Barncancerfonden

Vi fortsätter kampen.... var med och lämna ett bidrag
gå in på www.barncancerfonden.se/3001

Davids önskan var att bloggen skulle få ligga kvar tills vidare efter hans bortgång.
Det ger er alla en chans att läsa den för kanske första gången eller om du som trogen läsare vill läsa om något speciellt stycke.

Begravningsceremonin kommer att äga rum den 20 November.
Glöm ej barncancerfonden "Gottliebs insamlingen"
Jag kommer fortsätta kämpa för att få in pengar till minnet av David och för att
inget barn ska behöva gå igenom en sådan kamp.

MVH Carina

Detta är sista inlägget här på bloggen.
Efter nästan 2,5 år kamp mot cancern orkade kroppen inte mer.
Vi hjälptes åt att vårda David i hemmet en tid men till slut ville han komma till
Stockholms sjukhem för att kunna få mer vård.
Där somnade David in fredagen den 30 Oktober kl 22.10

Hans optimism var beundransvärd. Han var en snäll och varm person.
Vi saknar honom väldigt mycket.

Tim, Margaret, Björn och Carina

Vill du hedra minnet av David skänk en slant till
Barncancerfonden, Gottliebs insamling

Inte på topp

Mår inte på topp just nu, så det kan dröja lite till nästa blogginlägg.

Äntligen!

Det är nog första gången jag lyckats gissa rätt på nobelpristagare. Herta är en favorit, så jag tyckte det var dags. Och det verkar det varit flera som tyckt.

Artiklar: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3, Expr1, Expr2, Expr3, AB1, AB2,

Herta Mueller

Mitt stalltips, eller möjligen önskan, inför dagens presentation av Nobelpristagare i Litteratur är Herta Mueller.

Bältros

I gårdagens status så berättade jag inte om utslagen jag fått på höger sida av ansikte och hals. När man tar immunförsvarsnedsättande mediciner så kan man få bl. svamp i munnen (torsk) och lite annat som beror på att latenta virus alltså sådana som man kan ha i kroppen i decennier utan att de ger några symptom. Nu verkar det som om jag har väckt ett sådant. Bältros.

Så, nu hoppas jag bara att de jag träffat sedan i typ lördags/söndags alla har haft vattkoppor, dvs att de är immuna mot bältros och vattkoppor som är samma sorts virus.

Men det är tur att det finns mediciner. Alltså:
07.00 Primperan 20mg 1 stolpiller, 08.00 Omeprazol 20 mg 1 tablett, Aciclovir 2 tabletter a 400 mg,Bactrim Forte 1 tablett,Oxycontin 120 mg,Certican 0.75 mg 5 tabletter (”cellgift” immunosupp),Betapred 0.5 mg 8 tabletter,Novomix ca 14 enheter, Mucostatin 1 ml Furix 1 tablett , Sprinolakton 1 tablett, Ixoten 1 tablett, 12.00 Aciclovir 2 tabletter a 400 mg ,16.00 Aciclovir 2 tabletter a 400 mg, (17.00 el. Novomix 28 enheter före mat) Mucostatin Därefter även 20.00 och 23.00, 19.00 Primperan 20 mg 1 stolpiller, 20.00 Oxycontin 160 mg, Certican 0.75 mg 5 tabletter, Fragmin 5000 Ie 1 spruta, Aciclovir 2 tabletter a 400 mg, Ixoten 1 tablett
24.00 Aciclovir 2 tabletter a 400 mg.

är vad jag proppar i mig varje dag, förutom alla de jag tar "vid behov".

Status

Det främsta skälet till att det inte varit så många inlägg den sista tiden är att jag inte mått helt bra. Min nya medicin, tycks inte verka som vi hade önskat, vilket fått cancern att växa till sig lite. Detta har lett till att jag fått lite mer ont, vilket lett till ökade medicindoser, som ger ökade problem med förstoppning, utslag, sömnbrist, illamående m.m. Många av dessa problem börjar vi nu komma tillrätta med och strategin som tycks gälla nu är att återgå till Ixoteen som jag hade innan Certican, samt komplettera med något (detta något diskuterar man just nu).

Så om vi då kan banka tillbaka cancern litegrann alternativt hålla den still. Så ser det rätt ok ut.

Ett problem med den här sjukdomen är att hur sjuk man är och hur dåligt man mår är inte alltid samma sak. Som exempel på hur det kan hänga ihop:

En lymfnod i buken växer och trycker på så att det gör lite ont. Mot det onda tar man ett morfinpreparat. Morfinpreparat ger förstoppning Förstoppningen tillsammans med en förstorad lymfnod gör det värre, så då tar man laxermedel och mjukmedel, som retar tarmen att komma igång, vilket ökar på smärtorna litet.

En annan variant är att det gör ondare när man ligger ner, alltså sitter jag mycket. Till och med sitter när jag sover. När man sitter länge så svullnar man upp, först ben och fötter och sedan även buken (vilket också kan bero på påverkan av njurar, vilket dock inte verkar vara fallet för mig). Så man svullnar upp, då behöver man urindrivande, urindrivande gör att man blir uttorkad och mår illa. Och så sätter hjulen igång igen.

Så, när jag nu i natt och under dagen lyckats sova ganska mycket, så försvann mycket av svullnaden, yrseln, illamåendet och så vidare och helt plötsligt så mår jag bättre. Inte jättemycket bättre men bättre. Så, nu hoppas jag kunna fortsätta att få sova, äta och dricka så bra det bara går, så ska vi se att blogginläggen börjar komma igen.

