Procrastinating

Yet another day in paradise. Nu är totalrenoveringen av käften klar. Himla skönt (efteråt).

Nu har jag snart skrivit 49 blogg-inlägg, och ändå så har jag inte lyckats samla tid, ork och motivation att göra lagets hemsida klar. Jag hade intalat mig själv att det var motiverat eftersom jag varit så sjuk, men vid närmare eftertanke så handlar det nog bara om prokrastinering. Jag hoppas, som vanligt att jag ska hitta tid och motivation denna vecka, annars är risken att jag måste börja nyttja mitt samvete, dvs få dåligt sådant.

Idag är det internationella Lymfomdagen (http://www.blodcancerforbundet.se/files/%7b08E89EC7-976F-440B-AF18-BAC7236A897A%7d.pdf). Så passa på att skänka en spänn till blodcancerfonden.

Jag kom själv på en bra sak. När jag nu ska sluta med många av mina mediciner, så ska man egentligen samla ihop alla gamla mediciner och ta dem till apoteket så att de kan förstöra dem. Men istället för att förstöra fullt fungerande mediciner för över 2000 kronor, så skickade jag dem till ”Läkare i världen” som är den svenska grenen av Médecins du Monde” och bedriver bland annat kliniker för papperslösa. Det är säkert olagligt att ge bort statligt subventionerade mediciner, men knappast omoraliskt. Särskilt som FN kritiserat Sverige för att inte erbjuda papperslösa nödvändig vård. Dessutom måste de papperslösa betala fullt ut för vården. Så en utvisningshotad pakistanier som jobbar som svart diskare för 20 kronor i timmen och får cancer, ska själv betala för sin vård.

Igår var jag och Tim och såg på kvalmatchen till Superserien i amerikansk fotboll mellan Solna-Täby United och Djurgården. Under den första halvleken satt jag på läktaren och tittade, men efter att ha upptäckt att vi var kanske 10 STU supportrar och 250 Djurgårdare, så kändes det bättre att gå över till andra sidan. Tim var bollkalle under matchen så av honom såg jag inte så mycket. Det var i alla fall roligt och komma ut.

Imorgon är det ögonen som ska kollas. Sen tror jag det bara är öron och knän som man inte kollat på mig (fast jag tror inte att jag behöver det).

English Version

Yet another day in paradise. Finally my total makeover of my teeth is completed. Feels great (afterwards that is).

Now I have published almost 49 texts on my blog, but still I have not managed to gather enough motivation, time or strength to finish the teams website (which I promised to do by August 1st). I have told myself that being as sick as I am, everyone would understand. But that argument does not really hold, given all my blogging activity. So, what it is really about is procrastination. Well, as usual I am hoping to be able to motivate me to really get going with this sometime this week.

Today is the international Lymphoma day. Be sure to send your local lymphoma support organization some money (Sweden: http://www.blodcancerforbundet.se/ , UK: http://www.lymphoma.org.uk/ , US: http://www.lymphoma.org/, Canada: http://www.lymphoma.ca/)

When I was asked to stop with many of my medicines (mainly against the side effects of the chemo treatments, which I have now stopped), I had medicines for a couple of thousand Crowns lying around at home. What I should do according to the recommendations is to take them back to the chemist and let them destroy the medicines. Instead I found the Swedish part of the “Médecins du Monde” (Doctors in the world) that among other things have clinics for people “without papers” (i.e., do not have visas/permits to stay in the country, such as asylum seekers that have been refused asylum, but still stay in the country). I do not know if it is illegal to give them subsidized prescription medicines. But at least it is not unethical, especially as Sweden has been criticized by the UN for not providing sufficient medical care for this group of people. Also, they have to pay the full cost of the medical care, as if a Pakistani working in a restaurant or cleaning offices would have the funds to pay for a cancer treatment.

Yesterday, Tim and I went to see a game in the “super serien”, which is the Swedish version of NFL (somewhat smaller though), between Solna-Täby United (our team) and Djurgården (a team consisting of a couple of Swedish players and then a lot of American players, which is cheating in my view). I spent the first half of the game sitting next to 300 Djurgården supporters (we were about 10). So in half time I went over to the other side. I did not see much of Tim as he was ball boy during the game (he and a couple of his team mates were chain crew and ball boys). Anyways, it was great to get outside (it was a bit cold though).

Tomorrow it is off to another hospital to check out my eyes. After that, I only think it is my ears and my knees that has not been checked yet (not that I think I need it).