Reklamfinansierad

(English version below)

Den här bloggen presenteras i samarbete med: Xylletytt – narkosmedel för hästar och pensionärer, samt SnorTork – ger alltid en röd näsa.

Söndagen förlöpte rätt väl. Bortsett från att jag i och med min avisolering, nu kunde vräkas från min suite och flyttas in i en muggig tvåa. Rumskompis, XX 70 år, sängbunden. Nåväl, mår lite bättre. Har kunnat äta lite idag (några tuggor kött, två portioner varma koppen, en tallrik yoghurt, ett halvt bondkex, några koppar te, och drygt ett par liter vatten. Och detta utan varken morfin eller särskilt mycket illamående.

Det känns som: kunde man bara komma igång och äta normalt så får jag åka hem. Men jag har också en infektion för vilken jag får antibiotika också. Dessutom två olika varianter och intravenöst. Förhoppningsvis kan väl morgondagens blodvärden visa på att även infektionen är på tillbakagång.

Jag sprang på två patientkompisar i dagrummet idag. Den ena har ”suttit inne” nästan lika länge som jag och den andra har suttit dubbelt så länge som jag. Båda verkade dock ganska pigga och och hade åtminstone frukostaptit så det räckte och blev över (frukosten är i särklass den bästa måltiden här. Ni vet, nybakat/hembakat bröd, hemlagad mannagrynsgröt, osv). Båda hade varit på väg att skrivas ut, när de återigen fått hög feber. Så, t.o.m. jag kanske hinner bli utskriven innan de. Stackare.

De gånger jag nu delat rum med andra så tycks jag alltid hamna med någon fjollbollsälskande sportfåne. Jag förstår inte varför, möjligen är min sjukdom överrepresenterad bland fjollbollsentusiaster eller så är det slumpen. I och för sig skulle jag inte bli förvånad om för mycket fjollbollstittande ökar risken för cancer.

Jag har i alla fall lärt mig uppskatta både http://www.nyhetskanalen.se/ och www.svt.se/play där det trots allt finns en hel del intressanta program att titta på när man inte har tv.

English version

Sunday passed without any major events, apart from me being moved from isolation now meant that my room was up for grabs. So, it only took a couple of hours and I had to swap my suite to a bed in a 2-bed room. My room mate, XX, 70 years old, not able to move from his bed and so on.

Anyways, I am feeling a bit better today. I have even been able to eat a little today (a couple of small pieces of meat, two mugs of soup, one plate of yoghurt, half a biscuit, a couple of coupes of tea and half a gallon on water). And all this without having to take any morphine nor being that nauseas..

It feels like if I just could get on and eat normally, I will be fit to go home. But of course, I also have an infection, for which I am getting antibiotics, two different types as well. Hopefully, tomorrows blood tests will show improved blood count as well as the infection being under control.

I met two old pals today in the day room. One of them has been here almost as long as I, and the other one has been here twice as long as I. Both seem not to be doing too bad and I envied their breakfast appetite (the breakfast is by far the most popular meal of the day here, especially with the freshly homemade bread and so on. Both of them had been on their way of leaving when fever struck again and the just had to unpack and get into bed again. So, now it looks like I have a chance of leaving hospital before they do poor ol’ chaps.

Every time I get to share a room with someone, it seems that they always put me together with some soccer fanatic (which is a problem if you share one TV set).
Maybe my disease is overrepresented among soccer fanatics or it may just be me being unlucky.
It would not surprise me however if it turns out that being a soccer fan increases the risk of getting cancer. Watching soccer just can not be good for your health.

I have learned to enjoy both http://www.nyhetskanalen.se/ and www.svt.se/play where you can find some quite ok programs to watch when you do not have a tv.