(Short english version below)
Jag mår väl rätt bra egentligen, sedan jag kom hem från den senaste cellgiftsbehandlingen. Lite illamående, väldigt trött, och lågt blodtryck/HB som gör mig anfådd vid minsta ansträngning. Och då menar jag minsta (som att koka kaffe). Vilket dock inte hindrade mig från att ställa mig och baka vetebröd igår kväll klockan 23.
Nu väntar jag som vanligt på att bli neutropen (inga vita - dåligt immunförsvar) och på att trombocyterna ska dyka. Den här gången får jag heller inte hjälpa upp immunförsvaret med Neupogen sprutor förrän jag gjort min PET/CT-scan i slutet av månaden. Så det blir väl till att hålla sig inne. Snart kommer väl alla kallelser till KS i Huddinge: medicinsk tandvård, lung-och hjärtröntgen, operera in ny dubbelkatet i ljumsken osv. Så det blir nog ändå inte så mycket rast och vila innan transplantationen.
English Version
I have been feeling quite ok since my last chemo session. Some nausea, very tired, low blood pressure/haemoglobin, which makes me have to catch my breath even after the slightest effort (like brewing coffee or walking 50 metres). Still, it did not stop me from baking buns and 11 pm yesterday.
Now I am waiting for my blood count to drop, both the white and the platelets. And this time I am not allowed to help up the white by giving myself Neupogen shots, at least not until I have had my PET/CT-scan at the end of this month. So, I will have to stay away from people until then. Soon I will have to go for a number of appointments at the hospital for new examinations, such as dental, x-ray of heart and lungs, putting in a new cathet and so on. So, I guess there will not be that much rest before I start the transplant process.
måndag 23 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ställa sig och baka mitt i natten? Ja, David. Du är sjuk. Ska de inte passa på att röntga hjärnan också när de ändå är igång? ;-)
Får du i alla fall träffa din son under dessa dagar där du måste stanna hemma och borta från folk?
Kram!
Ja, fast jag ser det mer som ett friskhetstecken, eller ja, ett normaliseringstecken. Jag är väl inte helt frisk i normala fall heller kan jag tänka.
Jodå, Tim bor hos mig när jag är hemma. Dessutom har jag en ganska strid ström av besökare när blodvärdena inte är alltför dåliga, så jag känner mig inte precis isolerad.
kram
Skicka en kommentar