Scarred

(English version below)

06.15 Tillbaka på 33:an. Trött som tusan men jag kände mig välkommen. Alla kände igen mig (nya frisyren till trots). Åkte sedan ner till operation för att få den nya ven-kateten.

Kirurgen ojade sig när jag berättade att det tagit nästan 2 timmar att få dit den förra kateten. Efter 1 timme och 45 minuter, så var han klar med operationen. Men någon venkatet hade jag inte fått. Av någon anledning hittade han ingen bra väg in. Så, istället ska jag få åka till Karolinska sjukhuset någon dag (mycket snart hoppas jag) och få en kardiolog att sätta in venkateten (de har en annan utrustning som gör att de kan se bättre och därmed lättare få in den).

Så, fullproppad med morfin och annat godis och med 2 ny ärr (som är4 gånger längre än de förra) kördes jag upp på avdelningen. Jag fick enkel rum den här gången (perfekt tänkte jag). Jag fick behålla rummet i 2 timmar, sedan behövde de det för en annan patient. Otur, men jag har full förståelse. Hamnade i ett dubbelrum med en äldre farbror som till min glädje inte är dement. (tänk vad man kan bli glad för nuförtiden)

Ja, imorgon blir det cellgifter i en nål i armen. Jag lyckades övertala läkaren att ge mig två av medicinerna som tabletter istället. Bl.a.helvetes-medicinen Urometixan, som jag får så ont av när den injiceras (jag har i och för sig hört att det är en hel del problem med tabletterna också, men de innebär också att jag förmodligen kan få kvällspermissioner. Imorgon blir det också en ny datortomografi för att se om de första cellgifterna haft någon effekt. Det är i och för sig ganska tidigt (man brukar vänta avsevärt längre, så jag blir inte besviken om det inte märks så mycket).

Och sen får vi se när det blir ny operation.

Min bild av en människa med cancer har alltid varit någon som är mager och hålögd.Så, varför håller jag på att transformeras till en budda-figur. Långtidsanvändning av kortison kan ge en biverkan som kallas "Cushings syndrome", som innebär ökad fettansamling i ansiktet (månansikte) samt runt midjan (precis det jag behöver). En annan biverkan är ökad aptit (också något jag längtat efter). Och slutligen flintskalligheten.Sen blir det ju inte bättre av att en av mina favoritställningar är att sitta med benen i kors och en kudde på magen.

Jag vet inte om det är detta som går hem hos kvinnorna på det här stället, men idag var första gången som jag låg i en säng och hade fyra unga kvinnor stående runt om och klämde på mig.Kan också vara att de skulle ta blodprover och hade väldigt svårt att hitta något bra ställe att sticka mig. Men såna rationella förklaringar är så tråkiga.

English version

06.15 am, back att ward 33. Very tired, but I felt really welcome. Everyone recognised me (despite my new hairdo) ,and wellcomed me.

I was then sent down to surgery to get the new cathet inserted. I told the surgeon that the last time it had taken almost two hours to get it in place. He was amazed and said that he expected it to take the usual 30 minutes.

After 1 hour 45 minutes the surgery was finished. But no cathet. For some reason they had not managed to find a way in to my central veins. So, instead I will have to do it all over again in the next few days in another hospital where a cardiologist will do the surgery.

So, full of morphine and other interesting stuff and with 2 new scars (4 times as big as the last ones)I was brought back to the ward.This time I got a single room (perfect I thought, now I will be able to sleep much better). I got to keep the room for 2 hours and then I was moved into a room for 2. The other patient in the room is an elderly gentleman.

Tomorrow I will get chemo through a needle in the arm. I manage to talk my doctor into replacing two of the medicins with pills. Among them the hellish Urometixan that is so painful (at least for me)to get through an IV. I have heard that the pills are not that great either though. But getting those as pills will mean that I might be able to go home some evenings (the IV is otherwise given every4 hours).Tomorrow I wil also have a CT-scan. It is a bit early and I would not be that worried if it does not show any results. But I am feeling a bit less swollen so there might be some positive signs. And then I will hopefully get a date for the new surgery. I just hope it is this week.

My picture of a person with cancer always used to be someone who is very thin. So I do not really understand why I am slowly being transformed into a budda-figure. One side-effect of cortison is called Cushings syndrome, which means that fat is gathered in the face and around the waist (justwhat I need), then of course there is the increased apetite (also something that I desperately need). In addition to that you have the baldness. So, the only part that I am responsible for is the fact that I like to sit legs crossed, on the bed with a pillow on my lap.
Maybe this is why all the young ladies working here go wild around me. Today for the first time everI had 4 young beautiful ladies standing around my bed, all of them touching and poking. It could of course also be the fact that they where trying to take some blod but did not manage to find a got spot to get it from. But these rational explanations are so boring arent they?