lördag 29 augusti 2009

Smärta


Hur ont har du? Man får frågan rätt ofta men vet sällan svaret. Det finns i och för sig någon 10-gradig skala, men man har jag bara sig själv att jämföra med. Jag har väl alltid tyckt att jag kanske inte tillhör den där Rambo-typen som utan att blinka syr ihop sina egna sår med virknål och ståltråd.

Men en av mina läkare sa idag att han inte uppfattade mig som den som gnäller i första taget. Att när jag säger att jag har ont då har jag ont. Och det kan jag förstås inte neka till. I torsdagskväll hade jag riktigt ont. Igår kväll hade jag ont, men det kunde avhjälpas med 3 morfintabletter och en Alvedon. Sen kunde jag sova gott i 5 timmar.

Idag var jag in till sjukhuset för att lämna blodprover, det de vill ha koll på är att inte njurarna tar stryk av cytostatikan. Övriga värden är det inget problem med ännu. De lär inte börja sjunka undan förrän tidigast i mitten av veckan tror jag.

Men jag fick en ny laddning med lite nya smärtstillande att prova ut. Jag börjar känna mig lite som Michael Jackson gjorde. I skåpet har jag nu att välja på: Morfin, Ketogan, Oxycontin, Oxynorm, Alvedon, Diklofenak, Och skulle inte de hjälpa så har jag även bedövningssalvor för hud, ögon, muskler. Oxycontin och Oxynorm var i alla fall nya för dagen. Fick 40 mg Oxycontin och märkte inte av så mycket till att börja med, men den ska vara långtidsverkande och verkar ha kickat in nu. Undrar om man ska gå omkring och vara småhög hela tiden från och med nu. Men jag är övertygad om att mina läkare är avsevärt mer ansvarstagande och kunniga än vad Jacksons var, så likheterna med hans fall är tämligen obefintliga (även om jag tycker att mitt hår nu nästan blivit svart).

Nu gäller det bara att få igång magen, alla de här starka smärtstillande verkar korka igen magen helt, vilket är istället ökar på smärtorna. Men idag har det trots allt varit helt ok, inget illamående av cyton, ingen särskild trötthet och inte särskilt ont. Med andra ord har man inte mycket att klaga på. Utom möjligen att jag inte kan få mig ett glas chablis till mina kräftor jag tänkt äta till middag.

PS. den 10-gradiga skalan brukar jag kalibrera med att vid 5 så kan jag inte somna pga smärtor, vid 6 så vaknar jag av smärtor, 7 påverkar det hur man rör sig (kan inte sitta eller ligga i vissa ställningar), 8 och uppåt börjar man kräkas av smärtorna och har svårt att vara tyst. I torsdags var det en 7.5a, igårkväll en 5.5a ds.

6 kommentarer:

Rose-Marie Sandelius sa...

Ja man blir stum..så många som lider av dessa eländiga tumörer som bara fäster sig fast vid en som en sugklocka.

Man vet inte vad man ska skriva i såna här lägen...man blir ställd när man läser om din smärta.
Så är det nog för det mesta när man skriver om cancer...det har även jag märkt när jag skrivit om min.

Kram

Julia Cromvik sa...

Ett tips för magen. Det är morfinet och de morfinliknande preparaten som korkar igen magen. Ring din läkare och be att får Cilaxoral (kallas även Laxoberal) för magen. Det är ett måste att ta Cilaxoral varje dag om man står på morfin. På Sahlgrenska har vi det som rutin för alla patienter.

Angående Michael Jackson, så verkade det inte vara morfin som tog hans liv, utan propofol. Propofol är ett starkt narkosmedel som endast skall användas av narkosläkare på operation eller intensiven.

Hoppas att du får må bättre!

pysan sa...

Jag har också uppfattat dig sån.. en sån som inte gnäller i första taget.. och när du väl gör det då är det allvar..

Du har också ett apotek hemma hör jag.. och det känns lite konstigt.. mitt stackars vita lilla skåp (ett styck gammalt brännvinsskåp) är så fullt av mediciner att de det är avsett för får inte plats.. :-)

Kram Pys

David sa...

Julia,
Cilaxoral/Laxoberal har jag inte provat än. Jag har provat Lactulose, Movilax, ducolax. Men jag ska se om jag kan få prova de du föreslår. Har inte tagit någo morfin sedan i fredags, men jag antar att Oxycontin har liknande bieffekter.
Trött av mediciner och cytostatikan antar jag, men har sovit som en gris, så nu mår jag rätt bra. Lite hög av Oxycontinet dock så det lär inte bli några precisionsjobb gjorda idag tror jag.
/David

David sa...

Tack Rose-Marie,
Man behöver inte säga så mycket. Att någon tänker på en är stort stöd nog.
kram
David

Mats sa...

På frågan hur jag mår svarar jag ibland att jag känner mig som en "medicinsk askkopp"!

Efter att under åtta års varit drabbad av kronisk Hodkins, med stamcells byte m.m så är det nog ett så ärligt svar jag kan ge.

David: Du får härmed låna mitt uttryck så mycket du vill :)

Tack för en bra blogg!