fredag 2 oktober 2009

Inväntar landningstillstånd

Det kraschar till, datormusen och hans natthärbärge åkte i golvet. Ingen stor olycka, inga förolyckade, inga skador.

Klockan är 06.25 på morgonen. Jag har återigen lyckats med konststycket att ta mig upp tidigt på morgonen, sätta mig vid datorn. Slagit på datorn och sedan gjort något innan jag somnat. Hur länge jag sovit vet jag inte. En halvtimme till 1,5 timme tror jag.

Jag tror att det hela också kan knytas till att jag tog en extra dos av smärtstillande i natt och att jag har haft lågt blodsocker. Känslan av att förlora kontrollen blir sen än mer påtaglig när jag 15 minuter efter morgonmedicineringen kräks upp all medicinen igen.

Tillbringar en timme i telefon med sjuksköterskan för att utreda vilka mediciner om någon, som ska tas om. Nu vid 09.00-tiden tror jag att ordningen är återställd. Det är märkligt vad utslagen man blir av att just bli utslagen av droger.

Igår, var jag och vinkade av Tim. Han skulle iväg på uttagnings- och träningsläger till utvecklingslaget i Märsta, han verkade lycklig. Jag har inte hört något mer från honom sedan dess, så jag antar att han fortfarande är lycklig. Idag är det Finnkamp, svenska herr- och damseniorerna möter de finska dito. Hade vädret utlovat något bättre och hade jag mått bättre hade jag åkt ner och tittat. Våra killar skulle spela efter sista seniormatchen på Östermalms IP.

1 kommentar:

pysan sa...

Jag har sovardagar.. då jag sitter och somnar framför datorn..

Maken frågar mig saker och jag svarar helt upp i det blå... för då har jag just drömt om det.. för drömmarna är tydliga och mycket vardagliga.. och i början var det läskigt.. vilket det inte är längre.. men maken tycker att det är det fortfarande.. men jag har sagt att det är så..

Inte konstigt med allt de har stoppat i mig.. att jag inte ska reagera...

Kram Pysis