Carl Fredrik och Mathilda

Brev från Carl Fredrik Bergstedt som bor kvar och arbetar i Stockholm. Hans fru, Mathilda Bergstedt (född Geijer och syssling med Erik Gustav G), befinner sig troligen i Värmland (I Hedenskog, Lindfors, Årås eller någon av de övriga Geijerska egendomarna). Som vanligt har jag gjort smärre justeringar i stavningar och formuleringar för att göra det lite behagligare att läsa. För ursprunglig renskrivning står Emil Gottlieb.

Stockholm, måndag middag. Våren 1856

Min dyra Mathilda.

Äntligen får jag börja skriva till dig som jag längtat efter hela vägen. Det är så underligt att inte se dig och inte kunna tala till dig att jag knappt känner igen mig själv här i vår tomma boning. Allt står som vanligt bekvämt inne och vackert ute: merium står alldeles tyngd av rika blommor. Men du är inte här, och då är allt ödsligt.

Vi får likväl inte beklaga oss över något som är vårt fria val. Med Guds hjälp blir återseendet så mycket gladare. Jag vill därför kort och gott berätta för dig allt vad jag vet och stärka mitt hjärta med den tro jag alltid hyst att vi funnit varandra genom högre tillskyndelse och att samma försyn som förbundit oss med varandra skall bevara vad som är oss dyrt och heligt fastän vi inte kan varje stund se och tala med varandra.

Min resa har gått mycket väl. Till Vall kom jag i god tid, men häradshövding Wennerström länge lät vänta på sig. Gadnäsgubben var mycket godlynt under vägen och talade i sin välmenta öppenhjärtlighet bland annat hur alla människor tyckte det var synd ”med Jakob, så han var förloven med ena grimma och långer i syna”, såsom han beskrev Melle Sorgenfrej.

Att Stenström infann sig vid tinget vet du väl redan. Vidare får du se i Aftonbladet. Stenström är svårt komprometterad för bedrägeri och vingleri, och hade borgenärerna aldrig så litet velat häkta honom, hade det sannolikt skett.

Nu går han fri ännu så länge, men troligen inte längre än till nästa ting.
Berling bjöd mig till middag till Krontorp, dit jag strax efter tinget, som var mycket kort avreste med de flesta av de närvarande herrarna, Wennerström, rådman Björck från Götheborg samt några andra. Stenström reste genast till Jonsbohl, där hans hustru och barn uppehåller sig, och vilka lär ha väntat att åter få motta honom fri och ledig.

Efter middagen följde mig hela sällskapet till landsvägen, där vi fick vänta länge diligensen. Emellertid satt vi på vägkanten och drack punsch. Slutligen kom den med endast tre passagerare så att jag fick ett bekvämt hörn, där jag fann mig väl tillrätta. Natten var vacker, men något kall. Ångbåten avgick just som vi anlänt, några präster och annat folk som jag kände, fanns om bord, indifferenta människor som jag ej much care for, men som också inte var mig oangenäma att träffa. Efter en långtråkig resa, till slut under ett lätt duggregn, anlände jag, trött men välbehållen – jag hade sovit bra under natten och även några timmar om bord – kl. 8 till vårt hem, som Carolin hållit i god ordning. Hon mådde bra och är mycket vänlig och förbindlig samt ville på inga villkor tillåta mig att äta middag ute, vilket jag också gärna undviker. Fantasin hjälper mig att varje ögonblick se dig fastän frånvarande och jag söker så gott jag kan bedra min ensamhet.

Lilljeberg besökte jag genast. Allt står väl till. Vår motpart har gått med i opinionen genom anfallet på Stenström, och även förlorat 150 prenumeranter. Han anses nu ha endast 1200. Aftonbladet har däremot samma antal som förut och litet till. Allt är nu fredligt och lugnt, så att jag hoppas inga svårigheter ska uppstå och polemiken vilar nu helt och hållet en tid, som väl är.

Jag har kysst ditt örngott. Hur underligt att se det tomt. Gud bevare dig, dyra maka, när du sover och när du vakar. I dag på morgonen har jag varit på byrån, där allt var i god ordning. Wahlström mår bra. Han ville att jag skulle följa ut med till middagen, vilket jag avböjde, då jag ville skriva ett långt brev till dig och träffa Bergfalk som är i staden men reser i morgon. Också har jag i dag just ingen lust till sällskap. Jag ser och talar med dig. Jag nästan hör din andedräkt tätt invid mig.

En god nyhet är att Hovrätten nu äntligen anbefallt Hr F. Sjöbergs häktning för att utstå ett dömt fängelsestraff, men beslutet hålls mycket hemligt, för att han inte skall hålla sig undan. Det vore väl om åtminstone denna infernaliska stämma blev stum, och det lär väl inte dröja många dagar.

