När jag åkte taxin hem, på fredagskvällen så slog det mig att, hag hade cancer, diabetes, blodproppar,neuropati, var nyopererad och full ned cellgifter, men det jag kände, utöver tröttheten, var kaxighet. "Spik i foten, ha!".
Pessimismen är en filosofi som hade sin storhetstid vid förra sekelskiftet. Även om författaren Torgny Lindgren säger att han ".. vill ge pessimisten ett ansikte - ett glatt ansikte", så är han inget mot de verkliga pessimisterna.
Filosofen och skriftställaren Eduard von Hartmann (1842-1906) ansåg att väldsutvecklingens mål var världens förintelse för då fick alla lidande människor frid. Han var positiv till den tekniska utvecklingen, eftersom den skulle snabba upp processen mot självförintelse. Kul snubbe.
För den som är intresserad av Hartmann, så skrev han en "översikt över sin filosofi, i 8 band på tyska.
Men även om alla inte kommer upp i Hartmanns klass när det gäller pessimism, så finns det hos en del en pessimistisk grundinställning. Jag vet inte om det var den jag skymtade när jag pratade med min nya läkare i torsdags.
Vi kom in på stamcellsskörd, och flera gånger under diskussionen så sa hon "OM vi lyckas får tillräckligt med stamceller", ungefär som att det brukar vi inte. Jag tror inte det var medvetet utan snarare ett uttryck för vetenskaplig försiktighet i formuleringen. Överläkaren på St Göran uttryckte det snarare som att stamcellstransplantationen lyckas man alltid med,sen kan det finnas andra saker som kan gå fel.
Men efter att hört dessa tre "om" så börjar man fundera förstås. Men lyckades väl slå bort det.
Nä, optimism är bättre. Jag tyckte det var intressant att höra att demokraternas konvent, är medvetet upplagd som om det vore ett firande av att de redan vunnit presidentvalet. Det skapar en motivation och en vinnarinstinkt hos deltagarna.
--
Cellgifterna i den här omgången känns starkare. Det är de inte, men de ackumuleras i kroppen. Känner mig tröttare änvanligt och illamående, vilket jag inte känt av tidigare. Dessutom blir man rent generellt lite groggy och ser suddigt.Men till fredag borde det värsta ha gått över. Så, börjar mina bloggar bli allt för svamliga, osammanhängande eller tråkiga, så beror det förstås på cellgifterna och inte på mina intellektuella tillkortakommanden.. förstås.
English version
When I sat in the taxi on my way home yesterday, it hit me that despite the fact that I have cancer, diabetes, blood clots,neuropathy, just had surgery, and full of chemo, I felt rather cocky than anything else (well apart from tired that is).
Pessimism is actually a philosophy that was at its greatest around 1900. One of the greatest pessimists (maybe besides fromSchopenhauer) was Edouard von Hartmann (1842-1906), He thought that the overall purpose of world development was the total destruction of the world, because that would mean that all the suffering people will then find rest and peace. He was also positive to the technological development, as that would speed up the process to total destruction. Fun guy.
Also, if your are interested, Hartmann wrote an "overview" of his philosophy in 8 volumes.
Well, most pessimists may not be of Hartmanns caliber, but there are quite a few people that seem to have a pessimistic attitude. I do not kow if that is the case with my new doctor that I met on thursday.
We started talking about the stem cell harvest, and several times during the conversation she said "IF, we manage to get enough stem cells" as if there were little chance of that. I am pretty sure that she was unaware of how I might interpret that and that it was probably the scientist way of cautiosly exressing herself. My other doctor at St Göran, (who I think is an optimist) said that stem cell transplants are always successful even though there are other things that might go wrong.
It means quite a difference how things are communicated and expressed. Even if I at first started thinking about the stem cell count, I stopped after awhile and concluded that they will find sufficient number of stem cells.
Well, I prefer optimistm. I found it interesting to hear the the democrats convention that has been going on this week, is plan and structured as if it was a cellebration of them winning the presidential election. It creates a winning attitude as well as motivation.
--
The chemo this time feels stronger. They are not, but they have been accumulating in my body, so that is probably whyI know feel more tired and "hangover". I have been a bit nauseus, drousy and tired. My eyesight is all blurred. ButI hope that all that will go away by friday. So, if the quality of this blog starts to deteriorate it is due to the chemo of course.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar