Redaktörer, pressfrihet och heder

Personen är högsta chef för fackföreningen, sitter i den högsta ledningen i landets största parti, sitter i styrelsen för en av de största tidningarna i landet, utser politiska redaktörer och utövar påtryckning på media. Vladimir Putin? Hugo Chavez? Raoul Castro? Nej, Wanja Lundby-Wedin. Jag tror den kommentaren är fullt tillräcklig.

Artiklar: Expr1, Expr2, Newsmill, Resume1, Resume2, DN, N24, SvD

Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

För några år sedan berättade en arbetskamrat att hans 5-åriga dotter hade frågat honom varför de hade sladd på telefonen därhemma.

Borde inte gammelmedia döpas om till Bloggoider? De ser nästan ut som bloggar, låter som bloggar, luktar som bloggar, men är inga riktiga bloggar.

För drygt 150 år sedan (1855), lämnade Carl Fredrik Bergstedt (som jag skrivit om tidigare) jobbet som chefredaktör för Aftonbladet efter en palatsrevolution (det gällde dels vilka länder man stödde i Krimkriget och Skandinavismen). Oavsett om oenigheten kom uppifrån eller nedifrån, så hade man på den tiden en heder. Och man hade visioner.

Han hade efterträtt Lars Hierta 1852 som redaktör. Bergstedt blev tillika en av fem ägare till Aftonbladet. Det finns många aspekter hos Bergstedt som fascinerar mig. Han var liberaldemokrat vilket idag nog är en mitten-höger politik, men 1852 var den ganska långt till vänster (någon riktig vänster fanns ännu inte). Han agiterade för kvinnors rätt till utbildning, separation mellan kyrka och skola, stärkt demokrati, allmän rösträtt, konstitutionell styrelse, religionsfrihet, frihandel, utbyggda kommunikationer.

1851 skrev han ”..en allmän opinion.., som går utöver korporationernas och kotteriernas egennyttiga bifall eller tadel, skall småningom blifva samhällets verkliga lagstiftare”.

Martin Kylhammar skriver så här om Bergstedt: ”Så ser Bergstedt framför sig ett samhälle med hög materiell nivå, där klassgränser utjämnats och där nationens medborgare via kommunikationerna var en del av den stora människofamiljen. Människorna är välutbildade, vana att tänka självständigt och göra sin stämma hörd på samhällets kommunikativa offentliga arenor. Tillsammans skulle vi bygga landet, förnuftigt, resonabelt, men med blicken riktad framåt, ständigt beredda att utnyttja det ökande handlingsutrymmet som vi skapar med hjälp av offentlig debatt, vetenskap, teknik, industri och handel.”.

Jag är helt övertygad om att Bergstedt hade varit en hejare på att blogga och hade varit en av de första att ta till sig tekniken.

Något som underlättade hans avgång var dels att hans ägarandel i tidningen stigit kraftigt i värde. Dels hans giftermål in i den Geijerska släkten som dessutom gjorde honom delägare till ett antal värmländska bruk. Och dels så tycks inte hans fru ha trivts särskilt väl i Stockholm. I januari 1856, skriver hon i ett brev: ”På första öppna vatten flytta vi med barnen och saker för alltid härifrån. Adjö Stockholm! Utan en skymt af saknad eller deltagande ska jag säga farväl åt dina lunsiga och spensliga kyrkspiror, din rökiga himmel, din sturska och konstlade befolkning.”

Torghandel på Munkbron - Foto: CA Brundstedt (Stockholms stadsmuseum)

Det kan nämnas att de bodde på Munkbrohamnen 1, med utsikt över Riddarfjärden. Inte den sämsta adressen, men oändligt annorlunda än dagens Munkbro.

Att vara småbarnsmamma i centrala Stockholm i mitten av 1850-talet inbegrep knappast barnvagnar och kaffe latte-drickande på eftermiddagen med andra mammor.

Efter något års letande hittade farfars morfar och mormor sin drömgård i Kristberg i Östergötland.