En annan nyhet är att Hedlund med nästa 1 oktober skall gå in i Götheborgs Handels och Sjöfartstidning. Det tycker jag rätt mycket om. Nödvändigt skall han lyfta den tidningens ton och mer att konformera den med våra syften vilket är av stor vikt då den näst eter Aftonbladet har den största publiken i landet.

I huset är allt tyst och stilla. Rubensohns bor kvar, vilket är bra. Renberg är borta. Han kunde slutligen gå utan kryckor och hoppas komma fullt återställd tillbaka. Han har haft mycket nöje, säger Carolin av att uppehålla sig i salongen och anser detta medgivande ha betydligt påskyndat sin tillfriskning. Herr Ossbahr bor ännu kvar på Djurgården, men är dagligen inne i staden.

Fru Malmström blir hemma hos Hugo Tamm vilket också var det bästa. Edlund och Malmström reser först på torsdag; jag träffade den förre. M-m är i Södermanland, men väntas hit i morgon eller om onsdag.

Måndag e.m. Jag har pliktskyldigast hälsat på Hjerta, Lind och alla övriga tidningsredaktioner. Jag kan inte säga att glädjen var stor att träffa dem och obeskrivligt angenämare än varje återseende blir en gång det slutliga avskedet, det vet du nog.

Nu så länge får jag vara belåten så länge affärerna gå bra och de är hyggliga, och jag har intet att klaga i motsatt riktning. Hjerta har, som jag tror, alldeles rätt i fråga om Vermlänningarna och Sv . T. har så mycket mer emot sig att i denna sak förena sig med Skandalpressen.

Jag har ätit min middag tutto solo. Det blir väl den tråkigaste förrättningen på dagen. Jag har bett Carolin inte ge stora anrättningar. I dag har hon undfägnat mig med färsk ärtsoppa och en stark kötträtt. Dagen är vacker och behaglig. Jag tänker att du sitter med Melle Kjellblad i trädgården och läser någon bok eller Aftonbladet, vilket kommer att fortfarande skickas under min adress. Jag har idag köpt en gungstol för 18 riksdaler av mycket hyggligt beskaffenhet, som tills vidare får stå i mitt rum. Jag höll på att få visit av Upsala främmande, Dr. Haak med familj, som jag träffade på gatan, men då de hörde att jag var ensam i staden vände de om. Lindberg är på landet hos en grevinnan Strömfelt, där han varit informator. Lantluften har gjort honom gott, och han tänker nu bara på möjligheten att som Vetenskapsakademiens meteorolog får medfölja på något kronofartyg. I år går emellertid ingen expedition, men det är åtminstone väl för honom att få andas litet lantluft.

Jag går och ser på alla dina saker. I garderoberna har jag funnit föga mer än din svarta kofta och några underkjolar. Ditt skrivbord är lagat och ganska bra. Ditt toilettebord och din kommod begagnar jag såsom egendom. Jag önskade det var i morgon jag finge avträda dem till deras rättmätiga ägare.

Allting ser här ganska sömnigt ut, litet folk på gatorna och själva munkbron inte särdeles livlig. Vilken stor lycka att ingen sjuklighet blivit en följd af den starka värmen. Nu är luften redan mycket bättre och nu hoppas jag att det värsta af rötmånaden är förbi.

Jag behöver inte be dig vara försiktig, för det är du nog. Men du måste också vara passabelt glad; jag känner med mig, att med det senare är det som det kan. Med mig går det nog. Jag får hjälpligt mycket att göra och så får jag skriva långa och barnsliga och slarviga brev till dig två gånger i veckan. För mycket arbete får jag dock icke. Både Wahlström och Lilljeborg ha sörjt för att hjälp inte kommer att fattas mig i sådana ämnen som jag inte kan behandla.

Ingenting vidare har varit hört i avseende på det där ryktet som frigavs från Vermland. Förmodligen har ingen velat tro på det och utprånglarna av denna anledning tröttnat.

Carolin har inte vågat ta ned sängkläderna; utan hon har piskat dem i salen sedan hon öppnat alla fönstren. Själv har hon förlorat en stoppad kofta på att hänga den ned på gården. Hon säger att det varit mycken mal i rummen, men möblerna är dock välbehållna.

Regnvattensapparaten lär vara igång men ännu kommer vattnet tämligen sent och regelbundet.
Vad skall jag mera tala om för dig? Jag vet inte mera, och det får vara nog med prat för denna gång.

Få se, om jag får något brev från dig. Jag kan knappt bära tanken att det skulle utebliva, ehuru du skulle ha skrivit det dagen efter min avresa.

Nu skall jag gå till Bergfalk. Wahlström lär beslutat sig att bo på Heleneborg hela vintern och har för det ändamålet af Nachmann beställt en full omgång nya möbler. Liljeborg talar om att komma igen om tre veckor. Om han ville göra det!

Farväl nu, på några dagar, min dyra vän. Gud välsigne dig. Hälsa Mamsell Kjellblad.

Din Carl Fredrik

Norrbro på 1840-talet – Litografi efter teckning av Ferdinand Tollin