The big conspiracy

(English version below)

I fredags hade jag bara planerat att fixa klubbens website och på eftermiddagen åka till KS för blodprover. Men så ringde de på morgonen från St Göran och ville jag skulle komma dit för en datortomografi.

Väl där så skulle jag få en nål för kontrastvätskan. Första sticket, eller snarare hugget gjorde rätt ont. Jag började grunna på en konspirationsteori. När sedan den andra sjuksköterskan högg mig i andra armen och sedan vred om nålen lite (för att venen smög undan som hon sa), så insåg jag faktum. Detta var två extremfeminister som såg sin chans att hämnas årtusenden av manligt förtryck. Jag var en representant för det patriarkala förtrycket och nu såg de sin chans till upprättelse. Inte nog med att nålarna gjorde ont, mellan varje hugg skulle armen dränkas i alkohol, vilket gjorde att både de gamla sticken och de nya sved ordentligt. Vid det tredje hugget försvann hela min manlighet i ett ynkligt kvidande. Vid fjärde hugget, tyckte jag mig se hur sköterskan tänkte ”nu din taliban ska du få” bakom det vänliga ansiktet. Efter åtta hugg tycktes de dock tröttna och lät nålen sitta kvar, varpå de kopplade på kontrasten.

En datortomograf ser ut som en badrings-formad manick. På kanten finns en display som dels visar hur många sekunder man måste hålla andan och dels en Pacman figur. Figuren är gul och har öppen mun när man tillåts andas, och är röd och har stängd mun när man ska hålla andan.

Först tog de några översiktsbilder som går snabbt (10 sekunder), och sedan tar de de riktiga bilderna som brukar innebära att man ska hålla andan i 25 sekunder. Men den här gången (de hävdade att det berodde på att de skulle fotografera en större del), visade displayen på 70 sekunder. Ännu ett led i tortyren tänkte jag. De ville väl att jag skulle strypa mig själv eller något. Men jag laddade och höll andan, visserligen började jag se små rosa elefanter flyga omkring när det var 10 sekunder kvar. Men jag lyckades hålla andan hela tiden ut. Så, ännu en gång gick patriarkatet segrande ur striden.

Ok, jag både överdriver (fast det där med 8 stick och 70 sekunder är sant) och fantiserar lite, men något måste man väl underhålla sig med. 2 timmar på St Göran är inte så jäkla kul.

Sen var det bara att slänga sig i en taxi till KS för blodproverna. Det innebär i och för sig en nål till, men då använder de min port. Själva nålen ser ut som ett jättestort häftstift, men det gör inte särskilt ont och det går snabbt att få dit den.

Lördag blev det fotboll. Solna mot Tyresö, där våra grabbar tog hem segern. Och på söndag blir det Solna mot Helsinki Roosters. Misstänker att det blir lite tuffare för grabbarna.

English version

Yesterday, I had planned to finish the football clubs website and then go to Karolinska for some blood tests later in the afternoon. But early in the morning I got a phone call from St Görans Hospital. They wanted me to come in for a CT scan.

When I arrived, the first thing they wanted to do was to put in a needle for the IV for the contrast fluid. The prick with the needle, or I should perhaps say, the first stab did actually hurt a little. I now started to think that this might be a conspiracy. When the second nurse stabbed me in the other arm and then started twisting around the needle (to find the vein, as she said), I was convinced. This was not two ordinary nurses; they were extreme feminists that now saw their opportunity to give back for all the thousands of years of male unjust and unfair treatment and oppression. I had been picked out as a representative for the patriarchate, and they saw their chance to get back at us. Not only did all the stabbing of the needles hurt, but between each stab, they drenched my arm in disinfecting alcohol, which meant that all the old stab wounds as well as each new one burned like mad.

At the third stab, my male ego disappeared in a pitiful moan. At the fourth stab, I saw that the nurse was thinking “take this you Taliban”, behind her friendly face. After eight stabs they seemed to get tired of stabbing and decided to keep the last needle and hook up the contrast fluid.

A tomography that they use for a CT scan is a machine shaped like a swimming ring. You lay down on a bed and then you are moved through the swimming ring. On the scan there is a small display that shows how many seconds you need to keep your breath. And then there is a small Pacman symbol, that is yellow and has an open mouth when you are allowed to breathe and is red with a closed mouth when you should keep your breathe.

Usually they first take some overview pictures for which you need to keep your breath for about 10 seconds, and then they take the real pictures which require usually about 25 seconds. This time the display showed 70 seconds. Yet another part of their devious plan I thought. They want me to strangle myself. But I managed to hold my breath for 70 seconds, even though I started to see flying pink elephants during the last 10 seconds. Yet another victory for the patriarchate.

Ok, so I am exaggerating (even though it is true that they had to try 8 times to get the needle in place and the 70 seconds) and fantasizing. But you need something to entertain yourself with; spending 2 hours at St Göran’s is not that fun.

After that I threw myself into a cab and went to Karolinska hospital for the blood tests. For that they needed a needle again, but this time they could use my port which is much easier and much less painful.

On Saturday (today), I went to see Tim and his team (Solna Chiefs) play against Tyresö Crowns. A game that we should win, and we did. Tomorrow there is football again. This time they will meet Helsinki Roosters. I guess that game will be much tougher for the boys.