Det känns lite märkligt. Imorgon kl. 10.00 ska jag vara på Huddinge Sjukhus (Avdelning B87, Karolinska Universitetssjukhuset, Hudding, 141 86 Stockholm. Skicka gärna ett kort, men inga blommor, choklad, miljondonationer).
Som vanligt så känner jag mig rätt pigg och frisk så här inför inskrivningen. Med gårdagens friska blod så har jag piggnat till. Tim får följa med vid inskrivningen. Cellgiftskuren börjar på lördag. Förmodligen kommer jag må förhållandevis ok de närmaste 10 dagarna, sen börjar det. Så bloggandet får bli i mån av tid och ork, även om jag borde ha mycket tid, så kan det bli lite körigt ibland mellan alla blodprover, strålningar och medicineringar.
Inlägg
3 kommentarer:
jag blir nöjd om du så bara skriver "jag lever än" då och då! kanske illa uttryckt men jag vet att du har självdistans!
OK, jag har tyvärr haft lite kort om bloggtid på senare men har nu i em kommit i kapp på din blogg o inser att du inte har dina mest underhållande veckor i livet framför dig. Vill gärna säga att jag är definitivt en av dina läsare som imponerat och roat lagt din blogg som en favorit. Imponerad över din talang och ditt engagemang och road av innehållets blandade karaktär och din strålande humor.
Är själv anhörig till mamma med obotlig cancer och förstår delvis från ett utomståendeperspektiv vad du och dina nära går igenom. Hoppas verkligen att du får underhållande hallisar och att du mår så bra som möjligt under, vad jag hoppas och håller tummarna för, en lyckad transpl. O skulle det inte bli helt lyckat denna gången så misströsta inte - jag kommer att ha en moderkaka att bjussa på i mitten på september!
Allt gott tills du har energi att blogga igen!
Håll ut du tappra man av ord!
/Caroline
Helena!
Det verkar som du får stå ut med mina längre och mer frekventa blogginlägg ett tag till. På gott och ont.
Caroline: Tack för de snälla orden. Jag är fortfarande lite i chock över att så många funnit mitt vardagsklotter så underhållande. Särskilt som jag i mitt yrkesliv sysslar med något så totalt annorlunda. Men, jätteroligt är det med alla lovord, som jag suger i mig helhjärtat trots att mitt lutheranska jantelagsjag försöker uppvisa ett nä-men-inte-kan-väl-lilla-jag- klädsam ödmjukhet.
Skicka en kommentar