Onomatopoetiskt

FPLOPP! Det är ljudet av ett flöte som kommer upp till ytan efter att en stor ful fisk har släppt taget. I mitt fall en särdeles jobbig cellgiftsbehandling som fick mig fysiskt däckad. - 6 kg på en vecka platsar nog i de flesta veckotidningar. Men efter 3 dagar på KS och en 6-pack hemo-special (3 påsar vätska, 2 påsar blod och 1 påse trombocyter), är jag nu back in business. Lite sliten men avsevärt mycket bättre.

Dagens påhopp gäller givetvis Gammelmedia och dess främsta företrädare gammelgäddan Guillou, men även hans kollega Anders Rönmark (efter en artikel i senaste numret av Axess).

Frågan är om en traditionell journalist (läs gammeljournalist), dvs en person som gått nödig högskoleutbilning, slitit några hundår på någon av Stockholmstidningarna, medlem av journalistförbundet samt andra för skrået nödvändiga attribut, generellt sett producerar "sanningar" (Guillou) och journalistik med djup och kvalitet (Ander Rönmark, Axess nr 2 2009).

I gårdagens Babel satt en däst Guillou och ojade sig över alla bloggare som snattrande tonårsblondiner och han minsann studerat journalistik i flera år och detta garanterade att han, som en "riktig journalist", står för sanningen, medan en bloggare vet man inte vad de hittar på. Han var påtagligt störd av benämningen gammelmedia, vilket självklart fick alla att använda sig av uttrycket till gammelgäddans förtret.

En sanning Jan Guillou skrev för ganska många år sedan var: "Det sammanlagda intrycket är alltså, för att göra en absolut rättvis jämförelse, att förhållandena på Abu Ghraib var bättre än de är på svenska fängelser. Ändå är det Irak som i världen framstår som en av de värsta fängelseregimerna som finns och Sverige som framstår som det humanaste fångvårdslandet i världen. Detta är fullkomligt absurt." Som "riktig" journalist baserar sig självklart Guillou detta uttalande på långtgående komparativa studier av kriminalvårdssystemet i Irak på 70-talet och i Sverige, och är därmed helt sant.

När det sedan gäller djupet i traditionell media, så är det det jag slås av varje gång jag öppnar en Metro eller en City. Det är djupet som får mig att suga på varje stavelse i dessa analyser och därefter stirra frånvarande ut genom tunnelbanefönstret i reflektion över det nyss lästa.

Och kvalitet ska vi bara inte tala om. I dagens Expressen kan man läsa en djuplodande artikel om antalet bakterier i smink. Att Helena Rubinstein collagenist anti wrinkle innehåller mindre än 10 bakterier eller jäst-eller mögelsvampar per 0.1 gram de e kvalitetsjournalistik det.

Nej, sanningen är nog att det finns goda och mindre goda skribenter både bland bloggare och bland "utbildade" journalister. Därför finns det heller inget skäl att döma ut den ena gruppen gentemot den andra. Några Leg.Journ vill vi nog inte ha.

Artiklar: NM1, NM2, NM3 , NM4, NM5

Bloggare 1, 2, 3, 4, 5