(English version below)
Ännu en gång har jag kommit till apoteket och fått svaret att medicinen som skrivits ut akut är slut på det apoteket. Man erbjuder mig att antingen ta hem det (det tar en vecka), skicka det via posten (tar 10 dagar) eller så kan jag ringa till något annat apotek och se om det finns där. Någon möjlighet att apoteket självt kontrollerar vilket annat apotek har medicinen och sedan budar över den till det aktuella apoteket eller mot en extra ersättning hem till kunden finns inte.
Nu ska jag i ärlighetens namn säga att den i personalen som hanterade mitt recept var mycket tillmötesgående, även om jag inte riktigt tog hennes erbjudande att på sin lunch åka över och hämta medicinen på det andra apoteket, på allvar. Men det visar på att det finns personal med en kundorienterad syn trots att de arbetar i en organisation efter en traditionell öststatsmodell.
I Sveriges huvudstad finns Ett jourapotek. Jag tror dessutom att det är Sveriges enda nattöppna apotek. Hur man gör i resten av landet där apoteket mer liknar en avdelning på Ellos, där sjukdomar ska planeras i god tid i förväg så att mediciner kan beställas och levereras vid något utlämningsställe 3 veckor senare 12 mil bort.
När man väl kommer till Apotekets jourbutik, så tar man en kölapp och sätter sig och väntar i 3 evigheter. Därefter går man till en kassa och lämnar id och recept. Apotekaren skriver ut 35 små klisterlappar, 5 ska sitta på medicinen du får, resten klistras på andra lappar och hälften tycks slängas bort. Man får sedan gå och sätta sig och vänta medans receptet ”expedieras” (dvs. lapparna ska klistras och små krumelurer skrivas på lapparna). Därefter får man en liten påse som sedan ska betalas. Hela processen påminner mig och när jag var i Rumänien på 80-talet och skulle handla något.
Så trots att apoteken alltid tycks vara överfulla av personal, så tar allt lång tid. Samtidigt kan man på den icke-receptbelagda avdelningen få stå och vänta länge därför att apotekaren just håller på att presentera apotekets sortiment av Body Lotion till någon dam. Och äntligen efter 15 minuters privat demonstration så beslutar sig damen för den märkeslösa förpackningen av lotion för medelålders halvfet deprimerad hy à 69 kronor. Visserligen finns det ett både större och bättre sortiment på i stort sett alla större livsmedelsaffärer, varuhus och kosmetikbutiker, men där har förstås en expedit inte 15-20 minuter att stå och babbla med varje kund.
Det är klart att jag gnäller på apoteket, trots att jag ändå klarat mig väl eftersom jag både är ung, frisk, stark, och dessutom får åka taxi med Ericsson rabatt, men om en kund faktiskt är sjuk, ensamstående, fattig och saknar bil. Då får hon eller han snällt sätta sig, kanske sent på natten, kanske med sitt lilla barn och åka tunnelbana in till t-centralen för att få ut sin medicin.
Nej, självklart måste man kunna köpa medicin på fler ställen, på ställen som ger service, och självklart måste det finnas apotek i anslutning till sjukhus med akutmottagning.
Efter tre år kommer nu förhoppningsvis i juli i år en lag att träda i kraft som ger oss ett större utbud av apoteksservice och att vi slipper ha det gemensamt med Albanien, Kuba och Nordkorea, att ha ett apoteksmonopol. (Länk1, Länk2)
English Version
Today’s blog post is about the fact that Sweden still has a state monopoly on selling medicines. This is something that we share with a few other countries such as Albania, Cuba and North Korea.
I was today told my local pharmacy was out of the medicine I got prescribed at the ER on Sunday. That meant that I had to find another pharmacy to get the medicine. I do not find this acceptable. Even if I can cope with it, a person who is really sick, single, poor and, do not own a car would have a big problem with this. Also the fact that there is only one pharmacy in Sweden that is open 24/7, suggest that we should get rid of the state monopoly.
Now there is a new law that is planned to be put in place mid-2009 that will hopefully privatize all or part of the pharmacies.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar