Ol'fartnapping

Fredagsunderhållning
Vad Äcklet av Jean-Paul Sartre
Typ Radioteater från 1963 regi av och i huvudrollen Ulf Palme
Var Karolinska sjukhuset, avdelning B15

Och hur hamnade man där då?

Torsdag mådde jag prima. Fredag morgon hade något tungt kört över mig under natten. Jag gick i princip inte ur sängen förrän framåt 3-tiden när jag var tvungen att åka till KS för blodprovstagning. Jag kände mig lite frusen, och satt på sängen på dagvården med täckjackan på mig. Det var väl det som avslöjade mig. Sjuksköterskan var snabbt framme med termometern och med sitt alltid käcka, ”nä nu måste vi kolla tempen”. Hon tryckte in sin apparat i örat på mig (Vilket får mig att tänka på en Lindeman-sketch med Hasse Alfredsson. Den hette något i stil med Ufo-forskare Valfrid Lindeman. Han berättade om när ett tefat landade vid OK-macken på Lidingö och hur marsianerna gick ut och såg dessa vidunderliga monster, som de sedan rapporterade hem om. De var stora fyrkantiga, som lådor, med glas framför ansiktet och världens längsta könsorgan, instoppade i örat).

Nåväl, apparaten i mitt öra visade inte mer än 37.8. Ingen feber alltså, även om jag vanligtvis brukar ligga på 36.5-37 grader, men tempen hade sakta tuggat sig uppåt under dagen och det var väl det som fick mig att frysa. Så för att ta det säkra före det osäkra lades jag in för observation. När mina blodvärden sedan kom så visade det sig att blodplättarna/trobmocyterna var nere på 5 igen och HB/röda var nere under 80, så det blev transfusion. Två röda och en gul (ja, blodplättar är gula).

Så, fick dela rum med en ryss som inte talade Svenska. Så jag lät bli att slå på TVn. Kvar fanns bara radion med en kudd-högtalare.

Så det blev radioteater. Jag hade påbörjat boken i somras, men inte kommit så långt. Min pocketversion hade så liten text att det blev för ansträngande för ögonen. Så nu kunde man ju alltid hävda att man läst Sartre, trots att man bara legat och fått det inmata. Fast jag har ju sådana problem med radio och ljudböcker. Antingen somnar jag eller så börjar jag fundera på något helt annat. Så, jag kan nog fortfarande inte hävda att jag läst eller förstått Äcklet av Jean-Paul Sartre.

Glöm nu inte att ni exakt klockan två i natt gå upp på vinden eller ut i garaget och ställa fram trädgårdsmöblerna.