Vad gör du om du ser ett barn som håller på att drunkna?

Interiören från en Falcon 7X

Det visar sig att det inte bara är amerikanska biljättar som införskaffar sig dyra privatjetplan (detta är egentligen bara en regurgiterad nyhet från i vintras som låter sig lägligt upprepas tillsammans med Volvos nya varsel. Dessutom så har jag antingen hallucinerat, eller så har artikeltexten minskat avsevärt i DNs nätversion från i morse. Det kan också bero på att man upptäckt att Volvo bara äger 5% i Blue Chip Jet, eller hur det nu var.).

Nu har det samägda bolaget (Volvo, Ericsson, Skandia?) en innestående beställning på en Falcon 7X för 850 miljoner kronor. Den är visserligen inte levererad och man jobbar på att avbeställa den eftersom det är lite svårt att motivera en sådan investering samtidigt som Volvo varslar ytterligare 1500. Och det är väl också skälet till att pressen tar upp det. I en kommentar från Volvo så säger man att privatjeten dels är motiverad av kostnadsskäl och dels av säkerhetsskäl.

Min första undran är hur många svenska företagsledningar som attackerats och eller mördats i Business Class på reguljärflyget? Den andra funderingen är hur många miljoner i timmen en medlem av en företagsledning måste vara värd för att man ska få ihop en kalkyl som visar på en kostnadsbesparing.

Ett litet försvar för dessa män (för det är väl nästan uteslutande män): bilden på flygplanets interiör ovan, ger intrycket av överdådig lyx. Men för en företagsledare som har kanske 250-300 resdagar om året, så är champagne på flyget tämligen ointressant som löneförmån. Så att dessa män ska kunna resa bekvämt tycker jag är självklart. Även en högavlönad VD har rätt till en bra arbetsmiljö. Frågan är om det inte kan ordnas även i Business class på reguljärflyget.

Artiklar: DN, E24-1, E24-2, AB, AV
Bloggar: 1, 2, 3

Uppdatering: Om man nu ska vara petnoga med detaljerna så är det två bolag som håller i företagens jetplan. Blue Chip Jet, grundat 1997 och ägs av AB Volvo (40%), Ericsson (45%), Skandia (10%), Volvo PV (5%). Blue Chip Jet II, grundat 2006 och ägs av AB Volvo (50%) och Ericsson (50%)

Exteriör av ett område där det faktiskt bor riktiga människor.

I senaste numret av tidningen Humanisten (April 2009), finns en förträfflig essä av filosofen Peter Singer., ur vilken jag här snott några takter (för dem som vill läsa mer så rekommenderar jag att antingen skaffa tidningen eller köpa Peter Singers bok ”Det liv du kan rädda” som utkommer under våren).

Världsbanken har definierat gränsen för extrem fattigdom vid 1.25 US dollar om dagen. Och då menas den köpkraft 1.25 US dollar har i USA. Idag lever 1 miljard människor på eller under den gränsen. I västvärlden är fattigdomen relativ. I USA t.ex. har 97% av alla ”fattiga” färg-TV och 75% har bil.

En man i Ghana beskriver för en forskare: ” Ta t.ex. den här lille pojken som dog i morse. Han dog i mässlingen. Vi vet alla att han kunde ha botats på sjukhuset. Men föräldrarna hade inga pengar och därför fick den lille dö en långsam och smärtfylld död, inte av mässlingen utan av fattigdom."

Det är ett barn. Men det händer 27 000 barn varje dag. Några dör därför att de inte får mat, ännu fler dör av mässling, malaria, diarré, lunginflammation och andra sjukdomar för vilken det finns enkel bot och i de flesta fall billiga förebyggande mediciner och vacciner.

Modeskaparen Deborah Lindquist uppger att kvinnor i genomsnitt äger kläder för över 600 dollar som de inte använt de senaste 12 månaderna. (Motsvarande siffror för mäns verktyg och andra leksaker kan man nog också få fram).

Peter Singers slutkläm på essän svider nog för de flesta: ”De flesta av oss är absolut säkra på att vi inte skulle tveka att rädda ett drunknande barn även om det stod oss dyrt. Men medan tusentals barn dör varje dag lägger vi pengar på saker och ting som vi tar för givna och knappt skulle märka om de försvann.”

Mina cellgiftsbehandlingar kostar en sisådär 50 000-150 000 kronor, min transplantation kommer kosta närmare 1 000 000 kronor. Man funderar varför en halvfet 46 åring skulle vara värd så mycket mer. Pengar som skulle kunna ge 1000-tals barn malariatabletter eller vaccination mot mässlingen.

Man kan inte ta på sig all världens problem, men man får heller inte glömma bort dem. Och något problem kan man faktiskt själv hjälpa till med.

Länkar: Humanisten, Bidra.Nu, Barncancerfonden

Ett barn i ett flyktingläger i Darfur