Antiklimax

(English version below)

Jag är nyförälskad, i min säng. Den är mjuk och varm. Efter tre veckor i sjukhussäng så har jag insett att även jag har höftben. Och när det är kallt i lägenheten, så greppar man bara duntäcket och rullar fram och tillbaka lite, så man förpuppas. Likheten med en stor fet maggot är slående där man ligger inrullad i ett vitt duntäcke och endast ens flintskalliga nuna tittar fram.

Nå, i alla fall, det var lite antiklimax att komma hem. Visst är det skönt att vara hemma, men samtidigt så mår jag ännu inte helt bra och halva dagarna spenderas fortfarande med en spypåse i ena handen. Dessutom känns det nu som man ska vänta. Vänta i 2 år för att få veta om transplantationen har fått cancern att försvinna för gott. Jag vet att det kommer gå över med tiden och man kommer mindre och mindre att tänka på det, men just nu känns det som att varenda liten hostattack kommer att trigga ens tankar om återfall.

Innan jag åkte hem från sjukhuset beställde jag ett jättepaket från Bokus. Lite tröst, lite firande. Så nu har jag än mer olästa böcker på sängbordet. Men jag kom i alla fall igång och började läsa. Jag köpte bl.a. Stig Larssons Millennium trilogi, den som alla andra har läst men inte jag. Det är väl en sisådär 1500 sidor, så jag började direkt. Läste 2 sidor innan jag somnade. Jag antar att det krävs lite koncentrationsövning innan jag kan komma igång med läsningen ordentligt igen.

English Version

I am in love again, with my bed. It is so soft and warm. After spending three weeks in a hospital bed, I recognize that even I have hipbones. And when it is cold in the apartment, I just take my duvet and roll around a bit, until I look like a big fat maggot. Laying there in my white duvet with only my bald head sticking out, the resemblance is striking.

Well, getting home was a bit of an anticlimax. Of course it is nice to be home and all that, but at the same time, I am not feeling too well and I spend half of my days with a sick bag in one hand. Also the fact that I will have to wait 2 years before I can say that the transplant has rid the cancer. I know it will get better over time, but at the moment every cough, every swelling will trigger thoughts about relapse.

Before I left the hospital, I made a big order to Bokus. Partly as comfort, partly to celebrate. So now I have a large stack of unread books on my bedside table. I bought among other books, the Millennium trilogy by Stig Larsson, which everyone has read by now except me. It is about 1500 pages, so I started reading, and fell asleep after about 2 pages. I guess I need some training.