Och framförallt, så måste jag bli tillräckligt frisk så jag kan gå och se landskampen mot Finland på Lördag.

Looking on the bright side of life

Efter alla inlägg om Tim och hans fotboll så är det kanske svårt att i slutändan förstå vad som hände. Efter att hans lag tagit SM-silver, så gick han sedan vidare och blev uttagen till Stockholms Distriktslag. De spelade DM-Cup i Västerås och vann silver även där. Tim blev då nominerad till Utvecklingslandslaget. Så i helgen hade de "camp" i Märsta för att göra uttagningar till Utvecklingslandslaget. Och i måndags blev det klart att han är med i utvecklingslandslaget. Så av de 45 uttagna är 30 födda -92, 12 födda -93 och 3 födda -94. Så, trots att han satte upp höga mål för sig själv, så har han vida överstigit dem från min sida sett.

Så, på Lördag dem 10 oktober, är det Utvecklings Landslaget Ungdom och NM mot Finland, på Bergshamra IP, kl 12:30, Fri entre.

Länk till karta: Bergshamra IP

De papperslösa barnen

Jag har tidigare också skrivit om de papperslösas situation. Bland annat om hur Du själv kan bidra genom att skänka dina gamla, men ännu inte utgångna mediciner till Läkare i Världen (http://www.lakareivarlden.org/), på ett enkelt sätt (ring dem först dock Tfn: 08-664 66 87).

Jag ska nu försöka ge mig in på det en gång till. Denna gång med en liten brasklapp för mina kanske lite oklara tankegångar. För er som följer bloggen mer regelbundet känner kanske till mina opiat- och sömnproblem från de senaste dagarna. Alltså min medicinering påverkar mig starkt och jag får kämpa för att tänka klart. Samtidigt så hoppas jag att just den här situationen också kan ge mig någon form av klarsyn kring hur det skulle vara att försöka kämpa sig till en nödvändig vård samtidigt som man är sjuk själv.

Att inte få vård när man behöver den och när den finns tillgänglig måste vara svårt. Jag vet att den finns där och jag vet att de finns där, de som behöver den. Många av bloggarna skriver om det som en mänsklig rättighet. Och visst kan det tyckas vara det, men blir det en rättighet bara för att en människa behöver den?

När man sedan jämför vad det kostar på samhället att inkludera även de papperslösa, de som egentligen inte har rätt till bekostad vård, så upptäcker man att det knappt har någon påverkan alls. Alltså, genom att agera helt i tysthet skulle problemet kunna vara avhjälpt och alltså inget problem.

Så, alla verkar vara överens, det finns pengar, det är rätt på ett humanitärt, medmänskligt, etiskt, moraliskt vis. Det verkar bara finnas ett problem. Man kan fuska sig till gratis sjukvård.

Och finns det då en möjlighet att människor kan komma att utnyttja denna vår godhet, så måste vi stoppa den till vilket pris som helst. Eller?

Varför är det så att vi hela tiden kan finna ett skäl till att inte hjälpa sin nästa, och detta skäl är nästan alltid det att vi kan bli lurade, de kan utnyttja vår snällhet. Hellre tillåter vi lidande och orättvisa än vi tar risken att vi drabbade.

När man upptäcker en skurk som förskingrat pengar från både Röda Korset (Uppdatering: jag hade tidigare skrivit "Rädda Barnen" vilket är helt felaktigt och en ren felskrivning, så ingen skugga må falla över dem) och från Cancerfonden, så börjar vi diskutera hederligheten i dessa organisationer och även andra. När man upptäcker att inte exakt vartenda öre insamlat i Cancerfondens bröstcancergala går till enbart bröstcancerforskning, så ifrågasätts allt. Om man en viss del av pengarna i insamlingsbössan går till administration och porto, så är det skäl till att ifrågasätta alla dessa tusentals medarbetares egentliga intentioner.

Nej, ta hellre den risken och hjälp någon som behöver hjälp. Om någon annan samtidigt skulle åka med av bara farten, så kan vi nog klara av det både du och jag.

Artikel: DN, AB1,
Länk: Vårdföralla, Läkare i världen,
Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21

Rosa Band, Blå band och andra band

Jag har fått lite frågor om det finns olika färger för alla cancerformer, och det finns det nästan. Någon strikt taxonomi tror jag inte finns men, mycket tycks vara intäkt. Jag tycker dock att man kan ta det litegrann med en nypa salt, av flera skäl.

Det enda som jag kan reagera lite starkare på är att man bör veta vad det är för något man klär sitt barn i. Vissa av dessa band har budskap som inte alltid är så lämpliga. Det enda som egentligen är gemensamt är att de står för någon sorts samling/insamling till något och det behöver absolut inte vara cancer. Det kan likaväl vara politiska budskap, för eller emot aborter, eller som jag såg att ett litet band som inte bara gäller de som har en särskild sorts cancer utan även för dem som utsatts för sexuella övergrepp. Så, tänk efter innan du sätter på dina två små barn varsitt lila band till stöd för din anhörige med den här cancerformen. Det kan tolkas alldeles fel.

Här är i alla fall en lista. På amerikanska siter framförallt finns en hel liten industri bakom flaggor, vimplar, t-shirts "kickin cancers ass" osv.

Bärnsten Blindtarmscancer
Svart Melanom
Svart och rosa Benmärgsdonator
Blått och silver Lever med cancer
Blått och vitt Tonåring och cancer
Brun Kolon/rektalcancer
Mörk blå Koloncancer
Guld Barncancer/cancer i barndomen
Grått Cancer i hjärnan
Grön Cancer i njuren
Elfenben-burgund-elfenben randig Cancer i svalg, huvud och nacke.
Lavendelblå Cancer förståelse/cancer medvetande
Ljus rosa och blå Manlig bröstcancer
Ljusblått Prostatacancer
Lime grönt Lymfom, Non-Hodgkins lymfom
Limegrönt och akvamarin Vuxen stamcellsdonator
Orange Leukemi eller hudcancer
Orkidée (violett) testikelcancer
Persika Livmoderhalscancer
Pärlvit Lungcancer
Vintergröna Cancer i mage, esofagus
Purpur Bukspottkörtelcancer, Sköldkörtelcancer,
Röd-vit-röd randig leukemi och lymfom
"teal" och rosa Ärftlig bröstcancer, kombination av gynekologisk och bröstcancer
Vit Ben och benmärgscancer
Gul Sarcoma, läppcancer, cancer i urinblåsa, lever.

Länk var man kan köpa diverse cancerattiraljer. Jag har inte själv köpt något från dem och kan inte lämna några som helst garantier. Jag har med länken endast därför att den innehåller ovanstående sammanställning. En annan länk här till en välgörenhetsorganisation.

Utmaningar

Det finns väl inget häftigare än människor som tar sig an sådana här utmaningar. Att först och främst vilja spela baseball när man är blind och sedan se till att det blir av. Att inte låta en sådan enkel sak som att man inte kan se, hindra en från att göra det man vill.

Söndag - Kanelbullens Dag

Kanelbullens dag. Ännu en milstolpe i .... ja. Här har jag nog lyckats hitta en icke-nyhet som saknar allt värde. Inte ens Wikipedia förmår utbilda mig i annat än att Kanelbullen kom till som en konsekvens av den ökade tillgången på råvaror efter första världskriget på 1920-talets början.

"- Kanelbullens Dag är en stor svensk succé som snabbt accepterades i den svenska almanackan och firas av mängder av människor varje år. Kanelbullen är en viktig ingrediens i de svenska hemmen, framförallt när höstmörkret smyger sig på så här i början på oktober, säger Martin Lundell, VD på Sveriges Bagare & Konditorer."

Artiklar: YstadsAllehanda, NewsDesk, DN1,
Bloggar: 1, 2, 3,

Inväntar landningstillstånd

Det kraschar till, datormusen och hans natthärbärge åkte i golvet. Ingen stor olycka, inga förolyckade, inga skador.

Klockan är 06.25 på morgonen. Jag har återigen lyckats med konststycket att ta mig upp tidigt på morgonen, sätta mig vid datorn. Slagit på datorn och sedan gjort något innan jag somnat. Hur länge jag sovit vet jag inte. En halvtimme till 1,5 timme tror jag.

Jag tror att det hela också kan knytas till att jag tog en extra dos av smärtstillande i natt och att jag har haft lågt blodsocker. Känslan av att förlora kontrollen blir sen än mer påtaglig när jag 15 minuter efter morgonmedicineringen kräks upp all medicinen igen.

Tillbringar en timme i telefon med sjuksköterskan för att utreda vilka mediciner om någon, som ska tas om. Nu vid 09.00-tiden tror jag att ordningen är återställd. Det är märkligt vad utslagen man blir av att just bli utslagen av droger.

Igår, var jag och vinkade av Tim. Han skulle iväg på uttagnings- och träningsläger till utvecklingslaget i Märsta, han verkade lycklig. Jag har inte hört något mer från honom sedan dess, så jag antar att han fortfarande är lycklig. Idag är det Finnkamp, svenska herr- och damseniorerna möter de finska dito. Hade vädret utlovat något bättre och hade jag mått bättre hade jag åkt ner och tittat. Våra killar skulle spela efter sista seniormatchen på Östermalms IP.

Bröst

Nu är det återigen dags för Rosa Bandet insamlingen. Det är en världsomspännande insamling till förmån för bröstcancerforskningen. I ABC-nytt ikväll så intervjuades Agneta Gille om hennes blogg där hon skriver om sin behandling mot bröstcancern. På samma sätt som jag själv använder hon bloggen för att hålla nära och kära informerade samtidigt som det till viss del är om terapi.

Man kan ha ett antal invändningar till varför just jag inte ska ge något till just den här insamlingen:

Varför just bröstcancer? Det finns ju så många andra sorters cancer som både är farligare, hemskare, mer spridda osv. Bröstcancer har ju så bra siffror på överlevnad, bot, etc.

Jo, men det är också en av de mest spridda cancerformerna. Och även om man har en insamling för just bröstcancer, så är mycket av forskningsresultaten som kommer fram giltiga även för andra cancerformer.

Det var en diskussion tidigare i våras dels kring att pengarna bara skulle användas för bröstcancer och dels att man skulle minska på fokusering på just bröstcancer. Jag har ändrat min ståndpunkt litegrann här. All insamling som hjälper cancerdrabbade är av godo.

Sen kan man inse att det kanske egentligen bara är bortförklaringar som inte riktigt håller.

Kan man lita på sådana här insamlingsorganisationer? De lägger ju så mycket av pengarna på annat. Jo visst, det kostar att hantera insamlingar också, och vi som ger en slatt då och då, kan inte begära att det ska finnas människor som jobbar heltid gratis för att räkna ihop det vi givit. Det finns regelverk för hur det här får kan och bör hanteras. Cancerfonden, likt många andra fonder följer dessa regler.

Så, nu när alla invändningar är bortrensade, sätt igång att ge. Och känn glädjen i att hjälpa och ge. Tänk på den som drabbas av cancer, inte bara personen utan även omgivningen, barnen till mamman som får cancer, mannen till hustrun som får cancern. Det kan också vara din dotter, din granne. Även män drabbas av bröstcancer liksom barn kan drabbas av bröstcancer.

Tips! Starta din egen insamling.

29 oktober går Rosa Bandetgalan av stapeln direktsänt i TV3 från Malmö Arena. Ledd av Hasse Aro och René Nyberg och gästad av bland andra Leona Lewis, Måns Zelmerlöw och Sarah Dawn Finer.

Länkar: Cancerfonden, Foodmonitor, Frågor o Svar, Bröstcancerföreningars organisation, Nationell Cancerstrategi,

Artiklar: DN1, AB1, AB2, DN2, DN3, DN4, DN5, HD1, UNT1, UNT2, UNT3, UNT4

Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17 , 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32 , 33 , 34, 35, 36, 37, 38, 39

Apati

Nu börjar jag känna viljan komma tillbaka. Viljan att börja skriva igen. Det har varit en trög vecka. Jag trodde jag skulle återfå orken fortare och med den aptiten, inspirationen, ja, hela paketet.

Igår var jag och såg fotboll. Det kändes att den här gången att det är det verkligen slutet av säsongen. Det var kallt och mörkt. Inspirationen från de tidigare matcherna i vacker höstvärme var som bortblåst.

Själv har jag försökt skriva lite, men den allestädes närvarande tröttheten har sugit all energi ur kroppen, och hela tiden fått både kropp och tankeförmåga att frysa till.

Men nu känns det som det finns ett uppdämt behov och likaså en stor källa av ämnen att blogga om. Och förhoppningsvis kommer det resultera texter med mer raffinerade avslut än ".. deratoll, ge stormmfrrk.."

Svenska korrumperade politiker

Toppolitiker avslöjas mitt under "mutfesten". Alla attributen av dålig tabloid journalistik finns där. Aschberg och company som har en viss förkärlek för att "hänga ut" människor, har bjudit in våra riksdagsledamöter till något event (som säkerligen liknar många andra event som de bjuds in till ständigt. För att bli "informerade" om vad särintresse de nu må vara. Och visst bör man kunna ställa en hel del krav på våra förtroendevalda att de väljer dessa med omsorg.

Nu fanns det en del information i inbjudan som borde fått dem att kolla lite noggrannare. Men någon sådan tolkningsmöjlighet gavs inte. Detta var ett test av den låga moral som svenska politiker, särskilt på regeringssidan och alldeles särskilt hos Moderaterna.

Så, av 349 förtroendevalda bestämmer sig 7 (12) för att nappa på erbjudandet. Jag tycker då inte det är något tecken på någon mer utbredd korruption i svensk politik. Media kritiserar dessutom ofta politiker för att inte ha kontakt med verkligheten och borde komma ut mer. Men om man då riskerar att hängas ut för att man blivit lurad via media, så kanske man är lite mer försiktig framöver.

Och slutligen detta eviga blame-game, som snabbt för ner varje seriös fråga till en sandlådenivå om vilken sida som är värst. Kan man bara visa att alliansen är värst så behöver man inte diskutera kritiken från dem och vice versa.

Artiklar: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, DN1, GP, HD,

Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5

Så har de dannt fördasill ul

Nu har jag börjat få till rätt dosering av mina smärtstillande så jag kan börja sova lite ordentligare. Min brist på sömn har varit oroväckande stor den senaste tiden. Men de är duktiga på det så jag har alla förhoppning att det ska fungera. I övrigt ser blodvärdena ok ut. Jag får ha lite kontroll på trombocyterna , LK, CRP.

Morfinet jag käkar gör en klart dåsig men man får inte en skön kick av dem längre. Däremot så blir jag istället ohejdat trött och somnar var som helst. Rubriken till det här inlägget är av den typ mina inlägg oftast slutat med den här veckan. och det har berott på att jag somnat vid tangentbordet.

Drömmen om vinsten

Dagens Industri skriver om lottomiljonärerna och deras försvinnande miljoner. För många en dröm som går i kras.

När de fått vad som ser ut som obegränsat med pengar, så har de gått till droger, nya spel och spelskulder, stämningar och ett ganska hemskt liv.

Evelyn Adams vann 5.4 miljoner dollar i mitten av 1980-talet. Tyvärr i kombination med svårigheter att säga nej. Hon bor idag i en trailer park.

William Bud Post vann 16.2 miljoner dollar, hans ex stämde honom på pengar och hans bror anlitade en yrkesmördare så att arvet skulle falla ut (på honom då förstås).

Suzanne Mullins vann 4.2 miljoner dollar 1993. Pengarna skulle betalas ut månadsvis istället för en klumpsumma. Något som dock inte hindrade henne från att belåna allt hon ägde. Men när reglerna ändrades riktiga andel så slutade hon betala tillbaka på lånet och använde pengarna till att betala svärsonens sjukhusräkning. Idag är hon satt i skuld.

En annan man investerade sin dollarmiljon i bilindustrin, men har nu efter några glad år återgått.

Listan tycks kunna göras hur lång som helst, och även om det inte ger bevis, så är det åtminstone anekdotiskt visat att mycket pengar inte nödvändigtvis ger lycka och framgång.

