Kvinnocancerfonden

Först måste jag förklara att jag inte vill att man ska satsa mindre på forskning kring någon cancerform, inte heller att jag har något emot kvinnor. Genusforskning kan jag dock tycka ibland går lite över styr.

Jag har last igenom Cancerfondens rapport 2009. Det är en sorlig läsning, inte bara för att cancer är vad det är, utan för att man så ensidigt fokuserar på bröstcancer och gynekologisk cancer över 20 sidor av rapporten handlar enbart om gynekologisk och livmoderhalscancer (1-2 sidor enbart om prostatacancer).

Man sprider en bild av att bröstcancer är den vanligaste och dödligaste cancerformen med uttryck som att ”var tionde kvinna drabbas av gynekologisk cancer. Det gör det till den största gruppen efter bröstcancer”. Man nämner inte att explicit att prostatacancer är 25% vanligare bland män än bröstcancer hos kvinnor, att dödligheten i prostatacancer är dubbelt så hög hos män som bröstcancer hos kvinnor, att ökningstakten av cancer hos män är 50% högre än ökningstakten hos kvinnor. Att screening för cancer enbart förekommer för kvinnliga cancerformer, osv osv.

På ett ställe i rapportern tar man sig för att försöka uppskatta antalet cancerfall i världen och lyckas nu få till det att bröstcancer är dubbelt så vanligt och dubbelt så dödligt som prostatacancer. Utan annan förklaring än att män i tredje världen inte får prostatacancer lika ofta som i väst. Man undrar vad syftet är med sådana gissningar.

Det är svårt att hitta förklaring till detta. Och med risk för att låta konspiratorisk, men har man väl börjat skönja den här snedfördelningen så blir den så uppenbar. I förrgår i TV4-nyheterna rapporterades det om kvinnors risk för infertilitet efter cellgiftsbehandling. Inte ett ord nämndes att det är exakt samma problem för män och lösningen densamma, infrysning. Tidigare i år var det om kvinnor och lungcancer, fortfarande inte ett ord om att fler män får lungcancer.

Man slår sig också för bröstet och säger att Svensk cancerforskning är framgångsrik, med tillägget, för att vara ett så litet land. Sverige lägger ner mer på att utbilda soldater för utlandstjänstgöring än man gör på cancerforskning. Om storleken hade någon relevans borde väl Lichtenstein, Luxemburg och San Marino vara i framkanten av cancerforskningen.

I ett annat pressmeddelande går cancerfonden ut och säger att man nu ska satsa 25 miljoner extra på bröst- och prostatacancer. Fördelningen: 10 anslag beviljas bröstcancerforskning och 7 prostatacancerforskning. Varför?

Kanske är det dags för en manlig generalsekreterare i Cancerfonden, en som fokuserar på cancer snarare än genus.

Artiklar/länkar: Cancerfonden1, Cancerfonden2, Newsdesk1, Newsdesk2, DN, AB1, AB2,

En bra TED-video om varför människor tycker det kan vara ok att fuska och ibland stjäla.
Dan Ariely: Why we think it’s OK to cheat and steal (sometimes)