söndag 19 april 2009

Oro


Min största rädsla just nu är att lymfomet ska börja växa innan transplantationen kommer igång. Då blir det ingen transplantation. I teorin skulle jag då få mer cellgifter för att mota tillbaka lymfomet. Men man har sagt mig att jag troligen inte tål mer cellgifter. Så fram till transplantationen kommer jag vara livrädd för alla små knölar eller andra symptom.

I natt vaknade jag och var genomdränkt av svett. Nattliga svettningar är också ett s.k. b-symptom till lymfom.

Jag hoppas läkaren har något postivt att säga idag.

5 kommentarer:

helena sa...

Vadå inte tål mer cellgifter? Om det är det du behöver så ska du förstås få det. Klart du tål mer cellgifter! Du är ju likom ... du! Okej, jag har inte genomlidit läkarlinjen - men jag har läst hela din blogg så jag om någon borde ju veta! (Hrmpf!)
Nattliga svettningar ... det kan väl vara typ manligt klimakterie? Borde väl vara dags nu, old man?
;-)

kicka sa...

Härmed tilldelas du finsk sisu i mängd och massor! Kämpa på!

Vi är många härute i världen som håller tummarna upp för dig och ner för de galna B-cellerna!

Att vänta är ett helsike, men det tycks vara det enda man med säkerhet kan säga att drabbar oss cancerister - vänta på läkartid, på resultat, på bättre blodvärden, på läkaren, på solen, månens uppgång och lymfomets fall.

David sa...

När man får cellgifter händer följande. Alla blodvärden går ner, röda, vita, plättar. Sen börjar de stiga och ibland får man hjälpa dem att stiga med transfusioner och benmärgsstimulerande mediciner. Men när man fått en massa cellgiftsomgångar så blir det svårare och svårare för kroppen att återställa blodvärdena. Och de behöver vara återställda för att man ska kunna börja transplantationen. Så, kommer lymfomet tillbaka, så får man skjuta på transplantationen kanske i 2-3 månader och försöka med cellgifter mota tillbaka lymfomet. Och det är ett stort frågetecken om jag skulle tåla det.

Jo, jag räknar nog med att bli klimakteriekärring. Men nattliga svettningar är ett symptom av lymfom. Det som talar emot att det är lymfom är dels att jag aldrig haft det som första symptom, dessutom visade min röntgen/CT från i lördags snarare på en tillbakagång. Men man blir rädd i alla fall.

Anonym sa...

Positivt tänkande är bästa medicinen! Du är en kämpe! //Alexandra

David sa...

Tack Alexandra!
Man kan som sagt inte hoppas annat än på det bästa.
Kram
David