Varför jag själv spelar på lotto ibland? Men det trodde jag väl hade framgått ganska väl efter allt jag skrivit på den här bloggen. Ingen är perfekt. Jag gör mycket som är mot bättre vetande och sunt förnuft. Jag till och med kritiserar starkt dem som inte använder det sunda förnuftet. Det brukar kallas hyckleri, men samtidigt så intalar jag mig om att det är en mildare form av sådan eftersom jag försöker hålla en viss nivå av sjukdomsinsikt levande.

Nej, det är nog mest värdet av drömmen. Värdet av drömmen av en lottovinst som är den viktiga. Drömmen om att kunna leva resten av sitt liv helt enligt sina egna krav och önskemål. Att det skulle fungera i verkligheten är väl inte så troligt. Men den dagen jag fixat den här sjukdomen och vunnit mina miljoner så ska jag ta itu med även den frågan Jag lovar att hålla er underrättade.

Förresten finns det ju även dem som kan jobba ihop sig till sin dröm. Tiger Woods såg jag nu har just jobbat ihop sin egen dollarmiljard.

Artiklar: DI1, Mailonl1, Mailonl2, Mailonl3, Mailonl3, Mailonl4, Mailonl5, Mailonl6, AB1,

Omtänksamhet i vardagen

Små saker som får vardagen att kännas trygg och ombonad. När jag gick ut igår (i ett underbart solsken) så stod grannen på nedre botten och tvättade fönstren. De har just hittat en ny lägenhet i huset bredvid. Lite ljusare lite större, lite bättre. Vi växlade några ord kring det och sa hej. Inget särskilt, inget nytt, men vi visade väl båda att vi brydde oss. Något som är ovanligt idag tror jag. Det här att man visar någon att man bryr sig, även om man inte är släkt eller nära vänner. Men det ger en ombonad sorts närtrygghet som man inte kan ta för given.
Dagens Nyheter skriver om ett arbetslag som peppar varandra att inte äta bullar till fikat på jobbet. Jag kan mycket väl förstå att man kan behöva den hjälpen ibland. Men jag är inte säker på att man alltid verkligen vill ta med sina problem till jobbet och arbeta igenom dem där. Särskilt om det är lite personligt.

Något att stoppa torkans fortsatta spridning

Ólafur Arnalds - Ljósið (Official Music Video) from Erased Tapes on Vimeo.

Ibland tycks det vara väldigt svårt att komma igång med skrivandet igen. Den här gången vet jag inte riktigt vad det beror på. Förmodligen tröttheten som bara långsamt vill sippra sig ur min kropp.

Uppfostran

Handlar inte uppfostran om att bygga självkänsla hos sina barn? Är det inte i första hand det de behöver för att kunna klara sig hyggligt genom livet. Alltså att man tror så pass mycket på sig själv att man kan ta tillvara på det man har och göra det bästa av det. Och kanske inte alltid lyssna på vad andra tycker och tänker, särskilt om deras tyckande och tänkande grundar sig på något annat än det bästa för ditt barns framtid. Återigen, jag vet inte. Jag har inte svaret.

Under helgens distriktsmästerskap i Västerås fanns där även "scouter" som ska plocka ihop ett utvecklingslandslag för juniorerna. Vad jag förstår är de sedan en grupp som jobbar vidare för att under nästa år kunna förse juniorlandslaget med nya duktiga spelare.

Så, någon gång efter 19.00 på måndagen hade det ryktats, skulle det komma en lista på en hemsida, där det skulle stå vilka som blivit nominerade till uttagning (alltså inte uttagna) till utvecklingslandslaget för U-17. Efter att ha sett alla dessa Robinson, Idol, Lets dance, kockprogram, dansprogram, talangprogram och så vidare så kändes det väl naturligt med ännu en process för urval och utsortering. Som tur var är den varken TV-sänd eller särskild sadistisk i sitt upplägg. Bara normal grundläggande utslagning, något som vi har varit förskonade från när det gäller fotbollen.

Eftersom Tim än så länge tillhör U15 så fanns många skäl till att inte sätta upp för höga förväntningar. Jag önskade självklart, men hade ingen uppfattning om hans chanser. Vad han själv trodde vet jag inte men han var inte särskilt ledsen när han gick och lade sig igår kväll utan att ha fått någon kallelse. Att han skulle vara bland de 88 bästa spelarna i landet bland alla 14-17 åringar, trodde vi kanske inte. Eller, jo, jag vet att han är det. Dock inte baserat på hans fotbollsprestationer utan mer på att han är min son.

Så, även jag gick till sängs i tron att kallelsen gått ut till de som först var kallade, och sen fick vi se här under veckan om det blev några återbud.

Men så imorse var jag uppe tidigt för att ladda med nya morfinmediciner och kolla webben. Och se där ett nytt dokument kallat "kallelse" låg där. Tim låg på soffan i vardagsrummet, han hade startat upp sin laptop men inte sagt något. Så jag antog att han inte sett det eller inte kommit med och satt och var besviken.


Men han hade inte sett det, och han hade blivit nominerad. Den enda från sitt lag, som en av 5 stycken 15 åringar från Stockholmslagen. Jag måste säga att även jag blev överraskad och över måttan glad.

