Not much today

Det har varit lugnt idag. Fick cellgifterna. Lyckligtvis är nu två av dem utbytta mot piller.

Urometixan som tidigare inneburit 4*1 timmes elände varje dag i fem dagar (och på det ständigt nya nålar som ska sättas) är nu 1,5 piller 3 gånger om dagen. Så, det är så mycket enklare.

Det innebär också att jag i praktiken kunde be om nattpermis, och det kanske jag gör i helgen, men just nu är jag bara trött och stannar hellre här än att vara ensam hemma, särskilt som

operationssåret inte är läkt även om det ser bra ut.

Datortomografin blir inte förrän tisdag (för att spara de två nålar jag har, eftersom de sprutar in kontrast med rätt hög fart). Någon tid för operation på KS har jag inte fått men det kan i princip ske när som helst (dock inte i helgen förstås).

Ny kur imorgon, och ev besök av Tim. Ser fram emot det.

I vanliga fall brukar det vara rätt mycket skoj och skämt bland personalen åtminstone med oss

patienter som inte är alltför dåliga. Idag var stämningen mycket lugnare dock. Patienten som övertagit mitt enkel rum hade blivit mycket sämre. Hans familj kom och vakade hela natten och han gick bort tidigt på morgonen.

Jag imponerades av hur personalen hanterade det hela. Inte så att de var nedstämda, de visade bara en sorts lugn respekt, som smittade av sig på alla. Så, det var trots allt en trevlig dag, alla verkade ta det lite lugnare med betoning på verkade.

Port-A-Cath (Subcutan vene cathet)

English version

Not much happened today. I got my first session of chemo. Luckily they have managed two swap two of the IV medicines for pills. Especially the Urometixan that i used to get every 4 hour with the chemo. Which took maybe 10 minutes got get, but then caused pain in my arm for an hour.

But now I get 1,5 pills 3 times. It makes it so much easier, and there is now also the prospect on

being able to go home over night. But I will proably wait until the weekend for that.

The CT scan will not be done until tuesday, to save the two needles I have. The contrast liquid

may affect the needles as it is pushed in quite fast. And there is still no news about the surgery

at KS to get the Port-a-cath in place. So, I guess its just chemo for the time being.

Then maybe Tim is coming tomorrow. I am really looking forward to that.

Usually there is a lot of joking around amongst the staff here. I guess it is a survival strategy as well. Helping them to cope with all the sick people and tragedies that happen.

Today, however they seemed much calmer. The patient that took over my one-bed room, was a patient who had rapidly become worse. His family and relatives came in the evening and stayed all night. He passed away in the early warning.

I was quite impressed how the staff, which is mostly young women, could so quickly establish a

feeling of dignity, calmness, and respect in the whole ward the whole day. Not that they were sad, just showing respect. I was impressed.