Sista dagen i frihet

(English version below)

Tisdag, solen skiner och det är sista dagen i frihet. När jag var yngre älskade jag att läsa fängelseromaner. Greven av Monte Cristo var den första och den största. Tyvärr har jag inte läst den i originalversion som är åtskilliga hundra om inte tusen sidor. Därefter kom Papillon.

Med åren har det blivit ganska många. Jag vet inte vad som fascinerat mig egentligen. Men nu när jag står inför något som ligger väldigt nära en fängelsevistelse utan att faktiskt vara det så känns det inte lika spännande. Visserligen har jag ett tidsobestämt straff, någon form av tortyr (cellgifter), isoleringscell osv. Fast jag tror att det är nog många interner som skulle avundas mig med tanke på att jag nästan uteslutande kommer ha kvinnliga fångvaktare.

Jag tror tjusningen med fängelseromaner är nog rymningarna. Fast jag tror kanske inte att en rymning från Hematologen på Karolinska skulle vara särskilt spännande varken för mig eller för mina bloggläsare. Det skulle nog bara sluta med att två vänliga vakter hämtar farbror där man står i sina tofflor och sjukhuskläder och förvirrat funderar på vad man ska göra nu.

I söndags, var jag och såg Tim spela fotboll. För min del var det sista gången för den här säsongen. Det var en riktigt rolig match, även om vi var för överlägsna. Vi hade slagit oss ihop med Stockholm Mean Machine och var ungefär 35 spelare, medan Finnarna bara var 15. 40-0 till oss säger kanske det mesta. Tim spelade jättebra och det märktes på hans humör resten av dagen.

Igår måndag var jag och åt lunch på Drottningholms golfklubb med Håkan och Kristina.

Jag känner mig nu så gott som helt återställd, vilket gör det ännu svårare att se fram emot ett par veckors hemskheter. Men jag fokuserar på allt fram till 13.00 imorgon. Överläkaren från Hematologen ringde idag och berättade att datortomografin visade bara några få något förstorade lymfkörtlar och att mina blodprover så mycket bra ut. Hon är positiv och tror att min behandling kommer bli framgångsrik.

Jag har fortfarande en massa saker att göra utöver att packa hela mitt multimedia-kit (Dator, DVD, extern hårddisk, MP3-spelare, mobil, ett halvt ton sladdar, böcker, korsord, tidningar, nikotintuggummin i massor (fast jag kommer säkerligen inte kunna tugga dem med blåsor i munnen), andra mediciner, rak-apparat (får inte använda hyvlar), särskild tandborste (med hår som katthår för att inte skada tandköttet). Det enda jag inte kommer ha med mig är kläder (annat än ett ombyte för när jag åker hem). Vi får se vad de säger när jag kommer med min jätteresväska.

Jag har till och med lyckats komma en bra bit på väg när det gäller klubbens hemsida. Så den ska nog kunna publiceras efter idag. Det vore skönt att ha det gjort trots allt.

Nu hoppas jag att jag kommer kunna uppdatera bloggen de närmaste dagarna. Om inte beror det på att dagarna 1-7 kommer att se ut så här. Vaknade-spydde-nya cellgifter-sov-vaknade spydde-ont i munnen-sov. Eller något, men förhoppningsvis blir det bättre än jag tror. När man gått och väntat så länge så har man oftast byggt upp en ganska hemsk bild, som sedan visar sig vara bättre än väntat.

English Version

Tuesday and it is a sunny day, my last day in freedom. When I was younger, I loved to read prison novels. The count of Monte Cristo was the first and my favorite. Unfortunately I have never read it in its original version, which I think is many hundred pages. After that I think it was Papillon. I do not know what was so fascinating with these novels. But by now I have read quite a few.

Now, that I am facing what is as close to a prison stay without actually being one, it is not that fascinating any more. I do not know how long I will stay, there will be some torture-like experience (chemo), I will be put in an isolation cell and so on. But I guess that most prisoners would envy me as most of my prison guards will be female (kind and caring).

I think the main part of the fascination with prison novels is the escapes. But escaping from the Hematology department at Karolinska hospital is probably not that exciting. It would probably just end up with two kind guards picking me up standing somewhere outside the hospital in my slippers and hospital clothes.

Well, on Sunday I went to see Tim play football again. It was the last game for me this year and, it was a great game. The Helsinki team did not really have a fair chance. They had just arrived with the night ferry from Helsinki (so I guess they were pretty tired), and we had (for various reasons) teamed up with Stockholm Mean Machins. So, we were about 35 players against their 15. 40-0 to us says it all. Tim played really great and he was happy all day.

Yesterday (Monday), I went for lunch at the Drottningholm golf club together with Håkan and Kristina.

Today I am feeling almost fully back to normal, which makes it even harder looking forward to a couple of weeks of tough treatment. The doctor called me also today and said that my CT scan only showed a couple of marginally enlarged lymph nodes and that my blood count looked great. She is very positive that my treatment will be successful.

But my time-horizon stretches only to 1 pm tomorrow. I still have a lot of things to fix before that, including packing my multimedia-kit (computer, DVD player, external harddrive with films, mp3-player, cellphone, half a ton of cables, books, crosswords, magazines, nicotine chewingum (but I suspect I will not be able to take those with a lot of blisters in my mouth), other medicines, special toothbrush (soft as cats hair not to damage the gums). The only things I will not pack are clothes. So I will be checking in with my huge suitcase tomorrow.

I have also managed to come quite far with my website for the football club. Hopefully it will be ready today and published later on this week.

Well, I hope to be able to update my blog the rest of the week. If not it is because my days the first week will probably be something like: woke up - was sick – got new chemo – was sick – slept – woke up – pains in my mouth – was sick – went to sleep. Hopefully it will not be that bad, but after waiting months for this, I have built up a pretty nasty picture of what is to come. But hopefully I am in for a pleasant surprise and the weeks will fly by.

Professor David Gottlieb, Sydney. Professor in Hematology and specialize in blood- and bonemarrow transplants. (Its true)