Trögg

(english version below)

Igår var det så dags för en skvätt cellgifter igen. En par timmar på Medicinska dagvården på St Göran ,så var det klart. På dagvården är det två specialistsköterskor, samma sköterskor som tog hand om min cellgiftsbehandling hela förra året. Så jag känner dem väl vid det här laget. Jag frågade om ena sköterskans semester, och hon sa att den varit mycket bra men att hon tänkt på mig också en hel del (vilket förvånade mig, jag trodde nog att man höll en viss distans till arbete och patienter, särskilt när man arbetar hela dagarna med människor med cancer, men samtidigt gjorde det mig glad att man brydde sig så mycket och dessutom om mig).

Man känner sig alltid lite drogad efter en kur och tröttheten kommer tillbaka. Men i kombination med kortison som gör en väldigt pigg så är jag idag både trött och pigg. Dvs Trögg eller heter det pi.., ja i alla fall, man blir sömnig och sover i 15 min så är man pigg igen. Det är nog inte bra i det långa loppet.

I förra veckan frågade jag Tim vad han önskade sig till sin födelsedag. Nya axelskydd (han har bytt position i laget från Center till andre Quarterback och behöver nya skydd för att kunna passa bollen). Jag beställde via internet i fredags och förväntade mig inte att de skulle komma än på flera veckor. Saken är den att Tim fyller år samma dag som det är SM final, dvs säsongen är då slut. Men så igår dök de upp, Tim var överlycklig (det finns väl ingen unge som inte vill ha presenter i förväg).

Även mitt bokpaket som jag beställt i söndags kom, med Randy Pausch bok. Jag började läsa i den. Han berättar om sin barndom och säger att det finns två sorters familjer, de som inte kan ta sig igenom en middag utan ett lexikon (som hans familj) och sen andra familjer. Jag känner igen mig i det också. Jag kan inte påminna mig att min far någonsin svarade "jag vet inte" på någon fråga som jag eller min bror ställde när vi var små. Men ganska ofta återkom han just med ett lexikon och serverade oss svaret.

Jag såg också att Randy tyvärr gick bort förra fredagen. Han var imponerande, inte bara hans budskape, som egentligen är sunt förnuft, men det enkla är ofta det mest genialiska, men också den styrka han visade. Jag tror nog han gjorde mest under sitt sista levnadsår. Efter sig lämnar han fru och tre barn, som kan vara mycket stolta över sin man/far.

Jo, och en glad nyhet. Svaret på mitt benmärgsprov fick jag igår. Det finns inget spår av lymfom där. Det var väl kanske inte väntat att det skulle vara något spår i det. Men hade man hittat det hade det varit hemskt. Det hade då minskatc hanserna till en lyckad transplantation markant. Så det var härligt att höra.

Idag har det varit ganska lugnt. Packat inför trippen till Skövde imorgon. Och så en lunch med Håkan.


(English Version)

So, yesterday I had a pint of chemo. It only took a couple of hours at the outpatient medicine department at St Görans hospital. At the department there are two specialist nurses taking care of all the lymphoma patients. I know them quite well by now as the handled all my R-chop treatments last year. I asked the nurse if she had had a nice vacation, and she said yes, but she had also been thinking a lot about me. I was quite surprised, I thought that nurses, especially those dealing with cancerpatients might try to keep a distance to their work and the patients, but it made me happy at the same time, that they cared that much and about me.

After chemo you feel a bit drousy and tired. But with the cortison that makes you wide-awake, it is a peculiar feeling. You get tired, and then you manage to sleep for about 15 min and then you are wide-awake again. Its probably not that good in the long run though.

Last week I asked Tim what he wanted for his birthday. A new pair of shouldpads was his answer (he has shifted position in the team from center to 2nd Quarterback now so he needs new ones for sure). As I will probably be in hospital around the time of his birthday, and also the fact that the national finals are on that same day as his birthday (i.e. the last games of the season), I thought I could give him them early. I ordered them last friday through internet and was not really expecting them for a couple of weeks. They arrived yesterday , and Tim was thrilled (ok, what kid does not want presents early). Anyways, now he can use them in Skövde as well.

My books that I ordered on Sunday also arrived early yesterday. Among the books was Randy Pausch's book. I started reading it yesterday. He talks about his childhood and says that there are two types of families, those who cannot get through a dinner without a dictionary and those who can. His family was of the former type. And so is mine. Whenever I or my brother asked a question, the reply was really never "I do not know". But quite often my father would come back with a dictionary or some other referencebook with the extended explanation to the question.

I also saw on the internet that Randy Pausch passed away last friday. A big loss, I think he was great, not only his message, which is really just a lot of common sense, but also the strength he showed. He did a lot during his last year. He left a wife and three kids that should be really proud of their husband/father.

One happy news. I got the result from my bonemarrow test that I did a couple of weeks ago. It is clear, no trace of cancercells. We did not expect there to be any, but if there had been it would have significantly reduced my chances of a successful transplant. So, I felt really relieved that it was ok.

Today not much has happened. Had lunch with my friend Håkan. And did some packing and preparation for the trip to Skövde.