Rätten att kritisera

Kritik av vissa företeelser kan ibland kännas svår att kombinera med försvaret av de mänskliga rättigheterna.

Jag har i en del inlägg varit starkt kritisk till vissa extremistiska och fundamentalistiska förhållningssätt. Må det vara religiös fundamentalism som islamism, ortodox eller fundamentalistisk judaism, kristendom, hinduism eller politisk extremism som kommunism, nazism eller fascism. Till dessa förhållningssätt finns sedan en räcka av nära förknippade åsikter som t.ex. islamofobi, antisemitism, rasism, främlingsfientlighet, censur m.m.


När jag skrivit något inlägg på det här området så brukar det ramla in kommentarer. I de allra flesta fallen raderas de mer eller mindre olästa. Framför allt för att kommentatorernas intelligens inte sällan lätt överglänses av en påse jordnötter och argumenten helt substanslösa (om de överhuvudtaget kan göra sig förstådda).

Även om det för den som läst lite av min blogg, borde vara helt uppenbart att jag är sekulär, humanist och antiteist, så respekterar jag andra människors rätt till en tro. Och är beredd att slåss för denna rättighet liksom de övriga rättigheterna i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Och det stora flertalet troende är dessutom varken extrema eller fundamentalistiska liksom de flesta politiskt engagerade inte är extremister.

"Religion måste förtjäna respekt snarare än att kräva det. Detta sätt att förhålla sig anser jag skulle bana vägen för tolerans och så småningom religions- och trosfrihet", säger Asma Jahangir, FN:s specialrapportör om religionsfrihet.

Jag har än en gång läst igenom FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och dess 30 artiklar. Om det är något som man i skolan borde lära sig rabbla utantill, så är det denna deklaration.

Den har 60 år på nacken nu, och det finns kanske några smärre moderniseringar som borde göras. T.ex. ordalydelsen ”att barn och mödrar har rätt till särskilt skydd”. Jag förstår inte varför fäder inte har dessa rättigheter. Det står också att ”utbildning ska främja .. tolerans .. mellan nationer, rasgrupper… Användningen av ”ras” kommer av den anglosaxiska sättet att använda ordet ras istället för etnicitet. Jag tycker dock att det är rätt störande eftersom det på svenska mer för tankarna till 30-talets kvasivetenskapliga rasbiologi. Artikel 27 är dessutom ganska intressant ur ett fildelningsperspektiv (del 1 kan tolkas som ja till fildelning, del 2 som nej till fildelning). Samtidigt, vilket förmodligen bara är av en händelse, så är skrivningen kring äktenskap sådan att den egentligen inte säger något emot samkönade äktenskap.

Så trots att jag känner en avsky för rasister, homofober, islamofober, nazister, fascister, kommunister, islamister, antisemiter mfl. mfl. så måste jag ändå ställa upp för deras rättigheter att tycka och tänka och tro som de gör och inom lagens gränser också sprida sitt tyckande. Men det ger mig också rätten att tycka och tänka som jag gör. Och dessutom inom lagens gränser skriva det i min blogg.

Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5