Men det var inte stoltheten över en sportslig bedrift, eller att han "vunnit" över någon annan. Nej, det var känslan av att veta att det här kommer ge honom en sådan kick, stärka hans självförtroende och så vidare. Något som han behöver och framförallt kommer att behöva. Om det så bara är att likt Al Bundy i Våra värsta år, ska kunna berätta för sina tonårsbarn om hur han gjorde 3 TDs under en match i Highschool.

Så, äntligen kan kanske känslan han fick alla de gångerna han satt bänkad på fjollbollen nu vägas upp och över av detta. Det har i alla fall gjort min dag och jag känner stor tacksamhetsskuld till lagets fantastiska tränare som byggt och stöttat honom utifrån hans förutsättningar likt de stöttat alla de andra i laget utifrån sina. Med tanke på laget hade jag också gärna sett att vi hade haft fler som kom med.

Sympatisk och underskattad

Sympatisk är väl ordet. En sådan person som man inte känner närmare men som man skulle velat känna bättre. Han bodde inte så långt härifrån så det hände att man sprang på honom ibland. En som verkade vilja alla gott, som åkte på en hel del stryk själv. Underskattad. Så varför ska en sån snubbe behöva dö knall och fall i farstun när han är bara 53. Livet är bra orättvist.

Artiklar: AB1, AB2, DN1, SvD1,Svd2, Metro1, HD1, HD2, SsVD1,
Bloggar: 1, 2, 4, 5, 6

Lycka

50 000 sek i månaden det är vad lycka kostar. Ett annat alternativ är väl att gå ut i "media" med lite korkade uttalanden, som man sedan följer upp i "media" med ännu fler korkade uttalanden. Och med alla ingredienserna på plats (blondin, uttalanden, koppling till amerikaner, överklass, sex), så tar vi sedan en medelålders snuskgubbe och gör ett intervjuprogram där de tu bakom små fnitterattacker diskuterar ännu mer om sex, kroppsvätskor (framförallt illaluktande sådana). Och så ännu mer fnittrande om hur de kan få varandra att rodna, så är lyckan total för varje kvällstidningsredaktör.

Så, till vardags försöker tidningarna hålla en politiskt korrekt exteriör, men med lite helgstämning och med lite tonårsfnittrande pålagt, så kan man återgå till att vara hur politiskt inkorrekt som helst. Det kan inte vara lätt att vara gammelmedia och inte få hålla en rak linje.

Artiklar: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, AB8, Expr1, DN1, DN2, 24,

Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9,

Fåordig status

Efter ännu en natts dålig sömn, så är jag om möjligt ännu tröttare än vanligt. Nu när ASIH (avancerad sjukvård i hemmet) tagit över min medicinska regim, så behöver jag inte längre åka till Karolinska sjukhuset för att lämna prover och liknande, vilket är rätt skönt. Resultaten från idag visar att vita och röda är helt ok. Trombocyterna har gått ner något litegrann. Om det beror på att vi ökat på Certikan-dosen eller inte är svårt att säga, men möjligen har vi nått den dos jag ska ha och kan ta.

Det faktum att jag numera ska hanteras av ASIH kunde har presenterats på olika sätt för mig, men både ASIH gänget och sköterskan på Hematologiska dagvården använde de korrekta orden.

Man kanske inte skulle kunna tro det, men ett felaktigt använt ord i det här läget kan göra mycket för humöret och framtidstron. Skälet till att jag flyttas över till ASIH är "att mitt läge är så pass stabilt". Inte att det "inte finns något mer att göra", eller att "vi går in i en annan fas". Nej, helt torrt bara att läget är stabilt. Ett uttryck som gör att jag kan känna mig konfident att så värst mycket förväntas inte hända utan nu får vi vänta och se. Och det område där något kan ske är t.ex. att det blir ändrade blodvärden eller att smärthanteringen behöver ändras.

Så, läget känns stabilt och under kontroll och mentalt är jag vid gott mod. Får jag bara lite mer ordning på sömnen så kanske jag också kan börja blogga igen. Det vill säga kunna skriva något som kanske till och med kan vara intressant att läsa.

The Daily Show With Jon Stewart	Mon - Thurs 11p / 10c
Twitter Frenzy
http://www.thedailyshow.com/
Daily Show Full Episodes Political Humor Healthcare Protests

Kinderägg

Tänk att var dag kan vara som ett litet Kinderägg i livets stora skål. Ett litet chokladkletigt ägg fylld med en små jävligheter som sätter tillvaron på "Tilt". Eller så tillåter man det bara inte.

Efter en del beslutsvånda bestämde jag mig ändå att åka ut till Västerås för att titta på Tim när han spelade med i SAFF DM Cup, dvs distriktsmästerskapsmatcherna. Tim har hela veckan varit med i en Robinsonliknande uttagning där 120 tappra manglats ner till de 45 som behövdes för distriktslaget (Stockholms Amerikanska Fotbollsförbund). Resultat etc här.

Den här biten var lika rolig som fotbollen brukar vara. Det var en cup, dvs ingen turnering i traditionell bemärkelse, men silvret till Stockholm var ju klart.

Nej, strulet började med SJ och deras biljetthantering. Beställningen brukar man kunna ta sig igenom även om det är ett mästerstycke i otillgänglighet det lyckats få till på SJ, och nu när man dessutom behöver ha id-kontroll till allting.

