torsdag 26 mars 2009

Kvinnocancerfonden

Först måste jag förklara att jag inte vill att man ska satsa mindre på forskning kring någon cancerform, inte heller att jag har något emot kvinnor. Genusforskning kan jag dock tycka ibland går lite över styr.

Jag har last igenom Cancerfondens rapport 2009. Det är en sorlig läsning, inte bara för att cancer är vad det är, utan för att man så ensidigt fokuserar på bröstcancer och gynekologisk cancer över 20 sidor av rapporten handlar enbart om gynekologisk och livmoderhalscancer (1-2 sidor enbart om prostatacancer).

Man sprider en bild av att bröstcancer är den vanligaste och dödligaste cancerformen med uttryck som att ”var tionde kvinna drabbas av gynekologisk cancer. Det gör det till den största gruppen efter bröstcancer”. Man nämner inte att explicit att prostatacancer är 25% vanligare bland män än bröstcancer hos kvinnor, att dödligheten i prostatacancer är dubbelt så hög hos män som bröstcancer hos kvinnor, att ökningstakten av cancer hos män är 50% högre än ökningstakten hos kvinnor. Att screening för cancer enbart förekommer för kvinnliga cancerformer, osv osv.

På ett ställe i rapportern tar man sig för att försöka uppskatta antalet cancerfall i världen och lyckas nu få till det att bröstcancer är dubbelt så vanligt och dubbelt så dödligt som prostatacancer. Utan annan förklaring än att män i tredje världen inte får prostatacancer lika ofta som i väst. Man undrar vad syftet är med sådana gissningar.

Det är svårt att hitta förklaring till detta. Och med risk för att låta konspiratorisk, men har man väl börjat skönja den här snedfördelningen så blir den så uppenbar. I förrgår i TV4-nyheterna rapporterades det om kvinnors risk för infertilitet efter cellgiftsbehandling. Inte ett ord nämndes att det är exakt samma problem för män och lösningen densamma, infrysning. Tidigare i år var det om kvinnor och lungcancer, fortfarande inte ett ord om att fler män får lungcancer.

Man slår sig också för bröstet och säger att Svensk cancerforskning är framgångsrik, med tillägget, för att vara ett så litet land. Sverige lägger ner mer på att utbilda soldater för utlandstjänstgöring än man gör på cancerforskning. Om storleken hade någon relevans borde väl Lichtenstein, Luxemburg och San Marino vara i framkanten av cancerforskningen.

I ett annat pressmeddelande går cancerfonden ut och säger att man nu ska satsa 25 miljoner extra på bröst- och prostatacancer. Fördelningen: 10 anslag beviljas bröstcancerforskning och 7 prostatacancerforskning. Varför?

Kanske är det dags för en manlig generalsekreterare i Cancerfonden, en som fokuserar på cancer snarare än genus.

Artiklar/länkar: Cancerfonden1, Cancerfonden2, Newsdesk1, Newsdesk2, DN, AB1, AB2,

En bra TED-video om varför människor tycker det kan vara ok att fuska och ibland stjäla.
Dan Ariely: Why we think it’s OK to cheat and steal (sometimes)

4 kommentarer:

Anne sa...

Hej
Vill ju inte vara en besserwisser men visst är det så att prostatacancer i högre grad drabbar män i 60 - 70 årsåldern??
Kanske handlar det inte enbart om genustänkande utan kanske även en viss tanke skänks åt åldersperspektivet...
Låter nog hemskt men jag tror att vården är beredda att satsa mer på yngre patienter. Jag ka nfaktiskt tycka att det är rätt på ett sätt men fel på ett annat. Myntet har ju alltid 2 sidor. Beklagligt är det att man fokuserar lite för mycket på båda dessa cancerformer när det finns så många andra som behöver lyftas fram, tex mag- och tarmcancer, blodcancer osv....
Sitter själv i vårdhysterin, dock ej med cancer utan en lungsjukdom som gör att jag tappar lungkapacitet. Har idag ca 30% kvar och det är inget kul vill jag lova...
Kram
Anne 39år med 2 små barn

David sa...

Hej Anne,
visst skulle åldern kunna vara en del av problemet. Men samtidigt är det så flagrant att man helt undviker frågan. Förra årets årsredovisning från Cancerfonden innehöll nästa bara information om bröstcancergalan och rosa bandet kampanjen. Det finns dessutom en undergrupp till cancerfonden som heter bröstcancerfonden (liksom det finns för en massa andra cancerformer), alltså ytterligare ett skäl till varför cancerfonden borde vara mer neutral. På direkt fråga till Cancerfonden så erkände man då att man valt att fokusera på bröstcancer. Frågan är bara om det är ett beslut som permanentas. Det handlar inte bara om en ideell organisation eftersom Cancerfonden är de som fördelar mest till cancerforskningen och dessutom är en organisation med PR/Lobby/Informationsresurser som få andra cancerfonder.

Tråkigt med din sjukdom. Vi behöver satsa mer på forskning, och givetvis inte bara cancer utan alla svåra sjukdomar.
kram
David

helena sa...

Jag tänker framför allt på vad Dan Ariely säger ang. sköterskorna. De drar snabbt och förvisso smärtsamt av bandagen från honom, men kanske har de en baktanke med det; att aktivera kroppens eget försvar/bot mot smärta på samma sätt som man gör via sterila kvaddlar inför en förlossning. Kvaddlarna (saltlösningen) gör så fruktansvärt, vansinnigt ont att kroppen ett tag efteråt blir "immun" mot smärta, för egen maskin. Bara en tanke.
Du har för övrigt gjort mig lite beroende av Ted.com!

Anne sa...

Hej igen!
Nä visst kan jag hålla med dig om att det är snedfördelat. En del av satsningen kan hänga ihop med det du skriver om PR. Det är lättare att ha ett ansikte utåt om man är drabbad av bröstcancer om man då jämför med exempelvis tjocktarmscancer. Det finns säkert en hel del av tabubeläggning och sänkt själkänsla bakom en del cancerdiagnoser.
Jag skulle även tycka att det vore på sin plats med en screening av barn där man tar rätt på barnets genetiska uppsättning. Det finns sp många sjukdomar som man kan leva ganska normalt med OM man får de rätta betingelserna och kunskap. Detta skulle ju även medföra att man kan få genetisk rådgivning den dagen man står inför att skaffa barn. Vi lever ju tydligen i ett samhälle där även kön kan vara avgörande för en avslutad eller oavslutad graviditet. Då tycker jag personligen att vi även borde få "äga" vår genuppsättning för att kunna ta tillvara våra liv.
Som du säkert förstår så är min sjukdom genetiskt betingad och detta medför att jag fört skiten vidare pga sjukvårdens negligerande inställning till DNAtestning. I mitt fall tycks man luta sig på det faktum att "det är ju inte så många som drabbas, tror vi". Jaha och det ska man tacka för och bara acceptera???
Nä fy f*n för vissa sidor inom vårt sjukvårdssystem.
Kram tebax
Anne