onsdag 12 augusti 2009

Märklig nyhet - och kort status

"Dubbelt så många patienter med malignt lymfom som behandlats i Lund levde efter fem år jämfört med patienter i nordöstra Skåne och Blekinge."

Detta vetenskapliga genombrott har chefsekonomen i Södra Regionvårdsnämnden (vad tusan gör en sådan?) kommit fram till.

Är det inte en truism? Bor du nära ett forskningssjukhus så får du mer avancerad vård än om du bor i bushen där de endast har ett litet fjösigt sjukhus.

Artiklar: DN, SvD

Jag fick måndagens blodvärden i samtal med min överläkare igår. Plättar och HB på väg upp, men de vita är fortfarande låga (neutrofila 0.4, Leukocyter 1.3). Så jag är fortfarande neutropen (nedsatt/obefintligt immunförsvar) och ska hålla mig borta från folk och bakterier. Jag ska ändå försöka ta mig ut på en promenad. Kroppen värker lite och det är ett jäkla spring på nätterna. Men jag tror det senare beror på att smaken är tillbaka och då även smaken för baljor med kaffe.

6 kommentarer:

bushman sa...

Inget är väl föralldel självklart i den här världen, av regionerna har södra sämst resultat i landet , vilket bl a innebär att flera "fjössjukhus" i "bushen" har bättre resultat än Lund och Malmö. Universitetssjukhus är i allmänhet, tvärtom vad de flesta tror, mest konservativa och minst utvecklingsbenägna. Dessutom: i söder är i princip all behandling centraliserad till Lund och Malmö, så det man i praktiken har jämfört är överlevnaden hos patienter man försöker bota jämfört med dem som inte går att bota... Förefaller som en ganska onödig jämförelse.

Pär sa...

David, att överlevnaden kan variera så kraftigt är ett tecken på att vården inte fungerar. Som patient skall du få samma goda vård överallt. Och kan ett sjukhus inte erbjuda dig en optimal vård så SKALL du remitteras till en annan vårdgivare som uppfyller kraven. Detta är bara ett exempel. Det ser likadant ut när det gäller många andra områden, t.ex. strokevården.

Tyvärr är orsakerna ofta ekonomiska. Man remitterar inte för att man inte vill tappa pengar från den egna verksamheten. Så cynisk är verkligheten, trots att det kostar människoliv.

En annan faktor är också brist på ansvarstagande från den behandlande läkaren. Som läkare förväntas man effektivt beta av kön av patienter, vilket innebär att det ofta blir fel och att remisser inte följs upp. Patienterna bollas runt i systemet och hinner ibland drabbas av obotliga skador innan de hamnar rätt.

Det är fruktansvärt att detta får fortgå. Men initiativrikedomen från vare sig Socialstyrelsen eller från politiskt håll för att göra något åt detta är minst sagt begränsad.

David sa...

Jag tror att skälen till de lokala skillnaderna (och om jag för diskussions skull kan utelämna de lokala intiiativ och duktiga sjukhus/läkare etc som säkerligen finns även på mindre orter) är dels en centralisering av resurser och dels det faktum att det är långt till specialistvården. Visst kan man lokalt lämna prover och få en allmänmedicinsk hjälp. Men att som jag har 12 minuters bilresa till Karolinska Sjukhuset, att dagtid kunna få direktkontakt med en specialistläkare är nog få förunnat och dessutom förunnat dem som bor ett storsjukhus.

Samtidigt som jag tror alla skulle önska en helt jämlik vård för alla, så finns det skillnader vi inte kan komma ifrån. Bor man i en stuga långt ute i skogen i lappland och saknar egen bil, så är det besvärligare att bli sjuk och tar mycket längre tid att få vård.

Jag var mest förvånad över att det skulle vara ett nyhetsvärde i att det finns skillnader i vården.

Anonym sa...

förklaringen är enkel till denna ojämlika vård. den stavas lokalpolitiker och landsting ,Det ger än så länge mera röster att satsa på stora idrottsarenor och lokala högskolor.. samma politiker som spar på vård vräker ut pengar på lokala ishallar och lokala kommunägda företag och i vissa fall kulturinstitutioner eller lyxig information om fritidsaktiviteter

David sa...

Jag tror inte att det enbart handlar om olika politiska intriktningar eller att man¨satsar för mycket på idrottsarenor. jag tror att den del av förklaringen helt enkelt är att det kan aldrig vara ekonomiskt motiverat att ha storsjukhus på varje ort. Att ha ett unversitetssjukhus i Simrishamn, Ronneby, Karlskrona och Kalmar tror jag inte skulle fungera, åtminstone inte samtidigt som man ska ha råd med alla andra sjukhus. Och då innebär det att stora specialistavdelningar centraliseras till universitetssjukhusen och hematologer blir del av medicinavdelningar osv, istället för att som på Karolinska ha ett antal hematologiskt specialiserade avdelningar.

pysan sa...

I skogen finns inga baciller.. om du inte sätter igång att gräva i jorden med dina bara händer.. för då kan man bli smittad...

Mitt sjukhus ger i alla fall bättre vård än en del Storstadssjukhus.. det märker man på andra cancerpatienter som man talar med.. mer kontroller...
Eller så beror det på vem man är.. jag vet inte...

Kram Pysis