torsdag 28 augusti 2008

Chaotic

Så budet var, inläggning på 33an på St.Göran. Sen ringde min doktor och sa att man hade problem med bemanningen i helgen, så det blir Karolinska i Huddinge istället. Där rök, nattpermisarna tänkte jag (även om jag får permis, så är det inte lönt att sitta och åka fram och tillbaka). Sen gick det någon timme, så ringde de från Karolinska, Solna och sa att jag skulle dit istället och få cellgiftskuren på dagvården. Dvs garanterad nattpermis, jag behöver inte ens vara där hela dagarna, utan skulle komma på torsdag 11.00, köra kuren och sen få åka hem troligen vid 16.00.

Så, nu behövde jag bara fixa med diabetes dagvården där jag skulle vara 10.00-15.00 på torsdag (dvs idag). Efter några samtal så löste sig det också. Det är lite struligt med insulinet, när jag får cellgifter så får jag en stor dos kortison också, så jag måste öka insulet bara för det.

Väl på KS, som är STÖRRRREE än St Göran (St. Göran 4 platser på sin dagvård, här är det väl 24), hade man redan beslutat att ta bort det extra kortisonet, men å andra sidan så hade de blandat ut cellgifterna i glukos (sockervatten) istället för i saltvatten, men det skulle väl fungera.

Man började också diskutera om man skulle tidigarelägga min Port-A-Cath operation och göra den här i Solna istället. Vid 12.00 var det lunch, undersköterskan var iväg för att ordna min lunch, så jag tog min extrastora insulindos. Då kommer hon tillbaka tillsammans med sjuksköterskan som säger att jag ska göra Port-A-Cath operation idag, så jag måste vara fastande. Jag hade i alla fall fått i mig en banan vid 11.00.

13.30 rullar jag in på operation, äntligen ska man få en Port-A-Cath och slippa alla nålar. När jag berättar att jag ätit en banan 11.00, blir narkossköterskan sur, man ska ha varit fastande i helst 6 timmar eller åtminstone 4 timmar innan operation. Det innbär att hon inte kan ge något lugnande eller sövande. Jag nöjer mig dock med att de trots allt kan ge bedövning.

Så, nu sätter man igång och försöker få dit en katet. Kirurgen, som tror sig kunna hitta ett bra kärl på samma sida som de försökte förra gången, får lite problem, ytterligare en kirurg kallas in.
16.00 rullas jag ut från operation utan Port-A-Cath. Eftersom jag fått max-dosen av bedövningsmedel (ja, jag gnäller så fort jag tror att det finns chans att jag kanske får ont), kan de inte försöka på andra sidan (vilket jag är glad över). Men ev, ska de försöka igen på fredag.
Sa jag det? Eftersom operationen görs på eftermiddagen så måste jag ligga kvar över natten.

Nu är jag körd tillbaka till avdelningen. Blodsockret är på all-time low. Går det lägre får jag väl be om en Alladin ask eller nåt.

Om St. Görans avd 33 är 2-stjärning, så är KS 4-stjärnig. Här får jag enkelrum (ingen kingsize binge, inget barskåp men hyfsad roomservice), tv på rummet (à 40 spänn dygnet), och 54 Mbits WLAN (yes!!).

Men det finns väl ett litet hopp om att komma hem imorgon kväll. Frågan är bara hur många ny ärr jag kommer ha med mig hem.


English version

So, the instruction was to check in as in-patient at St Gorans hospital. Then my doctor called again. He explained that ward 33 was pretty full, and they had some staffing problem, especially over the weekend. So, I should go to Karolinska in Hudding for my 5-day chemo session. That had been ok, if it was not for the fact that it is quite far away, and going home over night is not really feasible. An hour later they called me from Karolinska in Solna, and told me that they had changed again. Now I would get my 5-day chemo session as an out-patient in Solna. Well, it sounded great. It meant that I only had to be there between 11 am to 3 pm every day.
Now I only had to solve the problem that I also needed to be at the diabetes ward on Thursday. That was fixed with a couple phone calls. There is a slight problem with my insulin, as the chemo-sessions also include large doses of cortisone. They told me I just needed to increase the insuline for that.

Karolinska hospital is muuuch bigger than St. Gorans hospital. The day-ward at the medicine clinic at St Gorans can take 4 patients, where Karolinska can take at least 24.
When I got there they had already decided that I should not have the cortisone, but on the other hand, my chemo was mixed in glucose rather than the usual salt-water. But I guessed it should work.

I have an appointment on Monday to get a Port-a-Cath, but now they started talking about getting it done earlier, so it would be easier to handle this chemo-session.

At 12, it was time for lunch, and one of the nurses went to get my lunch. I took the insulin (including the extra dose). Then she came back with another nurse and they told me I would not get any lunch as I was planned for surgery in the afternoon and was not allowed to eat. Well, at least I had a banana at 11 am.

At 1.30 pm, I am on my way to surgery. At last I will get a Port-A-Cath and not have to have all these needles anymore. When I tell them about the banana, they do not look too happy. You are recommended not eat for at least 6 hours prior to surgery, and the absolutely not within 4 hours prior to surgery. So, I will only get local anesthetic (painkiller) but nothing to make me calm or sleepy. I guess that the painkiller part is the most important. Never bothered about the other stuff before so.

So, they start trying to get the catheter in place. The surgeon thinks she can find a good blood vessel on the same side of my chest as the previous surgeon in St Goran. After a while she is not that positive (or should I say, self-confident). It is much trickier than she thought, so she brings in another surgeon.

At 4 pm the surgery is finished. I got a new scar but no Port-a-Cath. They had prepared for cutting on my left side as well, but as they had already given me the maximum dosage of Xylocain (yes, I whine as soon as I think there might be a possible chance that I could feel some sort of pain). But they will try again on Friday possibly.
And of course, today’s surgery also means that I need to stay the night in hospital.

Now I am back in the ward. My blood sugar is at all-time low. I guess if it goes down any further I will have to ask for a box of bonbons or something
Nu är jag körd tillbaka till avdelningen. Blodsockret är på all-time low.

If St Gorans ward 33 is a 2-star ward, the one in Karolinska is 4-star. Here I get a single room (no king-size bed nor a minibar, but room service is quite ok), tv in the room and a 54 Mbit WLAN.

Still, there is some hope that I will be able to go home tomorrow evening. The question is only with how many new scars.

1 kommentar:

Knasigt sa...

hoppas du känner till du kan komma i coma om du fått för lite socker och för mycket insulin. men du är väl påläst. annars kommer du inte att vara pigg nog att komma ihåg att be om din choklad.
att höra om kateters och stick och så gör mig svimfärdig, jag tror JAG behöver nåt lugnande, eller kanske uppiggande..
//oss bloggare emellan