Funderingar

Jag måste ju erkänna att jag verkligen gillar det här med att blogga. Dels skrivandet, dels fnulandet för att försöka få till lite extra trafik till bloggen. Jag tycker att med mina 1300-1400 besökare i veckan är helt ok. Även i blogg-sammanhang är det mer intressant med kvalitet än kvantitet. Hellre 10 intresserade läsare som återkommer än 10 000 som bara klickar förbi.

Fast vad jag inte kan förstå är hur en del bloggare lyckas få så många besökare. Inom kategorin ”Hälsa, sjukvård och handikapp” ligger på första plats en blogg skriven av en tonårsgrabb som förespråkar ett anorektiskt utseende (och åtminstone indirekt) ätstörningar. Han säger sig aldrig träffat på någon som är för smal och hans största idol är Victoria Beckham. Hans blogg har över 38 000 besökare i veckan, företrädesvis osäkra tonårstjejer får man förmoda. Och trots hans många besökare verkar de flesta kommentatorerna vara mer eller mindre negativa.

Anorexiabloggen, Metro-artikel1, Metro-artikel2

Tidigare har man läst om att barn inte får dö i hemmet. Nu finns det tydligen heller inte hospice där de kan få palliativ vård. Jag har själv sett människor dö i torftiga vårdsalar, där anhöriga får stå i korridorer eller i dagrum med sin sorg. Det är otroligt att man 2009 i Sverige inte kan behandla sina döende bättre och deras anhöriga bättre. Och det gäller i ännu högre grad barnen och deras föräldrar.

Länkar: SvD, 2, 3