torsdag 27 augusti 2009

Spik i foten

Morpheus and Iris. Av Guerin 1811.

Efter två veckor med magsmärtor är jag nu äntligen inlagd på Karolinska igen. Det känns som mitt andra hem nu, även om det var flera månader jag var här sist. Efter en 10 mg-spruta och jag susar omkring på molnen tillsammans med Morpheus. Inspirationen att skriva har nästan helt lyst med sin frånvaro under dessa två veckor, så nu tänkte jag skriva något spännande och intressant om smärta och då framförallt konstnärens och författarens relation till smärta och hur den influerar den konstnärliga processen. Och i samma veva skapa några aforismer som får Ranelid att i skräckblandad ångest kasta sig efter sin snuttefilt, då han inser att han funnit sin överman.

Fast allt det där är bara BS. När man har ont så har man inte ro att "skapa" något, man är mest bara rastlös. Visserligen kan det bero på att jag varken är konstnär eller författare, men jag har svårt att tro att det skulle vara avgörande. Och när man väl får lite lindring av en näve morfintabletter så blir man bara lullig och får svårt att hålla ögonen öppna istället.

Sen ska jag villigt erkänna att ibland, fast bara ibland, och då särskilt när man har haft ont en längre stund, när man får intravenöst morfin, så kommer en eufori över en som gör att allt släpper. Det är inte svårt att förstå att många fastnar i missbruk (även om missbrukarna då använder heroin). Visserligen försvinner effekten av morfinet snabbt och övergår i illamående, så det är inte något jag kan rekommendera.

Men när man nu är inne på det här med smärta, så googlade jag runt lite i ett försök att förstå bakgrunden till att man kopplar ihop smärta med kreativitet och smärta och konst.

Visserligen har en professor i Italien kunnat påvisa att vacker konst lindrar smärta. Det kan jag kanske förstå, på samma sätt som glädje lindrar smärta. Men att just smärta skulle vara en grund för konst och kreativitet? I samma sammanhang diskuterar man också kreativitet, droger och psykiska störningar och sjukdomar. Vissa har hävdat att konstnärer har stora möjligheter att vara predisponerade för sinnesjukdom. Att kreativitet är en terapi för den ångestdrabbade. Att alkohol och andra droger stimulerar kreativiteten och fantasin.

Men jag kan för egen del bara konstatera att kombinationen av psykisk och fysisk smärta och droger inte gör något för min kreativitet. Det ger mig inte ens något vettigt att skriva om utan slutar oftast med en liten kraschlandning i en spypåse.

I tidigare inlägg där jag beskrivit sjukdomen (lymfom), så har jag nog sagt att smärta inte är det första man kopplar till sjukdomen. Det är sant, men kanske lite bedrägligt, särskilt som jag själv knaprat morfintabletter i snart två veckor nu.

Lymfkörtlar sitter överallt i kroppen från hakan till ljumsken, och självklart när någon eller några av dessa börjar svälla så kan man få ont. Den (jag har inte själv sett mina senaste datortomografbilder, men jag antar att det kan vara flera som svullnat) jag känner av mest sitter mellan lever och bukspottkörtel, så när den svullnar så känns det som gallbesvär. Oftast inte som någon ihärdig eller huggande smärta, men en molvärk av varierande styrka. Och detta skriver jag samtidigt som morfinet helt plötsligt slutar verka (intravenös morfin har den egenheten att effekten kommer direkt och försvinner snabbt när den väl slutat verka). Jag får ny dos, kräks, för ännu ondare och ytterligare en dos. Så, visst kan man ha ont när man har lymfom, men det lär inte vara så länge. Jag har fått kortison som verkar avsvällande, så oavsett allt annat, så kommer mina svullna lymfnoder minska inom ett par dagar. Sen kommer givetvis cytostatikan ha effekt även om jag tror den verkar lite långsammare.

Nej, så det där med smärta och kreativitet och konstnärskap ger jag inte mycket för. Om det vore så, så skulle man väl kunna slå ihop närakuten med Konstfack.

6 kommentarer:

hugolo sa...

hej, just upptäckt din blogg, du skriver bra och engagerande. startade du bloggen i samband med att du blev sjuk? där kan man ju annars lätt tala om en sjukdomsrelaterad kreativitet, fylla tillvaron med mening om man är sängbunden. ja, vad säger man, håll ut?

David sa...

Jag började egentligen med Facebook, bl.a. som ett sätt att hålla vänner, familj och arbetskamrater informerade om läget. Men sen gick jag över till att blogga. När man blir sjuk som upptäcker man att det är många som bryr sig, men samtidigt som man då mår dåligt, är trött osv, så vill folk höra av sig. Bloggen var då ett sätt att informera alla om hur läget var och underlätta för de som ville höra av sig att veta om det var ett bra läge att göra det eller inte. Och det var först efter min första återfall som jag startade bloggen.

Sen tycker jag om att skriva och i takt med att även andra började läsa bloggen så blev det terapi. Både något som kunde tvinga mig ur sängen på dagarna och lite av en intellektuell utmaning/träning för att inte helt dega ihop av alla cellgifter och mediciner.

Så, kreativiteten kan jag nog inte koppla till sjukdomen annat än möjligen att jag använder kreativitet för att slippa tänka på sjukdomen.

Tack också för ditt stöd.

/David

pysan sa...

Hur länge kommer du att stanna på sjukan då?

När ska du gör DTn?

Du vet att jag tänker på dig.. och du ska bli frisk.. bara så du vet detta..

Kram i massor
Pysan

Julia Cromvik sa...

Hej!

Hur länge kommer du att ligga inlagd? Vilken cytostatikakur får du nu?

Hoppas att behandlingen har snabb effekt.

David sa...

Hej Julia!
2 dagar. Jag har idag fått Adriamycin. Min läkare sa dock att jag skulle få en kur jag inte fått förut,Adriamycin har jag fått förr så jag vet inte om han tänker sig något annat imorgon. Det intressanta är att den/de förstorade lymfkörtlarna är inte de som jag haft problem med tidigare. De som de senaste året växt och krympt har suttit i halsen och bröstet, och första året satt de på vänster sida i magen och ljumsken. Nu har jag en eller flera förstorade i bukspott/lever-trakten. Så förhoppningen är att den den/de ett par käftsmällar och sedan kanske lägga till någon cyto till metronomterapin. Vi får se vad dr.Kimby har att komma med.

Jag gillade ditt senaste inlägg om Odell och etiken. Intressant att den granskning Konstfack gör tycks mer inriktad på det juridiska, dvs "cover-your-ass"-mentalitet snarare än något annat.

/David

Julia Cromvik sa...

Hej David!

Tack för ditt svar! Kul att du läser min blogg.

Hoppas att du får ett fint omhändertagande av vårdpersonalen och att du kan bli utskriven nu till helgen.

Jag är imponerad av din produktivitet på bloggen.

Ha en trevlig helg.

Vänliga hälsningar från Julia Cromvik.