I alla fall, laddad med bekräftad, bokad, whatever, mobilbiljett. Jag har ett hyfsat nytt simkort vilket gör att jag inte utantill kan min pinkod, något som gjorde mig lite osäker. Så, jag skrev även ut biljettbokningen på papper, men glömde förstås ett papper där jag skrivit ner pinkod. Så
det enda som kunde gå fel var om konduktören stänger av min mobil medan han/hon ska läsa min mobilbiljett. Det finns förstås inget skäl till att hon ska ens behöva ta i min mobil för att läsa biljetten. Och om hon nu tar i den, så behöver hon ju inte trycka på några knappar på den i alla fall.

"Hoppsan, nu blev det mörkt" säger konduktören och visar att mobilen inte bara gått till sparläge, den är dessutom avstängd. Jag frågar henne varför hon stängt av den med brydde mig inte om att lyssna på svaret utan koncentrera, mig på min lugna andning istället.

Alltså, tack vare att jag skrivit ut bokningen så kunde jag i alla fall använda mig av sj-biljetterna. Telefon kunde jag ju inte använda förrän jag kom hem. Men eftersom jag behövde den av flera skäl (beställa taxi, kunna ringa Tim, kunna ringa min läkare, sköterska etc), så fick jag istället köpa ett kontantkort 350 sek. Kasching!

Men så tänkte jag att va fan. Ska man låta SJ sabba en sån vacker dag. Och nä, se det fick de inte.

Så, trots att jag fick lite ont på eftermiddagen, något lite morfin senare fixade, så har jag haft det jättetrevligt, med fotboll, min underbara son, härliga vänner och bekanta.

Nej, men nu är jag trött, riktigt trött, så nu ska jag bara bära in min son till hans säng och sen ska här sovas, djupt och länge.

Pank of America

Bank of America stäms på 1.784 Sextiljioner dollar (1 784 000 000 000 000 000 00 Dollar).Riktigt vad Dalton Chisholm, tänkt sig uppnå med detta rekordskadestånd återstår lite att se. Om man får anta att summan stämmer, så är det inte bara ett rekordskadestånd utan även rekord i dumhet, som tidigare innehades av en person som stämt amerikanska regeringen på mer än 3 kvadrillioner dollar.

En kvadriljon är tusen triljoner En sextiljon är en biljon triljoner och skrivs med 21 nollor. Den samlade BNP för hela världen var 2008 bara 60 triljoner. Så Herr Chisholm lär få utarbeta någon form av avbetalningsplan åt Bank of America för att kunna driva in hela beloppet.

Distriktsåklagare Judge Denny Chin har bett Chisholm återkomma med kompletterande information om den faktiska grunden för hans stämning eftersom den enligt Ms Chin inte går att förstå och har något att göra med "routing numbers and inconsistent information" som han fått någon "Spansk kvinna".

Vi väntar med spänning på förklaring och upplösningen i detta mål.

Artiklar: Lowbar, Reuters

Döden och hur man överlever den. Del 17 av 47

Det är synd om människorna. Men vem fan är det synd om egentligen?

Först ska väl sägas att att det inte är innehållet i biblar eller Vatikanen eller i andra kyrkliga organisationers kartotek över depraverande aktiviteter som mänskligheten emellanåt sysselsätter sig med som avses här. Människor som har lyckan att ofta och varierat kan fylla sina dagar med frosseri, dryckenskap, sex, lyx och överflöd inte är den gruppen jag vill tala om när det gäller vilka det är synd om eller vilka man bör och och kan tycka synd om. Nej det handlar om gruppen människor som man kan och bör tycka om och framförallt tycka synd om av helt andra skäl.

I en diskussion igår med en av mina vänner kom vi in på just den frågan. Vem är det mest synd om. Har man rätt att tycka synd om sig själv och i så fall när? Vem eller vad bestämmer det.

Får man för sig att Googla på frågan ("Vem är det mest synd om") så får man först upp en förnärmad socialdemokrat (Åsa Westlund) som ställer Frederick Federley som den ene syndaren i mån av att han är makthavare i FRA-lagsdebatten. I andra ringhörnan tusentals sjuka och deras familjer. Enligt Åsa anser Fredrick att det är mest synd om honom. Förvirrad? Jag med.

Nästa Google svar är en kvinna som upptäckt att män diskrimineras i klädeskatalogerna eftersom män inte har ett riktigt lika stort urval av modekläder. Jag har svårt att hålla med.

Jag hade ju tänkt börja det här inlägget med att reflektera över "synd" från det ytliga och självömkande perspektivet, eftersom det är en lättköpt poäng att finna slående orimligheter i dessa. Men så visar det sig som så ofta förr att verkligheten överträffar fantasin.

Liksom diskussionen i ett tidigare inlägg (om sjukdommars skönhet eller avsaknad därav), så är även skälen till och styrkan av behovet av medömkan, syndomtyckande, medlidande eller hur vi nu ska beteckna det hela, relativ.

Vem är det mest synd om och varför? Är det den 20-åriga vackra, rika, framgångsrika västerländska tjejen med ett fotomodellsutseende, men som på grund av en kraftigt förvrängd självbild, ser sina bröst som olika stora och helt deformerade. Något som får henne till självdestruktivt beteende, ätstörningar som i sin tur leder till social fobi. Eller är det den 20 åriga grabben som är blind och dövstum och har grava neurologiska handikapp som gör att han i princip behöver hjälp med precis allting? (Men han är kanske lycklig, nyförälskad, han har aldrig upplevt något annat liv och nu när han träffat någon som han visserligen varken kan eller höra, men däremot känna värmen från gör honom lycklig). Eller är det mamman i ett flyktingläger i Darfur som sitter med sitt döda barn i famnen och vet inte längre vad hon väntar på eller längar efter. Eller varför kan inte vara en tonåring vars dröm just krossats av några som vill göra "bra TV", vara den det är mest synd om?

Det går självklart inte att gradera eller värdera lidande eller behov eller rättighet till medlidande. Och jag tror inte att det alltid fyller någon egentlig funktion att göra det heller.

Annat än att vi på det här sättet kan öka vår förståelse för andra människor och deras lidande och kanske inse inte bara att även våra fiender och ovänner kan vara i behov av hjälp och tröst. Att vetskapen om att andra mår dåligt ger oss tröst, och ger oss valmöjligheten att hjälpa andra utan förväntan att få något tillbaka. Och kanske ännu bättre inse det meningslösa i att själv orsaka lidande hos andra. Läs vilken morgontidning som helst och du kan finna människor som lemlästats därför att de hejar på ett annat fotbollslag, att någon ung tjej inte kommer kunna bli mor därför att någon alkohol och narkotikapåverkad kommit sig för att våldta henne på en skitig restaurangtoalett. Eller återigen något som är så enkelt att påverka som att inte låta sälja sin själ så billigt att man inte drar sig för att plåga tonåringar i TV. Ja, de må vara naiva, de må sakna god självinsikt och inte alls passa som framtida popidoler. Men att utnyttja dem genom att krossa deras drömmar som tv-underhållning?

När jag springer omkring på sjukhuset, vilket jag gör alldeles för ofta numera, så ser jag mycket ofta människor som är sjukare än jag. Åtminstone ser de sjukare ut, och det är en viktig faktor. Jag ser nog inte ut att vara så sjuk som jag är, och det tycker jag är bra. För andra kan det säkert vara till nackdel, särskilt om man har en fulsjukdom där man kan bli ifrågasatt. Men för mig där man inte ifrågasätter, så innebär det att man blir behandlad som "frisk" tills motsatsen bevisats (vilket dock undantar gamla kärringar som anser sig ha större rätt till handikappsätena på bussen därför att de fyllt 65 och har 10 boutique-kassar att bära sina nyinköpta Haute couturetrasor).

Ibland får jag dock småglimtar av hur det skulle kännas om det vore synligare, framförallt när det gäller håravfall och liknande, där man ser hur betraktaren funderar om det möjligen kan vara strålbehandling. En synlighet jag nog inte önskar mig. Jag vill som sagt inte ha medlidande för min situation, jag vill ha förståelse och jag vill ha stöd. Men det är något personligt. Det motsäger inte att det finns dem som verkligen vill ha någon att gråta tillsammans med, någon som längtar efter människor som faktiskt tycker synd om dem. Som en sorts tröstande solidaritetshandling.

Några som jag alltid känner medlidande för är barn. Barn med svåra sjukdomar, barn med cancer. Särskilt de riktigt unga där de inte ens förstår kopplingen mellan sjukdomen och det faktum att de kommer att missa allt det där som vi vuxna fått uppleva en gång. Så, även om barnen inte har kunskap nog att lida den förlusten så finner vi medlidande.

Så, ta dig rätten att tycka synd om dig själv ibland, oavsett om det gäller en blå tånagel eller att dina gamla vänner håller på att dö ifrån dig. Man behöver det ibland. Men gör det också ordentligt så att det inte blir något om ligger kvar och skvalpar och ältar sig till en bitterhet som fördunklar dina möjligheter att se andras lidande och ge tröst till dem. Du ska se att du mår bättre och känner dig starkare för var gång du tröstar någon annan eller känner att du kan hjälpa någon annan.

Jag tror (och hoppas) att mitt (minskande) behov av hjälp och tröst bottnar i just detta. Att jag har fått lägga tid och tanke på att reflektera över vad som är vikigt för mig för att hantera min situation. En tid som man i normala fall inte har och inte tar sig, och kanske därför lätt hamnar i lägen där man lider, men vet inte riktigt varför, och att man lider ännu mer därför att man tycker inte att man har rätten att lida och tycka synd om sig själv. Och framför allt tar man sig inte tiden att skänka empati och förståelse för grannens lidande, eller varför man kan hjälpa andra utan att först alltid väga om det är matematiskt, korrekt och rättvist, om du alltid ska räkna hem vinsten, om allt först måste filtreras för att säkerställa att du inte blir lurad.

Artiklar/länkar: AB1, AB2
Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17

Döden och hur man överlever den
Några av mina vänner tyckte att jag borde skriva en bok. Kanske inte så mycket om mitt liv med cancer, som de strategier jag valt för att överleva vardagen. Något jag fått höra många gånger är att:”Hur kan du vara så stark?” eller ”Jag förstår inte hur du kan vara så positiv?”. Svaret är enkelt: man har inget val. Men att skriva en bok om något som är ganska jobbigt att tänka på för att inte tala om att genomleva. Så skriver jag istället dessa blogginlägg som kanske mer än annars upptar mina tankar och funderingar. Titeln till trots, så hoppas jag att självdistansen, humorn och glädjen ändå lyser igenom. Allt är långt ifrån nattsvart. Jag hoppas att texterna kanske kan komma andra till tröst och stöd, andra i samma situation eller för dem som ännu inte insett att de faktiskt också kommer att dö en dag.

Tidigare inlägg:
Döden och hur man överlever den. Del 16 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 15 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 14 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 13 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 12 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 11 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 10 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 9 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 8 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 7 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 6 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 5 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 4 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 3 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 2 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 1 av 47
Och hur långt har du kvar då?