(english version below)
Dagsform: Svamp, illamående, trött, domningar i fötterna, anfåddhet, svullen, taskig syn (ser inte ansiktet på folk som är längre bort än 20 meter), och senare på dagen kommer magen igång med stora "D".
Så, när jag väl lyckats ta mig till sjukhuset är jag helt slut. Datortomografin gick utan problem. Får besked om resultatet om ett par dagar. Efteråt gick jag upp på avdelningen för att vänta på Fredrik (Hematolog 1).
I dagrummet satt en äldre dam (80+), som jag pratat lite med några dagar tidigare. Hon är ursprungligen från Malmberget (Kiruna) och påminner väldigt mycket om en norrländsk kvinnlig författare. Hon är rätt fascinerande att prata med.
Vi utbyter hälsningsfraser: Hej! hur mår du idag? - Inget vidare, och du själv? - Skit.
Efter ett tag så berättar hon att hennes största problem är att hon inte har några läsglasögon.Hon har varit där i över en vecka och har inte kunna läsa något på hela tiden. Nu har hon hört att de möjligen på biblioteket har läsglasögon man kan få låna. Men hela helgen har biblioteket varit stängt, och nu på vardagarna har de bara öppet mellan 12-14. Hon sitter i rullstol ochkan inte ta sig dit själv. Men hon har heller inte lyckats få någon i personalen att gå. Jag säger att det beror nog på att de är överbelastade, och dessutom har de rast mellan 12-13, vilket gör att de bar skulle kunna gå mellan 13-14, då det är full rusning.
Efter ett tag så berättar hon att hennes största problem är att hon inte har några läsglasögon.Hon har varit där i över en vecka och har inte kunna läsa något på hela tiden. Nu har hon hört att de möjligen på biblioteket har läsglasögon man kan få låna. Men hela helgen har biblioteket varit stängt, och nu på vardagarna har de bara öppet mellan 12-14. Hon sitter i rullstol ochkan inte ta sig dit själv. Men hon har heller inte lyckats få någon i personalen att gå. Jag säger att det beror nog på att de är överbelastade, och dessutom har de rast mellan 12-13, vilket gör att de bar skulle kunna gå mellan 13-14, då det är full rusning.
Men så säger jag till henne att hålla ett öga på min ryggsäck. Så springer (ja, bildligt talat), jag ner till bilbioteket, och visst de säljer läsglasögon för 20 kronor. Så jag köper ett par och kommer tillbaka till dagrummet. Hon blir så glad så hon börjar gråta. Och lika glad blir jag, för hur ofta får man tillfälle att göra något så lite som betyder så mycket för någon annan. Efter det sitter vi en lång stund och pratar om svensk litteratur.
Resten av dagen var väntan i dagrummet (Svenska damernas match mot Kanada räddade mig från total tristess). Fredrik hade inte så mycket mer att säga när vi väl träffades, lite nya mediciner, kallelser till blodprovstagning, kallelse till dag-13 laddningen av cellgifter, sen skulle han ringa när resultatet från datortomografin kommer. Han trodde att effekten ska ha varit tillräcklig så att jag snabbt kan föras över till Karolinska.
(Jag har slängt in lite gamla fotografier. Det är från min fotografperiod för ca 30 år sedan)
"Det finns två dagar i ditt liv som är viktigast - Idag och imorgon"
English Version
Today I have been struggeling with: Fungus infection, nausea, fatigue, numbness in my feet, breathing, tummy swollen, reduced eyesight (cannot see peoples faces if they are more than 20 yards away), andl ater on today mu tummy started with the big "D"
So, when I arrived at the hospital around noon, I was totally exhausted. The CT scan went well. I will get the results later this week. Afterwards I went up to the medicin clinic to wait for Fredrik (my hematomologist).
In the dayroom I met with one on the older ladies I had been talking to a couple of days earlier. She is in a weelchair, but I am not really sure what her medical problems are. But I enjoy talking to her. She is originally from the far north of Sweden, and reminds me of some writer.
We say "Hello, how are you?" - Not well at all, how about you? - Feeling really crappy today?
After awhile she tells me that her main problem is that she does not have her reading glasses. She has been there for over a week now, and have not been able to read anything. Now she has heard that the hospital library might have reading glasses for rent. The problem now is that apart from the library being closed all weekend, they are only open between noon and 2 pm. All nurses and other staff usually have their lunch at noon - 1 pm, so the only possible time to get to the libraryw ould be between 1 and 2 pm. She is not able to get to the library herself, so she has tried to get someone else to go for here, but not succeeded. I tell her that the staff probably have a lot todo and find it difficult to manage to do that.
But then I ask her to keep an eye on my backpack. I go down to the library, and sure they sell reading glasses for Usd 3, so I buy her a pair and get pack to the dayroom. I thought she would appreciate it, but she was so happy she started to cry. I did really feel good about this. It is not often that you get the opportunity to do so much for someone buy doing so little. I think it made both our day. Afterwards we sat for an hour and discussed Swedish litterature.
The rest of the day I spent waiting in the day-room. (The Swedish ladies soccer team played against Canada, and won, which helped me get through a couple of more hours in the day room).
Fredrik did not have that much to say, got some more medication, and lists of new bloodtests to do for the next 4 weeks, and the day-13 chemo for next week. We will call me as soon as he gets the results from the Chemo. He seems pretty confident that the chemo has given the expected results andit will mean that I will be transferred to Karolinska Hosipital.
(I have added some old photos from my "photographer period" about 35 years ago. I.e., I was about15-16yo when they were taken)
Remember, the two most important days of your life are today and tomorrow.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar