fanimej rätt.