torsdag 25 september 2008

6 dagar kvar / 6 days to go



Avsaknaden av blogg-inlägg har av vissa tolkats som att jag möjligen mår så dåligt att jag inte orkar skriva. Det har nog varit tvärtom. Jag har mått så pass bra att jag haft en massa andra saker för mig. Det finns en massa saker som man vill passa på att göra medan man mår bra. Sen har jag i och för sig varit lite trött, men för övrigt känner jag mig ganska frisk.

Jag var hos överläkaren på hematologen på Karolinska idag. Hon bekräftar att cancern i princip är borta, och att stamcellstransplantationen är till för att få bort de sista cancercellerna. Fast det känns lite som man har bankat ihjäl elefanterna med träklubba och nu ska man bara skicka atombomben på myran.

Men återigen fick jag höra hur hemsk behandlingen kommer bli. Cellgifterna är MYCKET starkare än tidigare. Slemhinnorna är de som kommer ta mest stryk och att det finns patienter som får morfindropp för att klara smärtorna. Det är väl i alla fall tur att man inte snusar längre.

Så, uteblir mina blogg-inlägg eller blir det alltför osammanhängde från nästa vecka så beror det på att jag är hög.

Ett litet hopp fanns där eftersom mina stamceller tydligen såg mycket bra ut, hur man nu avgör det (solbrända, muskulösa och virila). Så, återhämtningen kanske går fortare än vanligt.

Men innan onsdag ska jag hinna med en blodprovstagning, en port-spolning, en CT scan och förhoppningsvis ett besök hos min diabetesläkare.


English version

Some people have interpreted the lack of postings in my blog as me being too ill to write anything. However, it is quite the opposite. I have been feeling great the last week (apart from
being a bit tired), so I have tried to do a lot of things that I have not been able to do (meeting
people, watching football games, cleaning my appartment and so on).

I went and saw my new doctor today at Karolinska hospital. She confirmed that most of the cancer is gone and that the stem cell transplant will be done to get the remaining few cancercells that might still be there. It feels a bit like having killed the elephants with a hammer and the only thing remaining is to nuke the ant.

I also was told yet again, that the treatment will be tough. The chemo I will be getting is MUCH stronger than the ones I have had before. Worst affect will be the mucous membranes, apparently some patients get morphine through IV to be able to cope with the pain. So, if there are no postings next week or if the are too incoherent, it is because I am high on morphine.

Still there is some hope that the recovery might be a bit faster than usual, as my stem cells are looking very good. I do not what criteria they use though (tanned, sexy and virle).

Before Wednesday I will have to do another blood test, flushing of my port, a CT scan and hopefully an appointment with my diabetes doctor.

Inga kommentarer: