(english version further down)
Så, var man då incheckad på avdelning 33. Tydligen i folkmun kallad Club 33. Orsaken kan vara att det är en allmänmedicinsk avdelning och att det då bl.a. finns en del patienter med leverproblem (av olika anledningar).
Det känns i alla fall bra att vara här. Jag har varit här några gånger och känner igen de flesta i personalen, som verkligen är fantastiska. Det är litet, slitet osv men stämningen är så bra så man känner sig trygg och välkommen här vilket betyder mycket.
Sedvanliga blodprover och andra stick. Inklusive benmärgsprovet. Det är egentligen inte alls så hemskt. Man får bedövning osv vidare, men bara det här med att ligga på magen och vänta på att någon ska köra in en lång nål i höften, in i benet och suga ut lite benmärg, skapar lite inital oro.
Eftermiddagen tillbringade jag med att vara fastlänkad med infusionsapparaten som matade mig med ca 3,5 liter av 4 olika cellgifter. Känslan efteråt kan väl summeras med drogad.
För övrig mår jag rätt bra. Några kul människor har jag funnit på avdelningen, det betyder så mycket att kunna träffa nya människor som många gånger har jätteintressanta berättelser.
Samtidigt känner man att man är inne i en lite kokong. Allt börjar kretsa kring sjukdomar och sjukvård och förmodligen kommer man tråka ut sin normala omgivning med all medicinsk information. Men det blir väl så, när ISP-rapporten inte längre är så mycket i focus, eller cost of poor quality analyser.
Det ser ut som de första två månaderna nu kommer vara helt ok. Jag kommer få cellgifter nu i fem dagar och sedan dröjer det en månad till nästa gång. Frågan är hur man mår i mellantiden. Det kommer säkerligen bli en mängd undersökningar och prover i mellantiden. Dessutom verkar det som lagningen av min tand inte kommer göras av min tandläkare utan av tandvården på Karolinska (undrar om det innebär att jag slipper betala. Hoppas kan man ju). Måste i alla fall fixa det innan man påbörjar stamcellstransplantationen eftersom det annars kommer leda till infektionsproblem.
Morgondagens höjdpunkter, ny katet inoperarad i halsen (CVK). Nya cellgifter och en CT scan. Och så viktigast av allt Tim kommer hem från semestern i Norge.
Swenglish version
Finally checked in at the hospital. The section I am in is a general medicin section, meaning that there are a lot of different types of patients here. Including a lot of patients with liver problems.
So, at the moment I think I am the only cancer patient here.
Anyways, having been here several times before, it feels great. It is a small hospital and not fancy in any way, but the staff here is great. It is almost a bit cosy. I have met almost everyone in the staff before.
Started off with some blodtesting and then the dreaded bonemarrow test. It is not that awful, it is more the anticipation when you are lying on your tummy, waiting for someone to push a needle into your hip, into the bone and suck out a piece of bonemarrow, than any pain. You get aenastetics so it does not really feel that much.
The afternoon I spend getting fed with about 3,5 liters of 4 different chemo substances. Feelt a bit lightheaded after the session, but in all quite well.
I have also met some really interesting people here so this day has been quite pleasant.
At the same time I also feel that my world is decreasing. A lot of my activities and thoughts are on medical issues. Naturally, but it is also a loss. Things that you used to worry about, think about are now replaced by medicines, treatments and so on.
Well, for the near future, at least the two coming months, it looks quite ok. I will get chemo now for 5 days and then it will be another month before the next session. Eventhough I do not know how I will feel after the chemo. And there will surely be a number of testing and other things going on in the meantime. Also, I had previously a dentist appointment to fix an old tooth. Now it has become more urgent to fix it before the stemcell transplant, it looks like that can be done at hospital instead (at no cost?).
Tomorrows highlights will be a new cathet (a so called CVK, meaning that they will have to go in and cut in my throut again), new chemo and a CT scan.
But most important of it all, Tim is coming home from his vacation in Norway.
onsdag 16 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar