Igår lördag var en bra dag, den första på länge. Jag var in till KS på morgonen för provtagning (resultat som förväntat). Och sedan kom Anki och Totte på besök. Ett par jag lärt känna via Facebook. Fantastiskt roligt. Inte bara det faktum att man hittat nya vänner som man annars aldrig hade sprungit på, men också att träffa någon i samma situation. Sen är de fantastiska underbara och varma människor. Så att träffa dem lyfte hela min dag. På kvällen pratade jag med min bror. Även om jag inte varit så oroad så kändes det ändå skönt att påbörja en diskussion om donation. Men det är många steg kvar. Vi vet inte om han har rätt typ ännu.
Nåväl, eftersom jag mår bättre nu, så kanske jag kommer igång med mina sedvanliga lite elaka blogginlägg igen.
Jag tror dessutom att jag hittat förklaringen varför jag tycker att Landstingets sjukreseväxel (outsourcad till Moldavien) är så fruktansvärt usel. Moldavien har världens minst lyckliga människor.
English version
Saturday was a really good day, the first one for a long time. In the morning I went into hospital to take some bloodtests (results as expected),and then I got a visit from a couple that I have met through Facebook. She has the same type of lymphoma, and I guess that we had never met ifit had not been for facebook or the lymphoma. I felt really great toto meet them. They were such kind and warm people they really made my day.In the evening I spoke with my brother about the possible bonemarrowdonation. It felt great to at least have started the discussion. Stillthere is a lot remaning. First is to check if Robert at all hasthe right blood type or not.
So, feeling much better, I might start doing my usual grumpyblogpostings, complaining about everything.
To start with, I think I have discovered why I think the people handlingthe hospital transportation (the phone exchange has been outsourced toMoldavia). Apparently Moldavia has the worlds least happy people.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar